NÄR visste ni att det var dags att avliva?

Jag tror att den dagen tanken kommer, att djuret kanske måste få somna in, då är det snart rätt tid. Om man väntar så är det inte för djurets skull utan sin egen. Låt det sjunka in ett tag, du kommer känna när det är dags om du vågar vara ärlig mot dig själv.

För mig var det egentligen inget svårt beslut. Min vovve var 14,5 och mådde inte bra. Det var fortfarande otroligt jobbigt att bestämma sig, men jag visste att det var dags. 

I ditt fall hade jag velat ha ett andra utlåtande och bokat tid hos en annan veterinär (och på en annan klinik) omgående för att få en rättvis bedömning.

Hundar är ju otroligt duktiga på att dölja smärta så hon kan ju vara svårt sjuk fast hon håller "skenet uppe". Personligen låter jag hellre djuret somna in medan det finns livskvalitet och värdighet kvar än att vänta tills dom är riktigt dåliga. Veterinärer är ju proffs så jag hade absolut lyssnat på min vet, bokat tid några veckor framåt och skämt bort henne ordentligt under tiden.

Vår katt fick en stor bula /ruva på ryggen precis innan svansen som vi först inte brydde oss om. Vi trodde att det var en sårskorpa efter att hon varit i bråk eller något men efter ett tag gick vi till veterinären. Där sa dem att det var en godartad tumör som gick att operera bort, men man kunde inte garantera att den inte skulle komma tillbaka. Katten var då 11 år gammal så vi bestämde oss för att det får gå som det går. Hon verkade inte lida av den. Hon åt, sprang och var kelen som vanligt. Det följande året blev det dock värre för varje månad. Bulan växte, hon blödde ner precis vart hon än gick, kräkte upp all mat och pälsen var helt gul. Min mamma ringde veterinären igen som föreslog avlivning. Vi visste att det var det rätta för hennes skull. Vi kunde inte ha det så längre. Vi bokade tid för avlivning och visste det en vecka innan, vilket är fruktansvärt! Känns som en tickande bomb. "nu är det två dagar kvar, nu är det imorgon, nu är det 12 timmar ". Jag hade mardrömmar och mådde skit.

Var inte med på avlivningen, kunde inte. Men mina föräldrar var där, de sa att det var fint med ett litet ljus i rummet. Sen hade de gett henne sprutan i magen och det tog fem minuter innan hon slutade andas.

Vi vet att det var det bästa för henne, men visst gör det ont fortfarande att ha förlorat henne. Vi hade henne sen hon var en liten kattunge, jag var med vid hennes födsel..

Det är ett supertufft beslut som man inte vill ställas inför, men i slutändan måste man se till djurets bästa :/

I vanliga fall hade jag sagt lyssna på veterinären, men då jag har haft en veterinär som menade på att jag var tvungen avliva min katt och nästan hota mig om det. Han levde ett år till och var piggare och gladare än någonsin, sedan sade han till att det var dags och då fick han omedelbart somna in.

Jag har låtit flera djur somna in och det brukar faktiskt vara ganska uppenbart när det är dags.

Om hon inte har direkt ont och hon verkar ha livskvalité tycker jag man kan avvakta lite.

Jag har haft samma frågeställning fast med hamster där alla får tumörer mot slutet. Pratade med två olika veterinärer och de sa olika: en tyckte att man ska gå efter om de äter och rör sig, den andra sa det där med att de döljer att de är skadade. Jag tänker att det kanske kan ligga något i att djur döljer att de är sjuka, men de borde faktiskt inte kunna äta eller leka om de verkligen mår dåligt.
Så tänker jag i alla fall.
Och det är skillnad om djuret har en tumör som trycker på halsen och påverkar andningen eller kanske en tumör som trycker på hjärnan och gör ont - men sitter tumören på ett ställe som inte påverkar djuret så mycket är det också skillnad.
Vi har just nu en hamster som har en tumör stor som en vindruva, men den sitter på sidan av kroppen och hamstern kan fortfarande röra sig och äter med god aptit.

Önskar dig lycka till med din underbara hund, det är alltid svårt att säga adjö till våra vänner, stora som små.

Tack för era svar!! Ja detta är verkligen svårt... hon äter och busar nästan mer än vanligt just nu. Men samtidigt så har jag fått ett utlåtande där dom sa att hon lider av pågående tandlossning och att tumörerna b ö r göra ont.

Men jag tycker man borde märka det på att han inte vill busa eller kan äta.... vill iofs inte heller låta det gå så långt till Att hon börjar lida.... blir galen så svårt detta är mär allt hon utstrålar inte säger att hon mår dåligt...

Förstår dig verkligen. Det jobbigaste är att man ska "leka gud" och vara den som tar beslutet om när någon annans liv är slut. Gå på känslan i ditt hjärta och din mage. 

