Är alla vaginala förlossningar magiska

Har också ett akut snitt bakom mig, men nog fick jag en bricka med svensk flagg ändå, efter jag var tillbaka från uppvaket. Det är ju inte så att de firar vaginala förlossningar med flagga och mobbar ut oss snittade. För övrigt är det inte särskilt naturligt för människan att föda barn, efter att vi började gå på två ben blev vårt bäcken mycket trängre än vad som är lämpligt, vi är bara felskapta djur :)

Jag väljer snitt tio ggr av tio när jag jämför men det är för att jag långt ifrån hade en magisk förlossning. Snittet var ju inte heller magiskt men både jag och min kropp mådde bättre och återhämtade sig bättre. Skulle aldrig utsätta mig för att gå och vänta på en vaginal förlossning igen så det skulle bli planerat snitt. Det finns inga garantier men med din erfarenhet så hade jag valt snitt! Förstår inte vad det är man vill uppleva som är så fantastiskt med vaginal förlossning, jag upplevde det bara hemskt. Enda belöningen var mitt barn och det fick jag ju även med snittet. Hade mycket lite besvär efter snittet och kände mig trygg och smärtlindrad hela vägen och barnet mådde prima.

Min vaginala förlossning var en riktig mardröm på alla sätt och vis, och inget jag någonsin vill göra igen.

Fick planerat snitt de tre efterföljande graviditeterna, och det var sååå mycket bättre! Jag återhämtade mig snabbt efteråt.

Jag har en "magisk" förlossning och ett kejsarsnitt bakom mig och jag hade definitivt valt en vaginal förlossning igen!

Den vaginala förlossningen tog 20h men var långdragen i början och gick snabbt på slutet. Krysta bara i 10min innan barnet kom ut, sprack inte och hade ingen bedövning så jag var på benen och "pigg" några få timmar efteråt.

Kejsarsnittet (sjukt barn så visste om att det skulle bli kejsarsnitt, visste bara inte När, så lite akut lite planerat ;)) - allt gick bra, behövde inte sövas, hade inga komplikationer efteråt med såret varken då eller idag. Jag hade dock dåligt järnvärde innan, svimma efter och tog extra dag att komma ur sängen, så fick järn påfyllt. Men tog låååång tid innan jag kände mig mänsklig igen.

Hade "chansat" på en vag förlossning alla dagar i veckan då jag tänker att inte mycket kunde gå bättre än vad mitt kejsarsnitt gick och ändå var det så pass stor skillnad på mitt mående kroppsligt och mentalt.

Jag önskar de hade snittat mig istället för att påskynda utdrivningen så jag gick sönder mycket. Trodde både jag och ungen skulle dö. Var helt förstörd psykiskt i flera månader efter. Sonens förlossning var inte heller magisk, 34 timmars värkarbete. Helt färdig när det var dags att krysta , svimma och landa på golvet när jag skulle gå från brits till säng. Sa innan att jag var för trött men personalen visste såklart bäst och sen fick de fiska upp mig från golvet. Att vara gravid och föda var inte helt min grej.

Första förlossningen var utdragen (bortåt 60 timmar efter att vattnet gått), och jobbig på många sätt. ?Aldrig mer!? sa jag då. Andra gången var också utdragen men ändå på alla vis mycket lättare då själva förlossningsarbetet gick mycket snabbare, jag var mer fokuserad, var starkare i mig själv och sprack nästan inget alls. Kände direkt efteråt att jag skulle mycket väl kunna göra det igen då det var en så fantastisk upplevelse. Om det inte jade inneburit att man då får fler barn, vill säga :D

På vilket sätt kändes det fantastiskt?