Bf September 2019

Min bm sa samma sak. Men jag blir lite irriterad över deras inställning. All den mängd information och kunskap jag fått på FL hade jag aldrig kunnat få av vården, eftersom dom viftar bort det mesta som normalt osv.

FL är i första hand stor gemenskap och stöttning. Men utöver det även en extremt stor samlad kunskapskälla. Man måste bara vara extremt källkritisk, och såklart vara medveten om att antalet personer det gått snett för, hypokondriker och extremt oroliga är överrepresenterade här.

Alltså nu har jag varit på VUL. 7+2 stämde bra. Allt såg fint ut - bara att det var visst TVÅ SMÅ HJÄRTAN som slog fint!! ????????????

Det är ju helt sjukt.. först betalar man många tusen och många schemaligg och kan inte ens få en. Så vips så blir det TVÅ!! Hjälp?!

Halloj!

Jag har ett dilemma och skulle gärna vilja ha lite input. Vi gjorde ul i v. 9 och då såg vi ett litet hjärta. Nu har vi valt att ej göra KUB utan gå direkt på NIPT, ska ta blodprov v.11 och får svar i v. 13. Nu blir det ju så att vi då ej får ett ul i v. 12-ish eftersom vi ej gör kub. Nästa ul är RUL i v. 17-18. Det känns ganska långt dit. Hade ni bokat in ett ul där emellan? För att se om den lille lever och allt ser bra ut? I så fall när? I vilken vecka? Först ville jag göra ett ul innan NIPT, för att vara säker på att allt ör bra innan man skickar iväg ett sådant dyrt test. Dock vill jag inte göra ett ul utan mannen, och han jobbar väldigt mycket de kommande tre veckorna. Självklart skulle han ta ledigt om jag bad honom. Men då vi bor i en annan stad än där jag är skriven, innebär ett ul att han behöver ta ledigt en hel dag. Känns lite onödigt och hans patienter får då vänta ytterligare på en tid innan de får hjälp. Vi har kollat där vi bor och jobbar, men finns inget privat ul att göra tyvärr. Hur hade NI gjort och resonerat?

Kram

Det är svårt att skriva ett inlägg när en av oss fått ett hemskt besked. Luften går liksom ur än. Jag blir så ledsen av att läsa sådant och självklart skapar det ännu mer oro. Jag hoppas denna grupp fått sin del av dåliga besked nu, men tyvärr tror jag det är för mycket att hoppas på. Men vi måste vara glada för det vi har just nu, vi vet aldrig när det kan tas ifrån oss. <3

Var igår och fick se vårt lilla mirakel hos ivf-kliniken! V.8 (7+4). Och det var ett fint litet hjärta som slog! Känns nu som jag kan släppa en del av rädslorna och faktiskt försöka njuta lite. Även om allt såklart kan hända, men det kan det ju jämt!

Har också bokat in ett ul hos min mvc i v.10. Någon som har gjort ett ul vid den tiden?

Jag tror att du också måste ställa motfrågan: hur många av alla här inne som har varit gravida förr har plötsligt känt nån skillnad, att nåt ändrats, att illamående eller andra symptom försvunnit och att allt sen ändå visade sig vara bra?

Jag är övertygad om att det är betydligt fler, och det är lätt att i efterhand uppleva att man ?kände att något var fel?. Men i ärlighetens namn, hur många gånger har vi inte alla känt att nåt var fel, fått panik och sen har det visat sig att det inte var någon fara? Bara att dom illfällena glömmer man snabbt...

Risken med den här typen av frågor är att man bara går runt och letar tecken på att något är fel. Att man föder sin oro än mer. Det känns i ärlighetens namn inte så lugnande.

Det gäller såklart inte bara dig, utan är en påminnelse till oss alla här inne, särskilt nu när så många fått hemska besked och det är lätt att jaga upp sig.

Hej alla med erfarenhet av illamående!

Jag var lyckligt förskonad från nåt tydligt illamående förra gången jag var gravid, men i vecka 8 satte det igång för mig och jag blir inte klok på hur det fungerar! Förra gången gick det nämligen alltid över när jag åt något..

När jag vaknar vid 6-tiden är jag så illamående att jag får svårt att få ordning på frukost. Ber ofta min sambo ställa fram så jag kan gå direkt tilll bordet och äta. När jag ätit så lugnar det sig lite men släpper inte helt. Sen äter jag en andra frukost några timmar senare. Men oavsett hur ofta jag äter eller vad jag äter så håller det i sig fram till lunch. Oavsett om jag ätit lunch eller inte så släpper det alltid typ runt 12.

Jag är inte så illamående att jag kräks eller hulkar, men jag känner mig liksom dålig och har avsmak i hela kroppen. Påminner mest om när man är riktigt bakis minus huvudvärken.

Har nån annan ett illamående som är så tidsbundet? Finns det några knep?

Mår också illa konstant. Är i v 9+3 och mått illa i 3-4 v!! Både postafen, sea band och lergigan Comp utan effekt!!! Hatar det! Blir på så kasst humör!!

Försöker jobba men inte helt lätt när man dessutom jobbar nattetid ocg är aptrött!!!

Sla träffa läkaren på tisdag måste höra med henne då!

Usch jag har inte velat inse att jag kanske skulle behöva testa lergigan eller nåt...men om man kan få ont i magen av det så blir jag inte så sugen. Jag är ju arbetslös just nu så är inga problem att bara ligga i soffan och vila tills det går över, så egentligen går det ju an. Eller så blir det värre just för att jag inte rör mig. Ska testa med promenader istället och se om det gör skillnad!