Jag vill ligga med min kollega, är gift

Vi har också verkligen hittat varandra, och har sån himla bra kemi och jag skulle också sakna honom som vän oavsett hur det här slutar för oss.

Det finns ju många aspekter på det här. Å ena sidan kan man aldrig jämföra en långvarig relation med en nyförälskelse. Tryggheten, förbundet, vi. Å andra sidan mötet med en människa med vilken man ser sidor hos sig själv som man aldrig förut sett, och som man tycker om.

Någonstans tycker jag också att man borde berätta för en annan människa vad han/hon betyder. Vi lever bara ett liv.

Jag var med om något liknande för väldigt länge sedan. Vi jobbade ihop i flera år, personkemin var uppenbar. Jag var bunden, inte han. Ingenting uttalades, ingenting hände. Han flyttade utomlands. Ca 6 månader efter fick jag ett otroligt vackert brev. Mitt hjärta brast, men jag är så glad att jag fick veta att det jag sett stämde

Det finns ju många aspekter på det här. Å ena sidan kan man aldrig jämföra en långvarig relation med en nyförälskelse. Tryggheten, förbundet, vi. Å andra sidan mötet med en människa med vilken man ser sidor hos sig själv som man aldrig förut sett, och som man tycker om.

Någonstans tycker jag också att man borde berätta för en annan människa vad han/hon betyder. Vi lever bara ett liv.

Jag var med om något liknande för väldigt länge sedan. Vi jobbade ihop i flera år, personkemin var uppenbar. Jag var bunden, inte han. Ingenting uttalades, ingenting hände. Han flyttade utomlands. Ca 6 månader efter fick jag ett otroligt vackert brev. Mitt hjärta brast, men jag är så glad att jag fick veta att det jag sett stämde

Hur blev fortsättningen i livet efter att du läst brevet? Hur ser ditt liv ut nu.

Vad fint med brevet! Hur var det efter det, för dig?

Jag känner ju också att vi har en självklar kemi - vi vill ju båda hänga med varann så ofta vi kan på jobbet, men jag vet inte på vilken nivå han känner att den kemin är (vänner? Mer?). Men beroende på hur jag uttrycker mig tänker jag också att han borde bli glad oavsett att höra att han får mig att må bra och att jag tycker mycket om honom / att vara med honom. Sen vet vi ju båda två att vi är gifta och inte kan göra nåt.

Varför inte kalla saker för dess rätta namn Linus?

Varför alla dessa fina omskrivningar för att få det att låta vackrare?

Det du så fin kallar "uförska varandra" heter egentligen BEDRA OCH FÖRNEDRA DIN PARTNER OCH SVIKA DINA BARN.

Det du så fint kallar "diskret" heter MANIPULERA DIN PARTNER SÅ ATT HAN INTE VET VAD DU GÖR BAKOM HANS RYGG ELLER VET VEM DU EGENTLIGEN ÄR:

Men tanke på hur du anstränger dig hårt för att få det att låta finare än vad det är så verkar även du vara medvetetn om att de du propagerar för är riktigt jävla sunkgit, varför annars kalla det för finare namn?

Så varför råder TS att göra något som du själv tydligen tycker är fel?

Problemet är att du inte tar ansvar för situationen. Om du blir upptäckt kan allting du haft rinna dig ur händerna inom loppet av en sekund.

Jag får påminna min bästa vän regelbundet fortfarande om att inte försätta sig i situationer där hon blir ensam med den andre mannen. De har fortfarande en del med varandra att göra avs jobbet. Idag väljer hon bort alla tillfällen som innebär möten på enskilt rum osv, men det smärtar en del. Hon älskar sin man.

Vill uppdatera historien om min närmaste vän med att hon nu i jobbet åter varit tvungen att ha möten enskilt med sin kollega. I början sa hon att allt var ok, att jag inte behövde vara orolig för henne. Men för ett par dagar sedan berättade hon hur mycket hon igen börjat tänka på honom, hur spänt det är mellan dem, hur deras blickar låser sig i varandra....

Och jag vet knappast längre vad jag ska säga. Barnen är ju vuxna nu, deras attraktion kvarstår efter över 15 år, personkemin finns kvar. Är det självklart att äktenskapet är det rätta alltid? Jag vet inte, och det är inte min sak att avgöra. Hon har ett liv, och det är hennes livsval.

Samtidigt skuldbördan över att rasera någons liv, som man älskar, och som inte gjort någonting fel. Och hur skall de vuxna barnen ta det? Vännerna? Släkten?

Jag tycker verkligen om hennes man, han är otroligt bra på alla sätt. Samtidigt ser jag att kollegan och hon passar för varandra....och jag ser att hon inte klarar att stå emot riktigt. Det är en tidsfråga.