IVF vintern 2018/2019

Tack! Ja, hoppas det går bra för oss. Min stress kommer nog accelerera rätt fort om försöken misslyckas.

Jag jobbar på kontor med endast kvinnliga medarbetare, så nästan raka motsatsen mot dig! Jobbigt om du inte känner att du kan lita på din chef! Isf skulle jag också dra mig för det. Du kanske inte behöver säga exakt vad det gäller utan säga att du genomgår en behandling men inte vill gå in på detaljer? Jag har berättat för mina vänner (har fyra vänner med ivf bebisar så det var nästan en självklarhet) och för mina föräldrar (har en nära relation till min mamma och vet att hon undrade hur vi tänker kring barn och så). Jag tycker det känns skönt att ens närmaste vet och är insatta i vad som händer, tänker att dom är ett bättre stöd då om det blir misslyckade försök eller komplikationer.

Försöker sova men har nyss tagit sprutan och känner hur det spänner och svider lite i magtrakten så blir nog vaken en stund till...

Ja, det får vi göra! Det går i vågor hela tiden, tänker ju på det varje dag men framförallt denna gång har det känts avlägset mellan gångerna. Försöker att inte deppa ner mig i det, men just mellan läkarbesöken brukar det bli väldigt känslomässigt och tufft. Svårt att hålla tårarna tillbaka under de veckorna under behandlingarna. Det är ju trots allt en konstant sorg man bär på. Vi har ställt in oss på att vi antagligen kommer behöva donerade ägg istället, men det tar tid att vänja sig vid tanken och hoppas fortfarande att vi klarar det med våra egna! Håller tummarna för att ni klarar det på första!! Men kanske bra att du är inställd på annat, det var inte vi. Vi fick en ordentlig chock efter vårt första misslyckande!

Hoppas hoppas det inte ska krävas otaliga omgångar!

Gud vad skönt! Både med vänner som gjort ivf , och med kollegor som garanterat skulle ha bättre förståelse än mina ;) . Ja jag får se hur jag gör. Tycker jättebra om min chef i övrigt så jag får göra det som känns bäst den dagen jag kommer dit. Önskar att jag som dig också hade vänner som gått igenom ivf. Känner verkligen ingen.. men det kan såklart bero på att de närmaste vännerna jag har inte har passerat 30 än. Är ändå några till av mina närmsta som inte ens planerar barn än.

Hoppas du orkade somna till slut, jag känner inte så mycket av sprutan. Men inatt ( kanske inte alls beror på sprutan) blev jag verkligen AKUThungrig, kändes som jag skulle svälta ihjäl om jag inte fick äta och jag har aldrig varit en nattätare. Så var tvungen att äta en smörgås och några chokladbitar. Men som sagt, måste självklart inte bero på sprutan men det var ett konstigt sammanträffande annars :)

Jag förde det på tal flera gånger igår när de ringde upp. Men de tog inte oron på allvar utan 'det är sååå ovanligt' och 'du känner om det sitter fel snart' . Så fick jag ett vul om 2,5 v... Lite beroende på hur testen ter sig under början av veckan kanske jag får ringa igen och be om blodprov. Testerna går ju inte att utläsa något av egentligen.

Ser man ens något på vul så här tidigt?[/

[quote=79447173][quote-nick]melissa8601 skrev 2019-02-16 12:48:48 följande:[/quote-nick]Jag förde det på tal flera gånger igår när de ringde upp. Men de tog inte oron på allvar utan 'det är sååå ovanligt' och 'du känner om det sitter fel snart' . Så fick jag ett vul om 2,5 v... Lite beroende på hur testen ter sig under början av veckan kanske jag får ringa igen och be om blodprov. Testerna går ju inte att utläsa något av egentligen.

Ser man ens något på vul så här tidigt?

Jag kommer inte riktigt ihåg när min läkare såg mitt senaste utomkveds...Men tror att man kan se hyfsat tidigt om det sitter i äggledaren.. Jag fick komma dit för att jag hade ont...

Kom du ihåg när du fick ont ungefär?

Är så trött på att inte veta... Får se om jag klarar mig till början av mars utan att kolla

Nu sist så blev jag inlagd cirka 4 veckor efter återföring av ett 2-dagars han bli hemskickad en gång innan... Första gången var det lite senare, typ 7 veckor kanske..

Det förstår jag verkligen! Innan vi sökte hjälp var det bara då jobbigt varje månad när mensen kom. Jag förstår att det blir ännu mer jobbigt nu när man får hjälp, lämnar över det i någon annans händer lite och tycker att man har alla förutsättningar i världen att lyckas och ändå kommer mensen.. okej, är alltid bra att börja tänka i de banorna iaf. Tyvärr är min sambo helt emot donator på spermier och även adoption. Så jag känner att det här är vårt sista hopp om han inte skulle ändra sig..

Tack <3

Ja det är ett jättebra stöd så klart att dom vet vad det innebär! Samtidigt blir ju alla lite experter på hur det går till. Sen gick det på första försöket tror jag för nästan alla av mina vänner så dom har ju verkligen haft flyt där. Man kanske inte kommer ha lika mycket tur själv.

Ja det tog säkert 1,5h innan jag somnade igår, kom liksom en intensiv svidande känsla som kom och gick och idag ett litet rött märke på magen. Komiskt med natthungern! Jag tror det hänger ihop ändå. Man mixtrar ju ganska kraftigt med kroppens naturliga rytm och hormoner så lite märkliga symptom är ju nästan oundvikligt tänker jag!

Ja så är det ju! Men jag har också försökt komma in i att inte känna konstant stress eftersom man ju verkligen inte kan görs något och allt får gå sin gång med pauserna mellan behandlingarna. Vad är det som gör att din sambo är emot det? Jag förstår att det sitter längt inne, för det är inget som är lätt att komma fram till och acceptera men väljer han hellre ett liv utan barn om det är alternativet? Ni behöver ju inte riktigt fundera på det än heller, än så länge har ni ju faktiskt alla chanser att lyckas, så hoppas att det går bra för er nu!