Vill adoptera bort mitt barn direkt på bb

Att du skriver att det är OT förtar inte ditt ansvar för vad du skriver.

Låt mig gissa, du är en av de som använder sig av "Men jag är ju bara ärlig!" när du är oförskämd?

TS, du måste få prata med en psykolog nu!

Jag är gravid med mitt första barn, att vara ledsen i perioder pga hormoner och för oron över den livsomställning som sker med ett barn är helt normalt. MEN när man har kommit till den punkten att man är mer ledsen än glad över det faktum att man ska få ett barn, då är det inte normalt!

Jag tror som många andra i tråden att din bm inte kan ha förstått riktigt hur dåligt du mår och därför inte gått vidare med det. För det är normalt att bli ledsen ibland, men som sagt inte på det sättet som du är.

Du kommer ångra dig för resten av livet om du skulle adoptera bort ditt barn efter födseln, speciellt när ni har försökt skaffa barn så länge. Be din man hjälpa dig att få kontakt med en psykolog nu direkt om du inte har orken att göra det själv, dem kan hjälpa dig så du slipper må såhär och gå runt med dessa tankar <3

Det låter som att du har en graviditetsdepression. De brukar nästan alltid gå över när barnet är fött. Alltså, omedelbart gå över. Jag har en viss personlig erfarenhet och jag råder dig att inte ta ett förhastat beslut i den här frågan. Du kan inte idag föreställa dig de känslor du kommer känna när ert barn väl är hos er. Jag kan inte förstå att det kan gå över så snabbt och vända till en omedelbar och total kärlek, men det kan det i alla fall. Jag har själv upplevt det men trodde inte en sekund på det när jag läste att det skulle gå över direkt.

Men jag måste säga att er barnmorska verkar minst sagt märklig. Min bm reagerade VÄLDIGT starkt på det jag sa, och det var inte ens en hundradel så allvarligt som det här.

Får jag fråga - hur länge har du haft såna tankar? Kom de upp helt plötsligt eller smygit så småningom? Ska barnet födas sjuk (i alla fall vad du vet)?

Jag fick också misstanken att något väldigt jobbigt hänt, väldigt plötsligt. Oavsett vilket så måste TS få hjälp, hoppas hon och pappan har sökt idag!!

Jag har haft ångest länge. Var jätteglad att bli gravid, men det har varit mycket komplikationer. Och barnet är inte helt friskt, nej. Vi var dock ändå glada, men min ångest har bara ökat senaste månader- främst senaste månaden.

Vet att mående kan vara som en berg-och-dal bana men här är bara dalar känns det som.

OK, men då förstår jag dig lite bättre. Hur mycket tid är det kvar till förlossningen? Ta en dag i taget, skulle jag säga. Hasta ingenting, men försök inte tvinga dig själv att vilja barnet - det antingen kommer eller inte. Tvinga inte dig till nånting än.

Socialt oskillad troligtvis, någon skriver mängder av okänsliga kommentarer på trådar under det anonyma nicket iaf.

Vad du kan göra om du känner likadant efter födseln är att lämna barnet på bb och därefter själv kontakta sociala myndigheter och meddela att du önskar adoptera bort det. BB kommer inte att ta tag i det eftersom du utgår från att du drabbats av depression eller psykos och kommer att ångra dig. Barnet kommer då att fosterhemsplaceras. Kanske hos en tillfällig familj, kanske hos en familj som står i adoptionskö, om denna och socialkontoret vågar riskera att du ångrar dig efter att de anknutit till barnet (adoption kan inte påbörjas förrän barnet är ett halvår gammalt just för att mamman inte ska kunna ta ett förhastat beslut i affekt och sedan kommer ett par månaders handläggning när hon också kan ångra sig innan adoptionen gått igenom). Är du gift eller barnets pappa hunnit få gemensam vårdnad måste ni båda lämna tillstånd till adoptionen (måste vara mycket ovanligt att båda föräldrarna är inblandade, i enda fallet jag själv känner till blev mamman gravid med okänt ons och visste inte om graviditeten förrän förlossning).

Du kan meddela sociala myndigheter även före förlossning och be dem förbereda för adoptiv-/fosterfamilj men det är risk att de inte riktigt tror på dig då så många ändå ändrar sig.