Jag vill ligga med min kollega, är gift

Nej, där har jag en annan uppfattning än du.

Det måste inte alltid vara så som du beskriver utan det finns många andra möjligheter, omständigheter och bakgrunder som gör att man kan gå vidare utan att det känslomässigt påverkar i någon betydande grad. 

I mitt resonemang har jag utgått från att partnern inte behöver misstänka något och börja ställa frågor. Alltså behöver man inte vara någon mästare på att ljuga eller manipulera.

Otrohet är inte särskilt ovanligt.

Uppenbarligen klarar många av att ha en tillfällig sexuell förbindelse med någon annan utan att det avslöjas.

Det finns dock inga belägg för att så många skulle vara mästare på att ljuga och manipulera.

Njaaaa.

Jag uttryckte mig dumt. Vi höll på i ett år ja, men inte med att kyssas med mera.

Han börja på mitt jobb i augusti. I oktober började han på min avdelning och det var då vi började prata. Inget mer.

På julfesten började vi flörta och jag kände ?jag MÅSTE ligga med honom!!!!!?

Efter det flörtade vi i några månader ganska så oskyldigt.

På en after work i maj så kysstes vi och jag hde chansen att ta hem honom eftersom min sambo var på jobbresa. Jag gjorde inte det.

I juli hade vi fest med jobb och vi kyssts för andra gången. Igen kunde jag ta hem honom men gjorde inte det.

Sedan gick jag på semester och vi sågs ej.

I september var jag tillbaks på jobb och vi kysstes då på jobb. Direkt sa vi att vi saknat varann och tänkt på varann varje dag under semestern men försökt att ?stänga av det? båda två.

Vi sa rakt ut ?jag vill vara med dig! Jag lämnar allt?

Vi började ses även utanför jobb och kyssas i bilen och prata om hur vi skulle lösa allt.

Jag gjorde slut med min sambo i slutet av september och han med sin i slutet av november.

Vi hde inte sex och rörde inte varandra så.

Långa telefonsamtal och stulna kyssar. Så i ett år höll vi på men vi var inte fysiskt otrogna i ett år.

Jag står för att det var dumt och även att det var otrohet att flörta med en annan. Jag skulle hejdat mig.

Men jag hade en sådan sjuk dragning till honom att jag inte kunde stå emot! Det gick inte. Det var elektriskt. Jag var som hypnotiserad av honom.

Jag älskar honom och jag ?rättfärdigar? på något vis vår otrohet med det. Att det var ?äkta kärlek?.

Men det jag hade innan honom var också bra. Det hade varit mycket enklare. Om jag bara stått emot och aldrig blivit kär i en annan. Jag skulle stått emot.

Jag hatar mig själv för det jag gjort men jag tänkte riktigt jävla korkat. Jag var kär, kunde inte se klart.

Snälla ts tänk dig för!!

Om du är otrogen kommer din egen syn på dih själv att ändras drastiskt!!!

Jag har alltid sett mig själv som en ärlig och rak person, en person med mycket empati. En smart människa faktiskt!

Men tydligen är jag inte det. Jag är lögnaktig och falsk.

Snälla gör inte något om du älskar din man!

Älskar du inte honom så lämna honom så kan du vara med vem du vill sen.

Eller kollegans fru. Avslöjandet kan komma den vägen också.

Tack för att du skriver hur det varit för dig. Jag behöver höra det. Just nu känns det fysiskt omöjligt att säga nej om han skulle försöka kyssa mig. Men det är klart att det går. På nåt sätt.

Den här inställningen förstår jag inte över huvud taget. Om jag vore kollegans fru och fått reda på en otrohet så skulle jag å min sida absolut inte vilja riskera att förstöra ytterligare en relation genom att leka moralens väktare. Tvärtom skulle jag hoppas att det andra paret fick leva lyckliga i alla sina dagar - jag skulle inte lägga mig i huruvida de bearbetat otroheten gemensamt eller bara den otrogne för sig. Det är det parets ensak. Det är ju fan rena idiotin att börja härja i nån ANNANS förhållande.

Jag skulle vilja påstå att det är en större katastrof än att få reda på det eftersom det innebär att man lever i en lögn och fråntas möjligheten att själv välja. Till skillnad från om man får veta det så gör det ont men man får möjligheten att förhålla sig till det göra egna val.

Att slösa bort sitt liv på en partner som inte är värt det är nog för de allra flesta klart värre än att få reda på sanningen.

Låt dig inte luras in i "man med egen erfarenhet" förvrängda logik och manipualtionsknep. Det är lite lite av hans specialitet.

I den här tråden härjar några individer som framstår som att de är så extremt avundsjuka och svartsjuka så deras hjärna klarar inte hantera sådana sunda tankar som du framför.

De tillåter sina känslor kortsluta dem så totalt så förmågan att tänka ens ett enda litet steg längre verkar vara helt bortblåst. De blir helt slutna och det enda som existerar är deras egna interna tankar förmörkade av denna svartsjuka. Tankeverksamheten räcker endast till att spinna de egna tankarna runt i egna spiraler och de klarar inte ens reflektera över att något annat sätt faktiskt kan vara bättre för en annan medmänniska.

Vi sågs vid kaffemaskinen imorse (av en slump) och satte oss och tog en kaffe i typ en kvart. Sen kort på skype med en jobbgrej (enbart). Sedan har vi varken hörts eller setts mer idag (bara sagt hej när vi gått förbi varann) trots att båda varit på plats hela dagen och inne på skype. Liiite bra iaf. Jaja, jag vet, myrsteg. Men iaf nåt. Igår kväll hördes vi på insta, idag ska jag låta bli. Kan vara att han känner samma - att vi igår bokade upp en konfa-rum och låtsades ha möte bara för att få sitta och snacka kändes verkligen på gränsen.

Nej. Det var han som bokade. Ordagrant:

Han: Har inte vi ett svinviktigt möte i tre timmar nu???

Jag: Minst!

Han: Dåså. Jag orkar inte jobba mer.

Han: Är du hemma och jobbar eller?

Jag: nope.

Han: Vilket rum ska vi va i?

Jag: vet inte?

Han: Hittade! (Kalenderinbjudan kom)

Jag: jag har till och med lite jobb åt dig, kul va?

Han: nej

Han: Jag går till XX!! Kom! (Rummet)

Efter vi gått, 1,5 h senare

Jag: Så jävla produktiva människor.... Men kul! :D

Han: Eller hur! Bästa mötet på hela dagen

Flirt är ju precis vad det är. Än så länge.