Vänsterfolk! Varför tror ni att vi högermänniskor tycker som vi gör?
Jag är en föredetta vänstermänniska. Jag var först medlem i Vänsterpartiet (gick med 1998 tack vare det frramgångsrika valet), sedan radikaliserades jag och gick med i Syndikalisterna SAC. Jag tyckte inte att Vänsterpartiet var tillräckligt radikala. Jag deltog både vid EU toppmötet i Göteborg 2001 och stod på barriärerna 2009 i Malmö mot Davis Cup matchen. Så jag var helt klart en vänstermänniska.
Om jag ska sätta mig in i vad jag trodde om er högermänniskor då så såg jag er som endera extremt korkade bimbos och brats som inte hade någon solidaritet med några andra och som bara brydde sig om ytlighet och materialism. Eller endera så trodde jag att ni var intelligenta, men att ni var rakt igenom onda människor. Jag trodde att ni var höger eftersom att ni ville suga ut arbetarklassen, jag trodde att ni villa stoppa allt fackligt arbete och framförallt så trodde jag aldrig att ni drevs av samma inre glöd för ett bättre samhälle som vi i vänstern gjorde utan att ni helt enkelt bara trodde på högern för att ni var giriga och egoister. Faktum är att jag tror att jag någonstans trodde att ni var människor som totalt saknade medmänsklighet, känsla för solidaritet och att ni bara var ute efter makt. jag såg er nästan som psykopater som bara arbetade för er själva.
Jag levde också i tron att de enda som faktiskt hade medmänsklighet och solidaritet var vi i vänstern. Jag var helt övertygad om att vänstern var de enda som faktiskt ville skapa ett fritt, demokratiskt och ekonomiskt jämställt samhälle. Jag trodde att vänstern var den enda ideologin som stod på småfolkets sida och att vi var den enda ideologin som på riktigt trodde på alla människors lika värde. Därför kunde jag bli extremt upprörd när jag mötte människor som var höger om socialdemokraterna eftersom att jag var helt övertygad om att dessa människor ville förstöra för samhället och ta bort hela vårt välfärdssystem vi har. Därför vart jag på riktigt extremt uppjagad och rädd 2006 när Alliansen tog över makten i Sverige. Ja var helt övertygad om att detta var slutet för den svenska välfärden.
Eftersom att jag trodde att vänstern var det enda politiska spektrumet som tog tillvara på allas rättigheter så tyckte jag också någonstans att vänstern aldrig riktigt kunde göra några fel. Därför så kastade jag bort all kritik mor vänstern som "borgerlig och kapitalistisk propaganda". Jag trodde att allt prat om Cuba och att allt prat om Venezuela var skitsnack. Jag tyckte också aldrig riktigt att det var fel att AFA förstörde gator och torg under sina demonstrationer, och jag tyckte faktiskt obehagligt nog aldrig att det var helt fel när t.ex. Moderata ledamöter fick uppleva hot från vänsterextrema våldsgrupperingar. Det var eftersom att jag trodde att vänstern var det enda rätta alternativet och att alla som var emot vänstern i princip var emot hela mänskligheten. Det var ungefär så jag såg på världen då, extremt svartvitt.
Jag lämnade min aktivistiska bana för sju år sen. Det var i samband med att jag skaffade barn och familj som jag blev mindre aktiv och när min äldsta son blev lite äldre började jag plugga. Under min studietid så minska min radikalisering och när jag började läsa böcker, framförallt om nationalekonomi och ekonomisk historia kom jag i kontakt med just liberalismen som jag tidigare avskytt. ag läste om dess politiska teorier och förstod ganska snart att det inte alls var en helt ondskefull ideologi som jag tidigare trott. När jag faktiskt började läsa på om de olika ideologierna som finns så började jag inse att det inte alls var så att vänstern var de enda som i princip hade monopol på medmänsklighet, jämlikhet och tankar om att skapa ett mer solidariskt samhälle.
När jag läser den här tråden så märker jag att vissa har dessa tendenser att tro att det måste vara något fel på dem som inte röstar på vänstern. Antingen är det för att man är egoistisk, eller så är det för att man är korkad, eller så är det för att man helt enkelt inte bryr sig medmänsklighet och solidaritet. Handen på hjärtat så tror jag faktiskt att dessa personer är rätt lika den jag var förut, att man ser världen i svart och vitt och att man inte vill tro att några andra kan ha goda avsikter med ens tankar och idéer än vänstern. Vad det beror på vet jag inte, men om jag ska gissa så beror det på att man aldrig har konfronterats och träffat speciellt många högermänniskor och hört hur de resonerar. Det bygger på en intolerans och det är farligt.