Kan inte ni bittra människor som stör er på småbarnsfamiljer flytta till en annan planet där ni kan tjura ihjäl er?? Det hade varit en god tjänst för mänskligheten. För guess what? Barn ingår i den här världen och har också rätt att höras och synas.
Det är inte ditt ansvar men du har inte så mycket annat val än att acceptera att de finns. Precis som att andra accepterar att du finns. Lite märkligt påstående att de har skaffat barn av egoistiska skäl, individer skaffar ju avkomma oavsett art, det är ju så det funkar. Det är väl varken av egoistiska eller altruistiska skäl.
Sedan var det inte så att Simma likställde att ha handikapp med att ha barn. Utan snarare pekade på att man kan dra paralleller mellan att VARA barn och att ha andra svårigheter. Detta eftersom att barns hjärnor inte är utvecklade som en vuxens.
Alla vill att deras barn ska vara snälla och glada. Men om man vet något om barn så vet man att man inte kan förvänta sig att de ska vara glada hela tiden. När de är jobbiga gör man sitt bästa. Givetvis finns det olämpliga föräldrar också. Men poängen är att om du går förbi ett gnälligt eller tjurigt barn i en affär så är inte det bevis på att barnet är "ouppfostrat". Du ser någon minut av ett lösryckt sammanhang och du vet inte så mkt om föräldern utifrån detta.
Alla vet hur barn blir till och hur man förhindrar att det sker, så det är i allra högsta grad ett aktivt val att skaffa barn. Om det aldrig är själviskt att skaffa barn undrar jag varför så många säger sig vilja ha barn för att ha någon som tar hand om dem när de blir gamla.
Du läser fortfarande mina inlägg som fan läser bibeln. Jag har aldrig påstått att ett barn är ouppfostrat för att det skriker i affären, men om föräldrarna inte gör något åt det anser jag att de är dåliga på att uppfostra. Likaså om föräldrarna inte lyfter ett finger när ungarna springer omkring och härjar.
För många människor är det ett aktivt val, för vissa är det inte. Jag tycker att resonemanget om att det är själviskt är lite som att tänka att en människa som gifter sig med någon annan gör det för att hen är självisk. Det är naturligt för människor att vilja ha en familj och vänner. Förresten så är min uppfattning att man inte brukar ta hand om sina gamla föräldrar i någon större utsträckning i Sverige, inte jämfört med andra länder. Har svårt att tänka mig att detta skulle vara det primära skälet till varför man skaffar barn, för de flesta människor iaf.
Jag förstår hur du menar, klart att man kan tycka att vissa föräldrar verkar vara slappa, det händer ibland att även jag får ett sådant intryck, men det jag menar är att det kan vara väldigt svårt att avgöra hur föräldern är utifrån det lilla du ser. Föräldern kanske tillämpar lågaffektivt bemötande tex?
Jag tycker också att det kan vara bra att tänka på att om det är jobbigt för dig, tänk då hur jobbigt det är för föräldern. Antagligen är det jättejobbigt. Ibland kan det hjälpa att sätta sig in och försöka se saken ur någon annans perspektiv. För om du går och känner stark irritation så fort du går ut bland barnfamiljer så får du ofta ett stresspåslag i onödan (tycker jag) och det är inte det bästa för din egen hälsa. Men det är upp till dig såklart.
För många människor är det ett aktivt val, för vissa är det inte. Jag tycker att resonemanget om att det är själviskt är lite som att tänka att en människa som gifter sig med någon annan gör det för att hen är självisk. Det är naturligt för människor att vilja ha en familj och vänner. Förresten så är min uppfattning att man inte brukar ta hand om sina gamla föräldrar i någon större utsträckning i Sverige, inte jämfört med andra länder. Har svårt att tänka mig att detta skulle vara det primära skälet till varför man skaffar barn, för de flesta människor iaf.
Jag förstår hur du menar, klart att man kan tycka att vissa föräldrar verkar vara slappa, det händer ibland att även jag får ett sådant intryck, men det jag menar är att det kan vara väldigt svårt att avgöra hur föräldern är utifrån det lilla du ser. Föräldern kanske tillämpar lågaffektivt bemötande tex?
Jag tycker också att det kan vara bra att tänka på att om det är jobbigt för dig, tänk då hur jobbigt det är för föräldern. Antagligen är det jättejobbigt. Ibland kan det hjälpa att sätta sig in och försöka se saken ur någon annans perspektiv. För om du går och känner stark irritation så fort du går ut bland barnfamiljer så får du ofta ett stresspåslag i onödan (tycker jag) och det är inte det bästa för din egen hälsa. Men det är upp till dig såklart.
