• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Plupp73
    Plupp73 skrev 2018-11-07 22:24:08 följande:

    Min allra bästa vän har ett i grunden bra äktenskap, och i mitt tycke en fantastisk man. De har varit gifta i +20 år, ihop i nästan 30 år.

    Ändå började hon flirta med en kollega. De klickade verkligen, och han fick henne att se andra sidor hos sig själv än hon sett med sin man. De såg till att jobba ihop, tog extrapass osv. Tillslut blev flirten en vedertagen "sanning" på jobbet. Det var så uppenbart. Hon blev hög av honom och av dem, hon kunde, men ville inte sluta. Tillslut hade hon mist kontrollen, och hon blev förälskad på riktigt i honom - och började tänka på att lämna man och barn för honom.

    Men hon blev feg, klarade inte att möta makens och familjens besvikelse. Tillslut drog den andre mannen sig bort från deras magiska glasbubbla, troligen ledsen. Gick tillbaka till den fru han lämnat.

    Hon lever kvar med sin man, men kan fortfarande idag storgråta över att hon saknar sin kollega, deras samtal och allt hon var med honom.

    Snälla, se nu till att inte hamna där!


    Relationen pågick i flera år, och det var nu många många år sedan. Trots det är den fortfarande en längtan för henne, och även för honom (jag känner även den andre)
  • Inga bekymmer
    Diversifierat skrev 2018-11-07 21:43:13 följande:

    BRA TS! Du har kommit fram till vilket beslut du i slutändan vill fatta. Mycket bra. Att glädjeboosten just nu får dig att vilja nåt annat kortsiktigt måste således helt enkelt hanteras nyktert.

    ?Förlåt? om jag trycker på hårt men det märks att det är det som behövs nu, för att du ska känna pressen och komma till instinkt. När jag själv var i samma situation inhämtade jag inspel från alla möjliga håll (precis som du) men ingen ställde mig mot väggen och pressade mig till att ta tag i situationen - vilket tyvärr ledde till katastrof i förlängningen med alla parter sårade, inte minst mig själv. Jag är också som du alldeles för lojal för att i praktiken kunna leva med en otrohet så det var inget alternativ för mig heller. Det viktiga nu är att du inte blir passiv och/eller bara låter saker utveckla sig och ?gå som det går?. Det är superviktigt! Nu har du bestämt dig som sagt var du vill landa i slutändan, bra!!

    Ett ytterligare tips kan vara att berätta för någon kollega så denne kan hjälpa till att upprätthålla distansen/anständigheten mellan er. Så länge det är er lilla hemlis/fling så är risken att spänningen består.


    Intressant! Det var du som inte alls kunde förstå hur man kunde tänka sig att informera TS man om man varit den bedragna frugan. Att man var moralväktare.

    Kan du förstå att om bekanta och vänner har gjort en uppmärksam på att vissa saker har hänt/håller på att hända och man känner sig väldigt tacksam för det, så tänker man att man gärna behandlar andra som man själv vill bli behandlad??

    Inte så förvånande att du själv gjort ett snedsteg och varit otrogen och därför känner som du gör. Du får lägga skulden där den hör hemma!! Det är den som valt att bedra och göra snedsteget som ev förstör en familj/ett annat förhållande! Inte den som ger en hint eller lämnar info. Hade inte uppskattat om vänner och bekanta stått och sett på och valt att inte prata med mig.

    Men bra att du försöker få TS att ta ställning, bestämma sig och sen agera därefter. En eloge att du använder dig själv som exempel fast det ställer dig i sämre dager.
  • Anonym (FYI)
    Plupp73 skrev 2018-11-07 22:27:05 följande:
    Relationen pågick i flera år, och det var nu många många år sedan. Trots det är den fortfarande en längtan för henne, och även för honom (jag känner även den andre)
    Ja, det ts håller på med, och vad din väninna höll på med kan bli så fel på såå många plan.
  • Anonym (Sad)

    Har din man märkt något, tycker att det verkar lysa igenom att du går lite på moln?

