Vi med PTSD

Jag fick diagnosen PTSD 2016 efter upprepade kränkningar från en svensk myndighet.

Socialtjänsten LVU:ade mina barn, jag fick rätt i Förvaltningsrätten (de kritiserade socialen), socialen vägrade ge tillbaka barnen, när jag väl fått hem dem LVU:ades de igen, och så fortsatte det i två år innan vi flyttade från kommunen.

Under hela tiden har socialen kallat oss dåliga föräldrar, sagt en sak och gjort en annan, undanhållit fakta som talat emot deras "teori" och direkt ljugit i utredningar och journalanteckningar. De har ringt tidiga mornar och hotat oss med umgängesbegränsning, tolkat saker vi sagt och gjort (och saker vi inte sagt och gjort, på samma sätt tolkade de barnen) så negativt det går, de har kallat oss osamarbetsvilliga trots att vi gjort allt de begärt, kommit i tid till möten osv.

Ett av familjehemmen, det där barnen var längst (de fick flytta tre gånger på två år), agerade som någon typ av amatörpsykolog som gjorde egna bedömningar kring varför barnen betedde sig som de gjorde och vad det egentligen betydde osv.

Efter något år började jag må illa varje gång ett brev med kommunens logga låg i brevhögen, eller när telefondisplayen visade ett kommunnummer. Jag började drömma mardrömmar där barnen är i fara och jag inte kan nå dem.

Kommentarer av typen "Ingen rök utan eld", eller liknande undanbedes. Ibland begår även tjänstemän grova fel, även om det kanske kan vara svårt att förstå för medelsvensson som har ett av de högsta myndighetsförtroendena i världen (och detta höga förtroende är en av orsakerna till att sådant här förekommer, utan att inblandade tjänstemän ens får en reprimand).