Särskola eller inte?

Har han diagnosen utvecklingsstörning?

Jag har mycket goda erfarenheter från särskolor. I lågstadiet så är det mkt multihandikappade och gravt-måttligt utvecklingsstörda barn. Men i mellan och högstadiet så börjar många av de barnen med lindrig utvecklingsstörning också i särskolan ( för att glappet blivit för stort). Jag upplever att dessa barn lever upp och snabbt utvecklas när dom hamnar i en grupp med anpassa pedagogik. Barnen upplever också att dom får kompisar på din egna nivå. Äntligen så kan man vara bäst i klassen på något eller inte få blickar när man säger och gör något konstigt.

Finns det fler särskolor i närheten? Kolla runt lite. Vissa privata särskolor åker runt och hämtar upp långväga barn på morgonen och senare så får barnen rätt till taxi till skolan

Första frågan tycker jag är vad skolan har gjort för att hjälpa sonen, både med skolarbetet och det sociala samspelet. Finns det ytterligare åtgärder som skulle kunna vara till hjälp?

Har sonen några vänner alls i nuvarande skola? Någon han leker med på rasterna? Hemma?

Intressant som Jw83 skriver att det med högre ålder blir fler som får ett tydligare behov av särskild undervisning. Kanske kan ni kolla upp hur det ser ut i högre klasser på särskolan. Det verkar ju på ett sätt som att din son har behov som ligger lite mittemellan nuvarande skolform och särskolan...

Var ligger han IQ-mässigt? Hur nära gränsen?

Ni kan inte kolla upp med skolan om han kan vara in skriven som särskoleelve men gå kvar i klassen? Alltså att han jobbar utifrån särskolansläroplan. Jag som lärare har haft elever med sådant upplägg.

Var det inte en träningsskola ni besökte? Det är en skolform för de som inte klarar sär-skolan, de med grava utvecklingsstörningar brukar gå där.

Barnen som sitter i rullstol kan ju vara på samma nivå som din son.

Kolla när ombyggnationen är klar, de kommer inte vara i barackerna för alltid.

Jag tycker du ska satsa på särskolan, din son kommer troligtvis inte utvecklas mer inom vanliga skolan och det är viktigt att han får möjligheten att göra det, det blir lättare att klara sig som vuxen då.

Det med att barn med lindring utvecklingsstörning också börjar i särskola låter väldigt intressant. 

Den närmsta särskolan förutom den jag beskrivit ligger ca 30 km bort. Visste inte att privata särskolor erbjöd Taxi eller annan transport. De kan väl inte göra det om vi bor så långt ifrån? Kommunen kommer iaf inte erbjuda hjälp eftersom att vi helst inte vill ha den särskolan i kommunen. 

Han lärare gör sitt bästa, men de har väldigt få lärare i skolan och många elever. 1 lärare på ca 20-25 barn. Han får extra hjälp med en lärare någon gång i veckan och får jobba enligt särskolans lärandemål. Men skolan vill ändå få bort honom, och övertygar oss med att han riskerar att bli mobbad och läraren kommer inte kunna stoppa det. 
Ja, han har en vän och leker blandat. Han har bra relation till sina klasskamrater och kan leka med vem som helst under rasten. Ibland vill han dock leka ensam

Han gör det. Men det hjälper tydligen inte för att de inte ser utveckling hos honom. De säger att han behöver extra hjälp vilket de inte har möjlighet att erbjuda. Jag förstår den punkten, men min magkänsla säger att jag inte ska sätta honom i en så deprimerad miljö som just i den särskolan. 

Han bör ju kunna gå kvar i sin klass men följa särskolan s kursplan. Har ni tittat på det?

Såg svar på det nu