Jag vill ligga med min kollega, är gift

Vill bara påpeka att syftet med att berätta för TS man INTE är att TS på nåt sätt ska "straffas".

Syftet är att genom att berätta för hennes man så skapar hon också gräns för hur länge hon kan dra ut på det, vilket är ett mycket starkare incitament än som det är nu där hon egentligen kan dra ut på det hur länge hon vill. Om hennes man också är med i loopen och stället krav på att hon ska släppa kontakten med kollegan så blir det helt plötsligt en verklig gräns istället för en virtuell gräns som kan töjas lite som man känner för stunden. En annan positiv effekt kan också vara att om det finns problem i förhållandet som hennes man segat med att ta tag i så kan att TS fått känslor för någon annan agera som väckarklocka för honom och ett incitament för honom att ta tag i problemen.

Nackdelen är om att få höra sanningen leder till att han bli svartsjuk och låser sig. Men det är det inte givet att han måste bli, på det TS sagt om honom låter det som att han är villig att jobba för att lösa problemen i förhållandet och det låter inte som en person som kommer dra för att frun fått känslor för någon annan. Men TS är väl den som känner honom bäst.

TS, hur tror du din man skulle reagera på att få höra sanningen?

Och det är fortfarande upp till honom och inte oss eller TS att avgöra. Att säga att det är ok att ljuga för andra för att "de inte ska oroa sig" när man vet att de egentligen vill ha sanningen känns väldigt nedlåtande. 

Hur vet du att problemet är i relationen? Jag hoppas att du inte gått på myten om att all otrohet eller att man får känslor för andra alltid utan undantag beror på "problem" i förhållandet? För det är en falsk myt. Känslor för andra kan man få i både bra och dåliga förhållanden och otrohet förekommer även i bra förhållanden. Attraktion till andra försvinner inte av att man har det bra hemma, man kan bli attraherad av andra även om man har det bra hemma. Sen är det sant att man kanske kan ha lättare för att bli attraherad av andra om man har det dåligt hemma men det betyder inte att det ALLTID utan undantag måste finnas problem hemma för att man ska bli kåt / kär i någon annan,

Den absolut vanligaste anledningen till att man får känslor för någon annan är pirr och passion, men det behöver inte betyda att grunden till det är problem i förhållandet för det finns inget förhållande i världen där man känner samma pirr och passion som man kände i början livet ut. ALLA förälskelser lägger sig förr eller senare och övergår förhoppningsvis i något djupare. Så att att påstå att bara man känner saknad efter pirr och passion är detsamma som ett problem i relationen är inte helt sant, problemet kan lika väl ligga i att man har orimliga förväntningar på förhållandet.

Jag har inte sagt att DU idiotförklarat någon, det jag sagt är att ignorera vad folk vill och anser sig veta bättre än dem själva vad de mår bäst av att höra är väldigt nedlåtande och i princip detsamma som att idiotförklara dem. Om jag ber om ett glas vatten så är det vatten jag vill ha inte öl. Om du istället ger mig öl för att du tycker att du vet bättre än jag vad jag behöver så är det väldigt nedlåtande och i princip detsamma som att idiotförklara mig eftersom du då anser att jag inte vet mitt eget bästa. Varför skulle det vara annorlunda med sanningen? 

Hej!

Va bra att du frågar och vill tänka efter. Som jag förstår det skulle jag tänka i två spår. Antingen väljer du att prata med din man och diskutera en lösning. Det är såklart svårt och på gränsen till det svåraste man kan göra, men det handlar om att vara öppen och är på något sätt det mest intima man kan göra i en relation. Att vara helt öppen. Kanske leder det till att ni utvecklar er relation eller så hittar ni en lösning där du får hjälp med dina  tvångstankar om man nu kan kalla det det. Prata om vad kärlek och förtroende betyder på ett djupt plan och hur ni vill ha det. Om han älskar dig så vill han hjälpa dig i vilket beslut det än är. Det andra alternativet är att du själv söker terapeutisk hjälp via psykolog, präst eller vad som helst. Vill du ha kvar din relation så måste du på allvar hantera det du beskriver. 

Fantisera och dagdrömma kan väl alla göra, men om det går ut över ditt liv och din relation på ett sådant sätt att du inte kan hantera det så låter det inte alls bra.

Men detta är bara en spontan tanke...

Nej, jag har inte varit i en situation som din och jag har inte varit otrogen, men jag var av rädsla inte öppen och ärlig mot min förra fru (och omvänt) och det är helt enkelt det mest o-kärleksfulla man kan göra. Ångrar jag det? Japp.