    Det verkar som du befinner dej på ett sluttande plan som blir brantare o brantare och risken är att du ramlar dit.

    Du skrev att det inte var aktuellt att lämna din man, vad sker om du ligger med den andre?

    Tycker att du ska berätta för din man att du har starka känslor för den andre, men att det inte har hänt något.

    Kan kanske vara så att han "bestämmer" hur ert förhållande ska bli i framtiden, kan inte vara kul att vara/bli den andra mannen på listan.

    Om du ligger med den andre hoppas att du har gjort slut med din man innan, antar att han är värd det innan du sviker honom.

  • Diversifierat
    Inga bekymmer skrev 2018-11-07 22:42:52 följande:

    Intressant! Det var du som inte alls kunde förstå hur man kunde tänka sig att informera TS man om man varit den bedragna frugan. Att man var moralväktare.

    Kan du förstå att om bekanta och vänner har gjort en uppmärksam på att vissa saker har hänt/håller på att hända och man känner sig väldigt tacksam för det, så tänker man att man gärna behandlar andra som man själv vill bli behandlad??

    Inte så förvånande att du själv gjort ett snedsteg och varit otrogen och därför känner som du gör. Du får lägga skulden där den hör hemma!! Det är den som valt att bedra och göra snedsteget som ev förstör en familj/ett annat förhållande! Inte den som ger en hint eller lämnar info. Hade inte uppskattat om vänner och bekanta stått och sett på och valt att inte prata med mig.

    Men bra att du försöker få TS att ta ställning, bestämma sig och sen agera därefter. En eloge att du använder dig själv som exempel fast det ställer dig i sämre dager.


    Till att börja med så har jag inte varit otrogen, och det som hände i mitt fall som gränsade till otrohet fick också min sambo veta genom att jag själv berättade.

    För det andra så har jag aldrig haft några synpunkter på hur vännerna till TS man bör agera om de skulle få reda på en otrohet. Förmodligen lär de berätta för mannen eftersom de känner sig moraliskt skyldiga att göra det, i egenskap av vän. Det jag hade synpunkter på var att den bedragna frugan skulle ?skvallra? för den bedragne mannen i det andra förhållandet. Ett sådant beteende är bara småaktigt och helt omotiverat. Varför börja härja i nån annans förhållande för att ENS EGET förhållande brakat samman pga ENS EGEN partner. Jag skulle hålla alla mina tummar för att det åtminstone stannar vid ett trasigt förhållande istället för två. Och jag skulle VERKLIGEN inte vilja vara med att bidra till ett drama som jag inte har något med att göra alls.

    Sämre dager eller inte - i mitt fall blev resultatet att jag inte kunde välja eller hantera situationen och på olika sätt såg till att relationerna med båda personerna gick förlorade, jag tänkte vid ett avgörande skede att ?det här fixad jag inte, jag får offra mig själv för jag kan inte klara av att offra eller tillgodose någon av de två alternativen?. Alla tre i dramat har såklart tagit skada men jag är den som fick ta störst konsekvenser både rent praktiskt och känslomässigt/ensamhetsmässigt. Med det sagt så kan jag också framhålla att jag på intet sätt är nöjd med min dysfunktionella hantering av situationen, men till slut såg jag inget annat alternativ än att hoppa rakt ut i tomma intet i ett försök att få lite andrum.
  • Anonym (Claire)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-07 21:23:16 följande:
    Som jag känner så vill jag inte lämna min man och familj. Jag borde definitivt avstyra förälskelsen. Men jag vill så jävla mycket. Fan att det blivit så. Så jävla jobbigt att det känns såå jobbigt då han får mig att må så himla bra och vi har så kul ihop. Men det äter upp mig samtidigt. Jag får ta ett beslut i taget just nu. Först ut är att inte skriva till honom öht mer denna vecka utom strijt jobb. Det gick ju idag. Så svårt ska del väl fan inte va (ja, jag blir också trött på mig själv). Måste ju tag i det nu, innan firmafesten.
    Jag fattar inte riktigt hur du tänker. Vadå "innan firmafesten", som om du tror att något ska hända då och det ens är ett alternativ att du ska agera på dina känslor på något sätt?? Om han tar dig till ett konferensrum och börjar hångla upp dig på bordet, då är du helt med på noterna eller? Och du stoppar honom inte heller när han börjar klä av dig utan går honom till mötes - eller vänta, är det det du egentligen hoppas på ska ske? Skärp dig.
  • Diversifierat

