• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Ingen kul jul igen)

    Gick in här igen efter ca en månad.
    Gud va mycke prestigekamper OT som förstör själva ämnet. En del har nog det väldigt tråkigt.

    Hoppas TS återkommer och tar upp tråden på banan igen

  • Anonym (Avdramatisera)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-01-07 09:07:03 följande:

    Jag tror att alla som gifter sig, eller som på annat sätt avger ett trohetslöfte, verkligen menar vad de säger.

    Beslutet är fattat, åtminstone då vid tillfället.

    Senare händer det en massa saker, omvärlden förändras och personer förändras.

    Blir man tillräckligt missnöjd med sig själv, sitt liv och sin man (kvinnligt?) eller tillräckligt sugen på sex (manligt?) så har personen inga större problem med att inför sig själv rättfärdiga att trohetslöftet nu inte gäller riktigt lika start som det gjorde då det gav sig. De omständigheter som nu gäller gör att det dåvarande beslutet går att rucka lite grand, eller så är det möjligt att fatta ett helt annat beslut. Beslutet var inte allvarligare än att för många räcker det med att skylla på alkoholintag för att beslutet inte ska gälla.

    Detta är ju helt uppenbart eftersom otrohet inte är särskilt ovanligt.

    Undersökningar visar att otrohet sannolikt är väldigt mycket vanligare än de fall som blir uppdagade.

    Min slutsats är att otrohet förekommer och det rätt vanligt att det går hemlighålla utan att uppdagas.

    Och det man inte vet mår man inte ont av.


    Du har troligen rätt i det du skriver. Det är ett faktum att otrohet inte är särskilt ovanligt i vårt avlånga land.

    Det som är intressant är att så många som har levt ett halvt liv tillsammans med någon annan är så dåliga på att kommunicera med sin partner att de hellre väljer att vara otrogna och svika sin familj och riskera att förlora det liv man har tillsammans än att diskutera sina känslor fortlöpande i förhållandet.

    Om omvärlden och personer förändras kanske förhållandet till sin partner behöver förändras UTAN otrohet.

    All otrohet kommer ej fram men i de fall den gör det slutar det sällan bra för någon inblandad.

    Min åsikt är att det man vet om sin partner har man sällan ont av om det inte dolts och smusslats och man får reda på det när det gått för långt.
  • Anonym (man)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-01-04 15:19:10 följande:
    Jag citerar del av mitt tidigare inlägg:
    "Sedan kan du eller vem som helst hitta på en massa olika argument eller påhittade scenarior, typ "det kanske kommer fram". (Tillägg: Inkl eventuell risk för sjukdom etc, etc, etc.)

    Jag har aldrig sagt emot detta!

    Men det ändrar ändå inte den enkla sanningen.
    .
    Ni kan fortsätta hitta på hur många olika sannolika eller osannolika argument som helst. Ni kan ändå inte ändra den enkla och otvetydiga sanningen.
    Jag inser att ni önskar ändra på sanningen, men tyvärr har ni bara acceptera att det är inte möjligt.

    Om min partner skulle vara otrogen så vill jag inte veta.
    Det jag inte vet mår jag inte ont av.
    Ni önskar annorlunda och jag respekterar det. Varför kan ni inte respektera min egen personliga vilja?

    I verkligheten är otrohet är inte särskilt ovanligt. Jag förstår att jag inte kan äga en annan människa och jag förstår och accepterar att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen.
    Kan du/ni klara av att förstå detta och acceptera det för er egen del?
    Vi kan absolut respektera att DU inte vill veta om din fru knullar någon annan. Men det blir lite svårare att acceptera det som "den enda sanningen" som du så gärna vill kalla det. Och vi behöver absolut inte acceptera att du i var och varannan tråd propagerar för att det är den absolut bästa lösningen för ALLA.

    Dina försök att normalisera otrohet genom att påpeka att det är vanligt faller ganska platt för det som diskuteras är INTE hur vanligt otrohet är utan om det är acceptabelt eller ej och om den som blir bedragen ska eller inte ska få veta.
  • Anonym (man)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-01-07 09:07:03 följande:
    Jag tror att alla som gifter sig, eller som på annat sätt avger ett trohetslöfte, verkligen menar vad de säger.
    Beslutet är fattat, åtminstone då vid tillfället.
    Senare händer det en massa saker, omvärlden förändras och personer förändras.
    Blir man tillräckligt missnöjd med sig själv, sitt liv och sin man (kvinnligt?) eller tillräckligt sugen på sex (manligt?) så har personen inga större problem med att inför sig själv rättfärdiga att trohetslöftet nu inte gäller riktigt lika start som det gjorde då det gav sig. De omständigheter som nu gäller gör att det dåvarande beslutet går att rucka lite grand, eller så är det möjligt att fatta ett helt annat beslut. Beslutet var inte allvarligare än att för många räcker det med att skylla på alkoholintag för att beslutet inte ska gälla.

    Detta är ju helt uppenbart eftersom otrohet inte är särskilt ovanligt.
    Undersökningar visar att otrohet sannolikt är väldigt mycket vanligare än de fall som blir uppdagade.
    Min slutsats är att otrohet förekommer och det rätt vanligt att det går hemlighålla utan att uppdagas.
    Och det man inte vet mår man inte ont av.
    Så vad är din poäng?
    Att ett löfte inte är värt ett piss när omständigheterna förändras?
    Att det är ok att bryta sina löften bara ens partner aldrig får reda på det?
  • Anonym (man)
    Anonym (Anonym45) skrev 2019-01-06 21:42:48 följande:
    Att vara diskret är A och O är man det så funkar det. Ta inga risker
    Eller så kan man helt enkelt ge fan i att vara otrogen? Det är väl bästa sättet att "inte ta risker"?
  • Anonym (Anonym45)
    Anonym (man) skrev 2019-01-08 15:37:25 följande:

    Eller så kan man helt enkelt ge fan i att vara otrogen? Det är väl bästa sättet att "inte ta risker"?


    tråkmåns
  • Anonym (Avdramatisera)
    Anonym (Anonym45) skrev 2019-01-08 23:25:39 följande:

    tråkmåns


    Det kan vara dumt att nonchalera riskerna med att vara otrogen...
  • Anonym (man)
    Anonym (Avdramatisera) skrev 2019-01-09 07:39:27 följande:
    Det kan vara dumt att nonchalera riskerna med att vara otrogen...
    Framför allt när det är andras välmående man riskerar. Det liknar en adrenalinpundare som kör sicksack mellan bilarna i 180 och bara njuter av spänningen och farten och känner sig så äventyrlig och levande men tar ingen som helst hänsyn till hustru/man och barn i baksätet. Jag menar, vill man riskera att köra ihjäl sig själv så fine gör det, men att riskera sin familj också är helt jävla stört. 
  • Anonym (Anonym45)
    Anonym (man) skrev 2019-01-08 15:37:25 följande:

    Eller så kan man helt enkelt ge fan i att vara otrogen? Det är väl bästa sättet att "inte ta risker"?


    Våga och vinn
  • Anonym (moralgubben.)

    Det är väl så Anonym 45.Har man större delen av sitt känsloliv placerat i underlivet finns ju inga problem. Det är bara att köra på . Eller?

Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift