• EvaNils

    Särskola eller inte?

    Hej!


    Mitt barns skola (lågstadiet) har rekommenderat särskola för honom då:


    1)han har svårt att uppnå lärandemålen i skolan, riskerar underkänt i nästan alla ämnen, pga ett lågt IQ samt att han inte kan fokusera väldigt länge, utan fastnar i egna tankar

    2) socialt samspel med andra barn, han har inte många vänner. Han lyssnar inte på vad andra säger utan vill  få sitt sagt. Han är aktiv och älskar att leka och hänga med vänner, ha idrott, simma osv. Han är  grym med dator, tv-spel osv. men i skolan går det inte bra. Vet inte hur jag ska uttrycka mig rätt, men om man kollar på honom skulle man inte tro att han har någon form av nedsättning.

    Han har ingen kroppslig funktionell nedsättning eller handikapp. Efter rekommendation av skolan besökte vi särskolan och vi gillade inte miljön alls, skolan är även den enda i vår kommun så vi har inte flera att välja mellan. Varför vi inte gillade skolan:


    -ombyggnad i skolan, så skolan har flyttats in till baracker.


    -mörk byggnad


    -träffade klassen och kunde inte se en enda framtida kompis till mitt barn. De flesta av barnen var rullstolsbundna eller kunde inte prata.


    Vad ska jag göra? Sätta mitt barn i en väldigt deprimerad byggnad med inga vänner för att han ska uppnå några lärandemål i skolan? Drömmen skulle vara att hitta en skola med klasser om 10-12 barn, men det har inte min kommun att erbjuda. 


    Något hans nuvarande skola poängterat som jag håller med om är att om han fortsätter i den vanliga skolan kommer den "intellektuella gap" växa mellan han och hans klasskompisar vilket kommer sänka hans självförtroende, vilket kan riskera mobbning. För någon dag sen hamnade han i en liten tjafs med en klasskompis där kompisen sa till mitt barn att han är dum, vilket sårade honom rejält. Han kom hem och grät. 


    Vad skulle ni gjort i min situation?Ber om ursäkt om jag på något sätt råkat diskriminera, är väldigt deprimerad och förstår inte hur jag ska uttrycka mig.  

  • Svar på tråden Särskola eller inte?
  • EvaNils
    Glinda från Oz skrev 2018-10-26 10:53:33 följande:

    Var det inte en träningsskola ni besökte? Det är en skolform för de som inte klarar sär-skolan, de med grava utvecklingsstörningar brukar gå där.

    Barnen som sitter i rullstol kan ju vara på samma nivå som din son.

    Kolla när ombyggnationen är klar, de kommer inte vara i barackerna för alltid.

    Jag tycker du ska satsa på särskolan, din son kommer troligtvis inte utvecklas mer inom vanliga skolan och det är viktigt att han får möjligheten att göra det, det blir lättare att klara sig som vuxen då.


    Nej, det var inte en träningsskola. Ja, visst kan de på rullstol vara det. Men nu var de inte det, för att de varken pratade eller reagerade, utan satt på rullstolen och dreglade. (kan man beskriva detta på ett respektfullt sätt? ursäkta mig.). Vem ska min son stå och sparka fotboll med eller leka kull med på rasten? Kommer han inte bli mer deprimerad och ensam då?
  • sextiotalist
    EvaNils skrev 2018-10-26 11:55:55 följande:
    Han lärare gör sitt bästa, men de har väldigt få lärare i skolan och många elever. 1 lärare på ca 20-25 barn. Han får extra hjälp med en lärare någon gång i veckan och får jobba enligt särskolans lärandemål. Men skolan vill ändå få bort honom, och övertygar oss med att han riskerar att bli mobbad och läraren kommer inte kunna stoppa det. 
    Ja, han har en vän och leker blandat. Han har bra relation till sina klasskamrater och kan leka med vem som helst under rasten. Ibland vill han dock leka ensam
    Särskola är inte till för att skolan inte kan ha resurser för att stötta svaga elever. Särskolan är till för de som har ett så stort begåvningshandikapp att de inte kan följa den vanliga kursplanen, man har satt IQ 70 som gräns.
    För övrigt så kan man låta elever gå kvar i sin gamla klass, men ändå har en särskild kursplan.
    Du ska inte sätta honom i särskola om han inte kvalar in där, det betyg han får därifrån kan inte användas för att söka in på de vanliga utbildningarna.


  • ABC73

    Har man gjort en ordenlig utredning där man kollat IQ, och även kollat andra möjliga orsaker till svårigheter? T.ex. arbetsminne, ADHD, dyslexi etc.

