Inlägg från: Anonym (Anna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anna)

    Du som har två söner men ingen dotter

    nernu skrev 2018-11-22 22:21:37 följande:

    Lyckligare nej. Däremot så köper jag inte att det inte är någon som helst skillnad. Om man får barnbarn så är det helt enkelt inte samma sak. Kvinnor delar speciella upplevelser som inte går att jämföra. Så är det bara. Betyder inte att man älskar söner och döttrar mer eller mindre eller bli olycklig. Men att säga att det inte är någon som helst skillnad köper jag inte.


    Du behöver inte köpa det.
    För det är inte din sanning!

    Jag köper inte det du skriver för fem öre, och det är min sanning.

    Själv var min högsta önskan att få söner, och tack och lov blev det så.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Flickmamman) skrev 2018-11-23 04:38:40 följande:

    Jag får ofta höra av pojkmammor att jag har sån tur som bara har döttrar och att mitt liv måste vara så himla lätt etc. eftersom flickor är så mycket lugnare enligt dom. Jag tror folk har vissa föreställningar om hur det är att ha ett visst kön som kanske ofta inte stämmer, gräset är alltid grönare. Men jag måste erkänna att jag nog hade känt en sorg efter en dotter om jag inte fått någon så jag kan förstå dom ändå.


    Min närmaste väninna har två döttrar, jag har två söner.  Hon säger precis samma sak till mig. Hennes tjejer var rena maran under puberteten, mina killar.. blev långsamt vuxna utan problem.
    Anonym (Flickmamman) skrev 2018-11-23 04:56:18 följande:

    Måste också påpeka att det är väldigt tabu i Sverige att vilja ha ett visst kön speciellt flickor. Jag bor i USA och här är folk väldigt öppna med att dom föredrar flickor. Så det finns många ledsna pojkmammor. Det blir väldigt tjat och press på dom också från omgivningen om att försöka igen och få en dotter. Så det kan nog bli jobbigt.


    Många ledsna pojkmammor? Skojar du nu, eller är det dina förutfattade meningar?

    Varför i hela friden skulle de som mamma till pojkar vara ledsna för att de inte fick flickor?
    Jag personligen ville inte ens ha en dotter!
    Visst, hade jag fått en så hade jag säkert velat ha henne, men jag önskade innerligt att mina små skulle vara pojkar.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (mor) skrev 2018-11-24 03:43:24 följande:
    Så sant. Redan på den lilla babyn märker man ju skillnad.
    Vilken skillnad skulle det vara som man märker då?
    Mer än rent visuellt vid blöjbyte.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (mor) skrev 2018-11-24 05:17:53 följande:
    Fast å andra sidan så har väl aldrig tjejer haft så mkt att säga till om som idag? Samhället är hårt men inte värre än tidigare kan jag tänka! Liksom på 40-talet var det världskrig och då föddes EXTREMT mkt barn.
    Samhället i Sverige som ung kvinna idag är sämre än någonsin. 
  • Anonym (Anna)
    Zakopane skrev 2018-11-24 10:45:19 följande:

    Har du inga barn, och har därmed inte märkt att även mkt små barn har olika personlighet, lynne, humör, olika önskemål och lär sig saker på olika sätt?


    Jag uppfattade det som att "mor" menade att det var skillnad mellan pojkar och flickor redan som bebisar. Som baseras på kön. Men jag kanske missförstod. Det får "mor"svara på.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (mor) skrev 2018-11-24 11:07:02 följande:

    Jag menade att det är skillnad på barn och att de inte föds som oskrivna blad, som någon skrev! Jag har bara döttrar så jag vet inte om det är skillnad på pojk- resp flickbebisar tidigt.........men jag tror faktiskt det!


    Ok, tack för klargörande.

    Jag har, som sagt, bara söner så jag vet inte heller.

    Men ärligt talat så tror jag inte det. Inte som bebisar.
  • Anonym (Anna)
    SI12344 skrev 2018-11-24 13:06:46 följande:
    Hehe fast nej. Det var riktigt otrevligt för 100 år sedan. Det är bara att fråga sina äldre.
    Jag har inga äldre som är 100+ att fråga. Kan ta ett samtal om detta med min snart 90-åriga mor dock vid tillfälle.
    Tecum skrev 2018-11-24 22:11:01 följande:
    Motivera! Vad var bättre för 50 och 100 år sedan?

    Jag kanske uttryckte mig lite galet, skulle tänkt till först.
    Det jag menar är att i min livstid, det jag upplevt, så är det sämre nu än när jag var t ex i tonåren.
    Jag är född på tidigt 60-tal så jag har ganska många år att se tillbaka på.

    När jag var tonåring på 70-talet var det ingen som var rädd för att gå ensam hem, jag brukade gå den halvskumma promenadstigen genom skogen.
    Det var inte mer regel än undantag med tafsande, ofredande och liknande. Gruppvåldtäkter hade man inte ens hört talas om.

    Det där med att våga, som kvinna, gå ensam på lite mer öde ställen på kvällar och nätter förekommer inte längre. Det är förenat med stor fara.
    Så var det inte varken på 80- eller 90-talet heller.

    Det är nu på 10-talet som det riktigt börjat gå utför. Och jag tycker synd om alla unga kvinnor idag.
    Mina barn är båda vuxna män nu och det känns iaf betydligt lugnare än att ha yngre döttrar. Tjejer som också har en förmåga att utmana i klädsel osv, inte för att man inte borde kunna göra det... jag tycker absolut inte att de får skylla sig själva om något händer. Men det går inte att bortse från risken.

    Sedan är det ju faktiskt så att den jättestora mängden invandrade män påverkar kvinnors säkerhet. Det är ju inte direkt så att de lämnade sin kvinnosyn hemma. Och det är väl inte heller konstigt att de blir "till sig" av all naken kvinnohud, när de är vara att se kvinna i heltäckande klädsel. Dock är det absolut ingen ursäkt för att bete sig som svin.

    Så, jag jag skulle säga att det var bättre för 50 år sedan. Absolut. För 100 år sedan... troligen bättre på vissa sätt (läs ovan) men sämre på andra.

Svar på tråden Du som har två söner men ingen dotter