Vår förra hund fick två dödsdomar av veterinären, och levde 9 respektive 3 år till efter dem så jag tycker också man ska ta vissa utlåtanden med en nypa salt.

Jag kommer ha som tumregel att när min hund inte kan göra några av de tre saker hon älskar absolut mest längre, då är det dags.

Hunden dör naturligt när tiden är kommen. Du ska inte bestämma när hunden mpr bäst av att dö. Ingen har rätt att bestämma det annat än hunden. Att ta livet av en familjemedlem med motiveringen att det ät bäst för den är avskyvärt.

Du har ingen rätt att bestämma när din hund ska dö!

Jag älskar hundar och att avliva vår förra var utan tvekan det absolut värsta jag har gjort. Men det var ändå rätt beslut. Hundar blir i regel DÅLIGA när de blir gamla, att invänta döden är djurplågeri av den värsta sorten. Jag vet hundar som varit så dåliga att benen bara gled iväg under dem så att de inte ens kunde stå upp. Som bara suttit och stirrat in i en vägg dagarna i ända. Det är inte ett värdigt liv. Det finns inget naturligt i en hund som inte kan leva som en hund.

Så en hund som tynar bort i cancer eller annan sjukdom ska ligga och självdö??! Hur grym är du egentligen?

Efter all glädje och kärlek vovven har gett så ska den få gå bort smärtfritt, lugnt och fint

När vi avlivade vår förra så var hon inte skadad så hon hade dött av det på länge men hade väldigt väldigt ont.. Dkulle vi då låtit henne leva i den smärtan tills hon dog av sig själv??!

Önskar man hade kunnat låta människor också få dö med värdighet och smärtfritt

Till ts så vill jag säga fy fasen vad jag lider med dig det är det värsta beslut som finns, tårarna kommer nu när jag tänker på det, men du kommer att känna när det är dags. Det syns så tydligt i blicken och sättet tycker jag.

Jag är inte grym, jag är pro life. Vilket inte du är. Jag respekterar inte människor som avlivar en hund med motiveringen att det var bäst för hunden. Hur fan kan dom veta vad som är bäst för hunden? Jag respekterar heller inte människor som gör abort med samma motivering.

Det finns ingen värdighet i att dö. Det finns bara två alternativ, att leva eller dö, då väljer jag leva hundra gånger av hundra. Vad fan är lite fysisk smärta för motivering att mörda?

Jag lever hellre i smärta än att inte leva alls. Du har ingen rätt att bestämma vad som är bäst för någon annan än dig själv.

Det tror jag allt beror på. Hade du känt fruktansvärd smärta och vetat att det aldrig skulle bli bättre, utan bara ännu sämre? Och du hade inte kunnat göra något av det som får dig att må bra, någonsin igen? Nädu, man ser när livsgnistan försvinner. Hos både djur och människor.

Du, gud och diverse diktatorer delar samma egenskap då. Bra för er, jag tycker det är fel.

Jag vet att det inte är lönt att diskutera men... så du menar på allvar ett liv i smärta där du inte kan göra något för att få lindring, du kan inte röra dig och inte ens göra dina behov är att fördra framför att lugnt och smärtfritt få somna i famnen på dom du älskar och som älskar dig. Antingen är du väldigt ung och omogen eller så har du aldrig upplevt riktig smärta

Aja du får ha din åsikt och så fortsätter vi andra ha vår

Önskar att jag hade gjort det tidigare. Vi väntade tills vovven inte kunde resa sig. Det hade varit så mycket snällare mot honom att göra det innan det blev så hemskt illa. Hellre det än att djuret ska behöva lida på grund av min sorg.

Tycker inte heller att man ska göra vad som helst för att rädda ett djur. Ett djur som behöver opereras och rehabiliteras förstår inte smärtan. Du kan inte förklara att vi gör det här för att du ska må bra sen. Det handlar om oss människor.

Okej, så du respekterar inte folk som gör abort heller? Nej, men det förklarar ju vilken typ av människa du är. Man utan barn va? Aggressiv i språket men pratar om värdighet och pro Life.
I naturen blir det svagaste djuret sönderslitet levande av rovdjur och dör en både skräckfylld och plågsam död. Ibland blir den svagaste helt enkelt kvarlämnad av flocken åt sitt öde. De djur som är sjuka och skadade blir således avlivade i naturen också, bara inte på ett lika fint och lugnt och smärtfritt sätt som hos veterinären. Ett djur kan inte tala om hur det mår, vi måste tolka det och de allra flesta djurägare älskar sitt djur så fruktansvärt mycket att man inte står ut med tanken på att djuret plågas. De som har djur i Sverige har oftast möjlighet att låta dem dö på ett värdigt lugnt och kärleksfullt sätt istället för på det sätt som naturen själv står för.