Väntan medan en blöder brunt

Härligt att höra!

Jag är nu i v 7 då jag har fått mina tidigare mf. Det känns lite dubbelt för jag har inte så mycket symptom samtidigt som det är skönt att slippa också. Men inte minsta blod! Jag oroar mig dock för ma, att embryot dött men inte blöder ut, eftersom jag tar hormoner som hindrar slemhinnan från att släppa men det gör ju inte så att embryot lever. Vill bara att det ska bli 5/12 så jag förhoppningsvis får se att den lever!

Jag plussade tidigt, förväntad mens datum 3-5, fick en blödning så trodde det var mens, ljus rosa och bara skvättar 4&5. Sen plussade jag svagt den 7. Har haft småblödning av och till varje dag. Sen plussar jag starkt den 11, och ingen blödning på 4 dagar. Men så idag, datum 18, vecka 6+3 fick jag en kraftigare blödning, sådär som vanlig röd mens ser ut när jag gick på toa. Jag har inte ont eller molvärk, känner mig bara uppblåst. Haft ömmande bröst hela tiden men idag, datum 18 är allt som bortblåst :( jag hoppas att jag bara fått en blödning för att fostret tar plats och jag är lite känslig i slemhinnorna. Dock tror jag på missfall för när jag blev gravid för 9mån sedan så hade jag inga blödningar alls, dock var det inte läge att behålla just då :/...Nu är det bara vänta, 10/12 är det inskrivning på bvc... Ska göra nytt test om en vecka. Hoppas det inte kommer mer blod, då är hoppet uppe ändå.

Över 1 1/2h har gått och inte ett spår av nå blod.. Mycket märkligt! Läste att när fostret växer, om man har känsliga slemhinnor. Så kan man få blödningar som är ofarliga och kan se ut som en vanlig mens. Dessa spekulationer alltså. Man blir alldeles sjuk nästan.

Missfall enligt läkaren på gynakuten... hcg sjönk från 180 till 120 mellan mån och tors... blöder fortfarande men inget är annorlunda annars... vill bara blöda ut allt så jag kan börja om men kroppen verkar inte vilja göra det....

Ahh, jag beklagar så mycket!
Hoppas din kropp vill blöda ut det så snart som möjligt och att du känner att du kan sörja detta försök. Massa styrkekramar <3 

MA är min största oro också. Håller tummarna för att det är små pluttar med tickande hjärta för oss båda vid undersökningarna.
Mina grav-symptom tilltar men vågar inte hurra ännu, även om att önska symptom till viss del är att önska för mycket ;) 

Jag vet vad du menar.. dessa spekulationer gör en nästan galen. Tycker det underlättar att skriva av mig här och höra andras situationer.
Håller tummarna för att allt ska gå bra för dig och att blödningarna är nått annat än mf! 

Ringde 1177 igår och sköterskan berätta att det är också vanligt att blodkärl i livmodern kan spricka ibland, och man kan blöda på ena sidan utan att det är skadligt för fostret. Har fortfarande ingen blödning, ingen smärta. Idag känns det som om ingenting är på gång.. Läste min tidigare blogg om min första graviditet, och det var likadant då för mig i vecka 7-8 att jag inte trodde jag var gravid. Vill ringa upp till gyn för att se om det är något liv eller inte :/

Jag har haft blödningar i samtliga (4) graviditeter, varav hälften slutat med ma/mf. Skillnaden har varit att de graviditeter som varit friska har jag "bara" haft spottings och de som slutat i MA och mf har jag blött mer klarrött och mer än bara spottings. Det är ju visserligen olika för olika personer, men så har det varit för min del. Håller tummarna för att allt går bra för dig :)

Och vid mf blöder man mer ihållande?

För mig kom det igång mer och mer för varje dag under typ tre dagars tid, vid mitt mf, men vid mitt MA kom det sporadiskt, med flera dagars uppehåll. Vid ett par tillfällen kom det typ en msk klart blod vid toabesök, annars bara sporadiska spottings.

Usch idag är jobbig.. Har haft uppehåll i blödningarna i två-tre dagar.
Men idag vaknade jag på morgonen efter en dröm om MF, att jag skulle ha stora blodklumpar i trosan och förlorat plutten.
Efter 2-3 timmar så har jag börjat blöda lätt rött igen och har en tilltagande mensvärk.. Känner mig så nedslagen samtidigt som jag vet att oavsett så är det utanför min kontroll. Har besök hos KK imorgon så får väl bättre svar då. Antar att en omedvetet också spänner sig inför just såna möten.. men får se..

Har ett MA, en lyckad graviditet och ett tidigt MF i bagaget. Vid mitt ma blödde jag inte alls, hade symptom och inga tecken på att ngt skulle vara fel, upptäcktes på kub... mitt tidiga missfall (förra månaden) började med rosa flytningar som snabbt tilltog till en rejäl blödning.

Vid min lyckade graviditet så hade jag bruna flytningar ett par dagar kring bim, och blödde igen (både brunt och även lite rött) hade även en lite större blödning kring v.11 och den gången så gick ju allt vägen och jag fick en frisk liten pojke.

Jag googlade sönder ämnet när jag blödde, läste på alla forum och trådar jag kunde hitta och kom fram till att det var verkligen 50-50, lyckad graviditet eller MA/MF, vet att det är superpåfrestande för psyket att inte veta... boka in ett tidigt vul så fort det ska gå att se ngt så att du iaf får svar...

Jag har inte blödigt någonting sen det där som hände i lördags. Igår kände jag av stickningar i livmodern, typ i mitten. Mycket tröttare dom senaste två dagarna.

Den 10/12 är det inskrivning och göra test för kup. Enligt 1177 gör man även ett ultraljud kring v12-14, stämmer detta?

Update: efter senaste posten i tisdags så tilltog värken. Runt 21 på kvällen kom det ut 5-6 cm klump som inte var rent blod utan nån form av vävnad, lätt rosa. Fatta såklart att det var min graviditet som låg där i bindan. Åkte till gynakuten där de kollade blodtryck och så jag inte blödde för mycket.

Dagen efter/igår hade jag min redan bokade tid så där kunde läkaren se att det är ett komplett missfall där kroppen lyckats stöta ut allt på egen hand och livmodern va helt tömd. Har smått bruna flytningar nu och är känslomässigt lite omtumlad men har min man och familjs stöttning så det är stabilt ändå.

Beklagar verkligen :(

Beklagar verkligen :(