För oss som försökt mer än 8 månader

Vet att det är ett sent svar men jag känner samma som TS. Vi har nu försökt i 10-11 månader. Fast egentligen är det kanske 3 försök eftersom kroppen gav upp totalt efter uttag av kopparspiral. Fick efter 6 månader utan mens Provera och har nu ätit det 3 månader, det var bland det värsta jag gjort.

Nu är första månaden med försök efter det och trots att jag har inställningen att det kunde ta tid så är vi nu snart inne på sista försöket innan vi kan söka hjälp. Fast egentligen har vi inte fått nån chans med tanke på allt strul.

Problemet är bara att i mitt landsting får vi inte utredning för jag har BMI över 30. Jag förstår varför man inte får IVF mm vid för stor övervikt men utredning hade ju varit skönt. Så vi iaf får veta om det är jag eller min man eller inget.

Har ju också hittat statistik som säger att 50% blir gravid inom 3 månader, 80% inom 6 månader och 90% på 1 år, 95% på 2 år resterande 5% behöver hjälp. Så jag har bara kanske 10% chans att bli gravid utan utredning och det var en tung insikt för mig.

2018 är helt klart sämsta året för mig på många år kanske någonsin.

Skäpp strategierna, släpp testande och försök ta några månader och bara gör det som känns bra. 

Vårt första barn tog 2,5 år och det va kämpigt. Hjälp går ju söka efter 1 år så gör det direkt. Andra tog 7 månader men då var vi beredda att det inte skulle gå alls. 

Det är inte kört för att det gått 8 månader men det är länge och efter som hjälpen först kan komma efter ett år hade jag bara släppt allt de här sista 4 månaderna och försökt gör det bästa av tiden, kolla upp var hjälpen finns och levt det bästa liv ni kan göra. 

Jag håller tummarna att guldägg kommer!