Jag klagar på honom konstant

Jag anser problemet ligger hos dig.

För han är uppenbarligen som han alltid har varit och det passar inte dig och din livsstil. 

Man blir ihop med en person för man älskar den som denne är, men uppenbarligen så vill du att han skall vara någon annan än den han är och alltid har varit. Antingen accepterar du honom för den han är eller så får du gå vidare. Varför skall man försöka ändra på människor, är det inte bättre hitta en som redan passar från början?

Det låter som att han är problemet här, klart du blir sur när han beter sig som en trotsig 4-åring. Gissar att han är snygg men inte särskilt smart?

På din beskrivning låter det som att han antingen inte fått den sociala träning man förutsätts ha fått under sin uppväxt. Vad vet du om hans familj? Ser du mönster i beteende hos föräldrar och syskon?

Eller också har han drag av asperger, oförmåga att förstå sociala koder, oförmåga till flexibilitet, få idéer om hur saker ska vara som är lite konstiga? Studerar eller arbetar han? Hur fungerar det? Mina tankar om asperger bör du ta för vad det är, enbart lösa funderingar. En sådan diagnos ska ställas av utbildad personal.

Kan det inte bara vara så att ni inte är rätt för varandra?

Bara för att jag säger att problemet ligger hos dig betyder inte att du har fel i vad du tycker, men du kanske inte skall vara med denne mannen.

Jag bruka säga att älska någon är enkelt för alla dess bra sidor, det som är viktigt är att man skall älska en person så det man inte älskar hos dem blir betydelselösa i jämförelse. Att man kan leva med bristerna hos varandra.

Men ni verkar ju inte kompatibla, två perfekta människor kan va totalt fel för varandra..

vad är det som gör att du så desperat klänger dig fast vid någon som du inte verkar matcha alls

Jag fattar inte riktigt.

Å ena sidan så säger du att »du vet att han har det inom sig«, och som jag förstår betyder det att du vet att han borde kunna uppföra sig så som du vill?

Å andra sidan säger du att du vill lära dig acceptera honom som han är för att slippa må dåligt?

Självklart är lösningen en kompromiss. Du varken kan eller bör försöka göra om honom radikalt utan får acceptera en del, men samtidigt måste även han slipa lite på sina mest udda kanter. Om ni ska lyckas som par alltså.

Du kanske skrivit detta någonstans, men jag missat:

Är ni gifta? (Jag säger också »min man« även fast vi bara är förlovade sambos. :)  ) Hur länge har ni varit tillsammans och hur gamla är ni?

Jag tänker att ju yngre man är ju mer kommer man lära sig att kompromissa och vara smidig i en relation.

Tycker det låter som om ni båda kommer va dåliga för varandra, han kommer sjuka djupare ner och klandra sig själv för att du gör det även om du menar väl. 

Du kommer inte heller må bra i situationen i längden och det kommer äta upp er båda inifrån.

Vad är det du klänger fast vid för kärlek? Vad menar du att han har det inom sig? 

Jag tycker nog att de flesta situationerna du beskriver är oväsentliga att bråka om.

Visst, om bara en av er absolut måste dricka alkohol blir taxi eller hotell en rätt hög kostnad, men de andra har ju egentligen inte alls med dig att göra.

Vilka kläder han har eller foton han inte vill vara med på är inte ditt problem, såvida du inte ser honom som en accessoar som ska få dig att se bättre ut. Hans familj borde känna honom vid det här laget och veta vem de har att göra med.

Hade han varit direkt oprovocerat otrevlig mot folk have det varit en annan sak, men att ha på sig för fula kläder???

Det låter inte alls som att du älskar honom. Det som irriterar dig nu, kommer bara bygga sig större.

Du älskar den som du önskar, tror och vill att han ska vara... men det är inte den han är.

Men så länge du i bakhuvudet tänker att du ska få honom att ändra sig så har du ju inte accepterat honom. Risken är stor att du bara fortsätter vara besviken på honom och till sist kanske även bitter.

Kallar du det där bagateller?

Över huvud taget tycker jag du ska ta till dig det många kloka personer skrivit i tråden, du är nog ihop med fel person. Han är inte alls som du vill att han ska vara!

Och du verkar inte inse att ni inte passar ihop. Han kommer aldrig duga åt dig, bara i ditt senaste inlägg räknar du upp 8-9 grejer du stör dig på SOM ÄR HANS PERSONLIGHET! Förstår du inte?

Och nu vill du försöka tvinga dig själv att inte tycka de grejerna du räknade upp är något fel?

Du vill alltså göra våld på dig själv så du ska kunna älska honom fullt ut?

Eller att han ska bli en ny person så du kan älska honom fullt ut.

Märker du inte att dina resonemang är jättemärkliga, de går ju inte ihop!!!