Lite roligt: innan barnen störde jag mig på barn som skrek. Med två egna tätt inpå varann vill jag dansa om andra barn härjar. Dessutom, om mina är med så blir de helt medgörliga när andra ungar ställer till det! :-d
Har man tillgång till preventivmedel och fri abort är det ett val. Varför får vi som inte vill ha barn så ofta frågan om vem som ska ta hand om oss när vi blir gamla, om det inte är så många som skaffar barn resonerar?
Eftersom föräldrarna har gjort valet att skaffa barn skiter jag fullständigt i om det är jobbigt för dem, som man bäddar får man ligga. Hur trodde de att det skulle vara att ha barn liksom?
Klart man kan störa sig på småbarn. De är inte rationella, de har svårt att kontrollera nivån på rösten de smutsar gärna ner sig och andra. Tonåringar är också jobbiga. Ju fler i gruppen desto odrägligare tenderar de att bli. Medelålders män och kvinnor som pratar i sina telefoner utan att förstå att absolut ingen annan vill höra om deras middagsplaner. Gamlingar ska vi inte ens tala om. Sega som få och de vägrar använda kort när de ska betala för sina varor. Nej, det är mycket säkrare att ta med sig en säck enkronor att betala med så att vi vettiga människor blir stressade över att vi nu blir ännu mer stressade. Vi dör ju om vi måste stå still en sekund längre än vad som är nödvändigt.
Jag gillar katter, men bara när de sover.
Klart man kan störa sig på småbarn. De är inte rationella, de har svårt att kontrollera nivån på rösten de smutsar gärna ner sig och andra. Tonåringar är också jobbiga. Ju fler i gruppen desto odrägligare tenderar de att bli. Medelålders män och kvinnor som pratar i sina telefoner utan att förstå att absolut ingen annan vill höra om deras middagsplaner. Gamlingar ska vi inte ens tala om. Sega som få och de vägrar använda kort när de ska betala för sina varor. Nej, det är mycket säkrare att ta med sig en säck enkronor att betala med så att vi vettiga människor blir stressade över att vi nu blir ännu mer stressade. Vi dör ju om vi måste stå still en sekund längre än vad som är nödvändigt.
Jag gillar katter, men bara när de sover.
Hahaha. Fantastiskt inlägg. Men tragiskt när man tänker på att en del känner så: väljer att vara bittra, navelskådande och tro att de har det värst på jorden.
Har man tillgång till preventivmedel och fri abort är det ett val. Varför får vi som inte vill ha barn så ofta frågan om vem som ska ta hand om oss när vi blir gamla, om det inte är så många som skaffar barn resonerar?
Eftersom föräldrarna har gjort valet att skaffa barn skiter jag fullständigt i om det är jobbigt för dem, som man bäddar får man ligga. Hur trodde de att det skulle vara att ha barn liksom?
Väldigt intressant. Med samma logik måste någon som blir misshandlad av sin partner och inte har lämnat partnern ha sig själv att skylla och inte förtjäna någons sympati. Samma sak för en anställd som jobbar under dåliga arbetsförhållanden då det ju är frivilligt att söka arbetet. Osv.
Intressant att du skiter fullständigt i om andra människor har det jobbigt. Låter nästan som att det kan finnas någon obearbetad issue bakom din inställning. Förresten kan jag inte låta bli att undra varför du hänger på familjeliv om du ogillar barn och föräldrar(?)
Inget av dina exempel innebär ett aktivt val av livsstil. De som lever i ett misshandelsförhållande har inte valt det eftersom misshandlaren inte brukar visa sitt rätta ansikte i början av förhållandet och oftast skaffar sig olika hållhakar för att hindra offret från att lämna. Den som har dåliga arbetsförhållanden kanske måste vara kvar för att försörja sig. Väljer man att skaffa barn bör man däremot från början vara medveten om det ansvar man tar på sig och den livsstilsförändring det innebär, precis som när man skaffad hund eller katt.
Personer som hamnat i en situation de inte kan rå för, t.ex. sjukdom, är en annan sak och förtjänar all sympati.
Familjeliv handlar inte bara om barn, man kan ha familj utan att ha barn.
Ja, det måste vara jävligt jobbigt att gå omkring och tro att världen kretsar kring en och se ner på andra hela tiden och vara nästan konstant irriterad = konstant stresspåslag.