    Vilken klass går han i, och vad klarar han av vad gäller läsning, skrivning och räkning?

  • Jw83
    sextiotalist skrev 2018-10-26 12:52:02 följande:

    Särskola är inte till för att skolan inte kan ha resurser för att stötta svaga elever. Särskolan är till för de som har ett så stort begåvningshandikapp att de inte kan följa den vanliga kursplanen, man har satt IQ 70 som gräns.

    För övrigt så kan man låta elever gå kvar i sin gamla klass, men ändå har en särskild kursplan.

    Du ska inte sätta honom i särskola om han inte kvalar in där, det betyg han får därifrån kan inte användas för att söka in på de vanliga utbildningarna.


    Ibland kan man också göra omvänd integrering. Dvs gå i särskola men läsa efter grundskolans läroplan. Men en elev måste ha diagnosen utvecklingsstörning för att få gå enligt särskolans kursplan.

    Betyg enligt särskolan är bättre betyg än att vara underkänd i allt enligt grundskolan. Så om han inte har möjligheter att gå ut grundskolans nionde klass med godkända betyg så kan han ändå inte söka de vanliga utbildningarna.
  • cosinus

    Nu har jag inte någon egen erfarenhet från särskolan men däremot har en av mina föräldrar jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv där. Dock med äldre barn än din son.

    Men, min förälder menar på att det sociala är det absolut avgörande för om man ska flytta ett barn, och att de oftast klarar sig bättre i särskolan socialt.

    Det finns ju särskolebarn som är inskriva i vanliga skolan, s k inkludering, det är typ det fulaste ord min förälder vet. Men många i din sons ålder är säkert inkluderade i vanlig skola än (eller saknar diagnos) och kommer som någon säger om något år när problemen växer sig för stora.

    På högstadiet har det inte varit ovanligt att det tillkommit ett antal barn och där har min förälder ofta fått trösta föräldrar som ångrar sig bittert att de hållit kvar i vanliga skolan för länge. På särskolan har barnen äntligen hittat vänner på samma nivå och många har hållit kontakten långt efter de gått ut skolan.

    Som någon skrev är det också skillnad på sär och träningsskola. 

  • cosinus

    Nu har jag inte någon egen erfarenhet från särskolan men däremot har en av mina föräldrar jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv där. Dock med äldre barn än din son.

    Men, min förälder menar på att det sociala är det absolut avgörande för om man ska flytta ett barn, och att de oftast klarar sig bättre i särskolan socialt.

    Det finns ju särskolebarn som är inskriva i vanliga skolan, s k inkludering, det är typ det fulaste ord min förälder vet. Men många i din sons ålder är säkert inkluderade i vanlig skola än (eller saknar diagnos) och kommer som någon säger om något år när problemen växer sig för stora.

    På högstadiet har det inte varit ovanligt att det tillkommit ett antal barn och där har min förälder ofta fått trösta föräldrar som ångrar sig bittert att de hållit kvar i vanliga skolan för länge. På särskolan har barnen äntligen hittat vänner på samma nivå och många har hållit kontakten långt efter de gått ut skolan.

    Som någon skrev är det också skillnad på sär och träningsskola. 

  • MajaMaria79

    Min bonusson har grav asperger och i mellanstadiet klarade han inte längre att gå i vanlig skola. Då fick vi leta upp en skola som var anpassad i en grannkommun. Eftersom varje elev har en skolpeng fick vår hemkommun betala. Den nya skolan hämtade och lämnade varje dag, och den låg ca 35 km från hemmet. Så mitt tips är att lera reda på en skola ni gillar och tror kan passa och resonera sedan med kommunen. Det finns fler alternativ än bara vanlig skola och särskola.

  • sextiotalist
    cosinus skrev 2018-10-26 14:02:32 följande:

    Nu har jag inte någon egen erfarenhet från särskolan men däremot har en av mina föräldrar jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv där. Dock med äldre barn än din son.

    Men, min förälder menar på att det sociala är det absolut avgörande för om man ska flytta ett barn, och att de oftast klarar sig bättre i särskolan socialt.

    Det finns ju särskolebarn som är inskriva i vanliga skolan, s k inkludering, det är typ det fulaste ord min förälder vet. Men många i din sons ålder är säkert inkluderade i vanlig skola än (eller saknar diagnos) och kommer som någon säger om något år när problemen växer sig för stora.

    På högstadiet har det inte varit ovanligt att det tillkommit ett antal barn och där har min förälder ofta fått trösta föräldrar som ångrar sig bittert att de hållit kvar i vanliga skolan för länge. På särskolan har barnen äntligen hittat vänner på samma nivå och många har hållit kontakten långt efter de gått ut skolan.

    Som någon skrev är det också skillnad på sär och träningsskola. 


    Så detta kravet att barnet att barnet ska ha en utvecklingsstörning är inte det avgörande (står tom i skollagen att särskolan är till för barn med utvecklingsstörning), man får inte sätta barn i särskolan om de inte uppfyller kraven nedan.

    Det har kommit fram så många gånger i media hur barn har placerats i särskola pga de inte velat lägga resurser på barnen och det har visat sig att dessa inte hade någon utvecklingsstörning alls, utan var normalbegåvade.

    Utredning om barnets behov

    Hemkommunen fattar beslut om barnets behov av grundsärskola genom fyra fristående bedömningar:


    pedagogisk bedömning av hur barnet kan nå skolans kunskapskrav
    medicinsk bedömning av medicinska hinder för inlärning
    social bedömning av sociala hinder för inlärning
    psykologisk bedömning av barnets utvecklingsnivå.

    Rätt att tacka ja eller nej

    Innan hemkommunen kan fatta beslutet att en elev ska börja i grundsärskolan måste båda vårdnadshavarna tacka ja till det. Om bara en av föräldrarna tackar ja är det inte möjligt för barnet att börja i grundsärskolan.


    Om vårdnadshavarna tackar nej ska eleven gå i grundskolan. Då ska skolan ska se till att eleven får det stöd som han eller hon behöver. 

  • Jw83
    sextiotalist skrev 2018-10-26 14:28:25 följande:

    Så detta kravet att barnet att barnet ska ha en utvecklingsstörning är inte det avgörande (står tom i skollagen att särskolan är till för barn med utvecklingsstörning), man får inte sätta barn i särskolan om de inte uppfyller kraven nedan.

    Det har kommit fram så många gånger i media hur barn har placerats i särskola pga de inte velat lägga resurser på barnen och det har visat sig att dessa inte hade någon utvecklingsstörning alls, utan var normalbegåvade.

    Utredning om barnets behovHemkommunen fattar beslut om barnets behov av grundsärskola genom fyra fristående bedömningar:

    pedagogisk bedömning av hur barnet kan nå skolans kunskapskrav

    medicinsk bedömning av medicinska hinder för inlärning

    social bedömning av sociala hinder för inlärning

    psykologisk bedömning av barnets utvecklingsnivå.

    Rätt att tacka ja eller nejInnan hemkommunen kan fatta beslutet att en elev ska börja i grundsärskolan måste båda vårdnadshavarna tacka ja till det. Om bara en av föräldrarna tackar ja är det inte möjligt för barnet att börja i grundsärskolan.

    Om vårdnadshavarna tackar nej ska eleven gå i grundskolan. Då ska skolan ska se till att eleven får det stöd som han eller hon behöver. 


    Det är väl ingen som påstått annat?
  • sextiotalist
    Jw83 skrev 2018-10-26 14:49:30 följande:
    Det är väl ingen som påstått annat?
    Jag tolkade Cosinus inlägg att det var det sociala som var avgörande, men det kan varit fel tolkning

  • cosinus

    Ber om ursäkt om jag var otydlig. Självklart är det ett krav att barnet har en dokumenterad utvecklingsstörning för att det ens ska vara ett val.

    Det jag menade var att min förälders åsikt är att det är det sociala som man som förälder bör lägga störst vikt vid när man väljer vanlig skola / särskola.

    Funkar barnet bra socialt i den vanliga skolan så låt det gå kvar, det gör ingen religös skillnad i slutändan om undervisningen inte lyckas anpassas precis på barnets nivå. Det är inte det som kommer avgöra barnets livskvalitet.

    På samma sätt hänger barnet inte med socialt välj särskola, det är så mycket mer värt att ha vänner på samma nivå än den lilla kunskap extra barnet ev hade kunnat tillgodogöra sig i den vanliga skolan.

    Och med 30 års erfarenhet av den här typen av barn så hävdar min förälder bestämt att de flesta ha det bättre på särskolan men det finns givetvis alltid något undantag som bekräftar regeln.


    sextiotalist skrev 2018-10-26 14:51:03 följande:

    Jag tolkade Cosinus inlägg att det var det sociala som var avgörande, men det kan varit fel tolkning


Svar på tråden Särskola eller inte?