Jag har varit i samma situation och det har de flesta vid nått tillfälle. Det vanliga är att jag kunnat prata om det med min partner och diskuterat möjligheten till att ändå få till det. Ibland går det, andra gånger inte.

Hurvida man får till det är dock inte hela problematiken. Vad händer efter? Hur hanterar man sina egna och andras känslor? I regel är det så att ju fler man blandar in desto mindre hållbar blir situationen. Då är det viktigt att hitta sätt att skilja på kärnrelationen, den du har med din man, och den/de du eventuellt vill ha med andra. Det måste finnas tydliga linjer för allas trygghet annars faller det väldigt fort.

Med det sagt hoppas jag att du antingen kommer över dina känslor eller kan hantera dom konstruktivt.

Instämmer helt och hållet.

Det finns dock en möjlighet att TS man sagt att, om något sådant här skulle inträffa, så skulle han inte vilja veta något.

I övrigt är det bara av egoistiska och bekvämliga skäl något sånt här hålls hemligt.

Jag ser att många av er tycker att jag ska diskutera det med min man, men nej, i det läget jag är i nu ser jag det inte som rätt väg. JAG måste hantera detta. Om det påverkar hur jag är mot min man eller känner för honom, eller jag går över gränsen - då kan jag se det. Men inte nu. Och eg finns det inget som säger att min kollega skulle gå över gränsen bara för att jag skulle få för mig det. Vi har som sagt fortfarande inte rört varann eller sagt något rakt ut. Det är inte som att han väntar på ett - nu kör vi! - då hade han också varit framfusigare/tydligare vid det här laget.

Och jag blev inte intresserad av denna man för att jag har det dåligt hemma. Vi fann varann genom att vi umgicks på jobbet och fann att vi tyckte om att vara med varann och har sjukt kul ihop. Men som sagt - jag sökte inte efter nåt. Och återigen - vi har inte gjort nåt.

Känslor försvinner inte av sig själv bara för att man vill det, det vet ni också. Men jag kämpar för att lägga dem åt sidan och låta tiden gå så att det går över. Tro mig, jag jobbar på det.

Nu har jag inte läst hela tråden (har lyckats missa den innan), men ser ju att du skrev ditt inlägg i oktober, och att det då hade gått ett halvår sen du började känna som du gör... alltså 9-10 månader nu? Och du är fortfarande i samma sits?? Wow. Fattar verkligen inte att du klarat det utan att göra nåt. Otroligt imponerande. All cred till dig för din styrka och din principfasthet.

När det gäller att berätta för din man förstår jag verkligen inte varför du skulle - du har ju inte gjort nånting?? Och du har som jag förstår det heller inte för avsikt att göra nånting? Varför i all sin dar skulle du då gå och ta upp det med din man? Det vore ju bara sjukt egoistiskt - nånting som du skulle göra för att lätta ditt eget samvete; för att visa för dig själv och omvärlden att du är så sjukt duktig och ärlig att du till och med berättar om fantasier som du inte ens gjort verklighet av. Men vad skulle nyttan för honom vara? Ingen alls - det enda som troligtvis skulle hända är att han skulle bli lessen, om han nu själv är av den monogama sorten. Så jag tycker att du tänker helt rätt när det gäller det. 

Men jävlar vilken kamp du måste ha...

Tack. Det är just så jag ser på det också gällande att inte berätta för min man.

Ja - som sagt skrev jag detta i oktober. Och då hade känslor kommit redan förra våren, men att vi hängt betydligt mer under hösten vi började hänga även utan gemensamma arbetsuppgifter. Men också att vi faktiskt inte gjort något med varann under snart ett år säger nog också en del om att ingen av oss ser på situationen vi är i lättvindigt (då hade någon av oss tagit steget för längesen).

Mm, som sagt: är imponerad. Hoppas du lyckas få nån rätsida på det till slut <3

Hmm, det slog mig just: istället för att berätta för din man om situationen som sådan, skulle du inte bara lite så där i förbigående ta upp möjligheten till en trekant? Bara kolla med honom hur han tänker om det i teorin, och skulle det sen så vara att han nappar på idén så kan du ju styra det vidare :) Vet inte om det är nåt du hade varit intresserad av iofs, men på det sättet hade du ju kunnat både ha kakan och äta den? Bara en tanke. Sen är det ju din kollegas situation att ta hänsyn till också, förstås... hur var det, är han också gift? 

"skulle du inte kunna bara så där lite i förbigående ta upp..." skulle det stå :)