Känns som att jag konstant förlorar.

En bruten relation, nära anhörig går bort, en god vän dör, trasslig föräldrarelation. Sådant upplever de många av oss under livet. Men att som du, som dessutom verkar rätt ung, ska behöva hantera detta under loppet av ett år, blir väl tufft. Men du ska veta att ingen dag stannar, även detta kommer att lätta. Livet är inte rättvist och vissa av oss måste lära oss att hantera tuffa händelser i livet. Tillåt dig själv att sörja det som varit, sörj din vän och din mormor, sörj den barndom du aldrig fick. Gråt om du känner för det för du ska veta att gråt lättar. Ta vara på de bra stunderna.
Ett praktiskt tips från en som varit med, se till att äta och dricka, missar man det får man en blixtrand huvudvärk ovanpå allt. Gå ut och titta på människor. Livet fortsätter. Både din vän och din mormor skulle säkert vilja att du tog vara på livet. Kanske dags att återknyta relationen med din pappa även om det just nu väcker dåliga minnen, du kanske behöver bygga upp den för att inte fastna i dåliga barndomsminnen.
En del i att bli vuxen innebär att förlåta sina föräldrar för det de gjort och inte gjort. Att inse att de kanske gjorde så gott de kunde och inte hade förmågan att göra annat.