    Samma princip oavsett vilken otrohet jag får reda på. Låt säga att jag vet att två kollegor pippade på jobbfesten och att de båda är gifta. Inte i helvete skulle jag som utomstående då ta kontakt med de bedragna för att informera om den otrohet som inträffat?! Hur orimligt låter inte ett sånt beteende på en skala, vilken sadistisk och respektlös människa skulle göra nåt sånt?!

  • Diversifierat

    ?Du får lägga skulden där den hör hemma?. Jag tar på mig all skuld. Förstår inte var det står i det jag skrivit att jag på något vis anser att den bedragna skulle ha nån skuld? Ingenstans har jag antytt det.

    En kuriosa i mitt fall var att min sambo, efter jag berättat och gjorde slut, förtvivlat försökte övertala mig till att inte känna massiv skuld över vad som föregått och att jag skapat ett trauma. Men tyvärr satt den skuldkänslan hårt i mig så hon lyckades inte lyfta den ifrån mig fastän hon ville förlåta allt.

  • Inga bekymmer
    Diversifierat skrev 2018-11-07 23:57:43 följande:

    Samma princip oavsett vilken otrohet jag får reda på. Låt säga att jag vet att två kollegor pippade på jobbfesten och att de båda är gifta. Inte i helvete skulle jag som utomstående då ta kontakt med de bedragna för att informera om den otrohet som inträffat?! Hur orimligt låter inte ett sånt beteende på en skala, vilken sadistisk och respektlös människa skulle göra nåt sånt?!


    Ja, ok! Jag skulle inte heller ta kontakt med de människorna i ett sådant scenario som du beskriver. Så du har en poäng i att man som vän känner sig moraliskt skyldig och att det är på grund av det man berättar. Däremot beroende på vilket förhållande jag har till de kollegorna så skulle jag kunna fråga dem hur de tänker eller nåt sånt och på så sätt sätta igång en process, men jag är inte konflikträdd, öppen och ganska spontan.
  • Inga bekymmer
    Diversifierat skrev 2018-11-08 00:07:44 följande:

    ?Du får lägga skulden där den hör hemma?. Jag tar på mig all skuld. Förstår inte var det står i det jag skrivit att jag på något vis anser att den bedragna skulle ha nån skuld? Ingenstans har jag antytt det.

    En kuriosa i mitt fall var att min sambo, efter jag berättat och gjorde slut, förtvivlat försökte övertala mig till att inte känna massiv skuld över vad som föregått och att jag skapat ett trauma. Men tyvärr satt den skuldkänslan hårt i mig så hon lyckades inte lyfta den ifrån mig fastän hon ville förlåta allt.


    När jag skrev att du får lägga skulden där den hör hemma, så syftade jag inte på dig och vad som hände i din specifika situation. Du skrev till mig att den småaktiga och respektlösa bedragna frugan skulle förstöra en familj till om hon gav den ovetande mannen i dramat info eller en hint om vad som hänt. Jag menade och menar då att skulden för att hans familj splittras är i så fall hans frus som valde att söka sig bortåt.

    En kan ju också tänka sig att det inte blir så att familjen splittras och att det som hänt får paret att kämpa för varann och sina barn och på sikt kanske de får ett mycket bättre förhållande än de haft före otroheten. Jag tycker om ånger finns och alla kort läggs på bordet faktiskt att man som vuxen med barn har en skyldighet att försöka reparera förhållandet och bygga upp relationen igen, i första hand. Det är såpass vanligt att man ju inte har några garantier för att nästa person man inleder ett förhållande med inte kommer göra damma sak. Så man får se inte bara se till handlingen utan se till hur man har haft det i relationen över lång tid innan man fattar ett beslut om att lämna.. Eller inte.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift