Skilda världar och utsatta barn. (religion)

Exempel på tvång från familj 1 är typiska religionsbundna värderingar. Kost, klädsel och typ av umgänge är påtvingade saker och barnen vill inte följa dessa typer av tvång och tror inte helt och hållet på religionen heller. Men de följer tvången ändå för att även om de inte tror att de hamnar i helvetet, så blir det ett "helvete" hemma hos familj 2 om de inte gör som de säger. Det ena barnet kan börja gråta hysteriskt av rädsla och ångest och gömma sig för de personerna om barnet inte har rätt klädsel på sig och ser familj 1 eller någon bekant till den familjen. Så vad det än är för konsekvenser så är det ingenting som barnen vill utsötta sig för. Barnen vet med sig att det kommer komma fram till den vårdnadshavaren, om någon annan än familj 2 ser dem bryta mot dessa religiösa regler. Tvång i skolan är modersmålsundervisning. Barnen vill inte, förstår inte och tycker inte om de andra eleverna där då de är elaka, men ändå blir barnen tvingade till att gå på dessa "frivilliga" lektioner. Då båda vårdnadshavare måste godkänna avslut av denna undervisningen så blir alltid bråk och gråt. Barnen ger till slut vika eftersom familj 1 säger att de måste läsa modersmål i skolan annars blir det ett värre alternativ.

Jag har full förståelse för hur du tänker Stina. Det vore bra om familjerna kunde komma överens om någon sorts miniminivå gällande barnen. Men det är familj 1s väg eller ingen väg som gäller i de allra flesta fall. Handlar det om kulturen hos familj 1 eller religiösa frågor så har familj 2 inte deras tillåtelse att lägga sig i. Barnen måste följa dessa regler annars blir det riktigt jobbigt för dem. Handlar det om uppfostran, sunda vanor och normal skolgång så är inte familj 1 engagerade överhuvudtaget så där har familj 2 lite mer att säga till om. Men det är också bara något som existerar varannan vecka för barnen.

Sammarbete mellan familjerna kan alltså fungera ibland om det är något som berör t.ex. Hyfs eller om barnen hamnat i allvarligare bråk under skoltid eller så. Men den kommunikationen sker endast från ett håll. Familj 2 informerar om något som hänt som kan vara bra att veta inför veckan hos familj 1. Familj 1 berättar aldrig någonting. Det är barnen som "skvallrar" om speciella händelser eller sp är det skolpersonal som tar kontakt med familj 2. Skolpersonalen är väl införstådda om situationen mellan familjerna men gör tyvärr inget. Barnen vägrar ju att berätta hur det är hemma hos familj 1 för skolpersonal osv då familj 1 har sagt att andra inte förstår, att andra inte tycker om utländska familjer och gör allt de kan för att barnen inte ska få träffa den familjen, om barnen säger elaka saker som har hänt hos den familjen.

Speciella dagar, dagar då fritids är stängt med mera har familj 1 ingen som helst koll på. Sånt är det familj 2 som ser till att det funkar på familj 1s vecka.

Båda familjer vill att barnen ska vara väl uppfostrade, men de har givetvis olika syn på hur uppfostran ska gå till väga. Så även om familjerna hjälps åt att nå samma mål där så blir det lite tokigt. Barnen är pojke och flicka och pojken har inte samma krav på sig hos familj 1. Där får han göra som han vill eftersom han är pojke och systern får ofta konsekvenserna för pojkens dåliga vanor.

Hos familj 2 är det väldigt annorlunda. Där vågar flickan agera ut mer och blir snabbt våldsam och verbal efter allt förtryck hos familj 1. Pojken är mer flamsig av naturen men känner sig orättvist behandlad eftersom han inte har lika fria tyglar hos familj 2. Det blir konsekvenser och tillsägelser på nästan allt pojken gör och det får honom att agera ut.

Det har nyligen kallats till sammarbetssamtal hos familjerätten men familj 1 svarade aldrig på kallelsen, samt att det finns bevis på att de tagit emot och uppfattat informationen. Det var även aktuellt med samtal för flera år sedan och då gav det inget resultat. Familj 1 föll tillbaka på dåliga vanor gällande barnen efter bara någon vecka.

Tanken med ensam vårdnad är att en familj ska kunna föra barnens talan i t.ex. skola istället för att behöva införskaffa underskrifter från den andra familjen.

Barnen skulle med större sannolik våga säga emot mer om de vet att det är familj 2 som har bestämmanderätt. Som det är i dagsläget så ser barnen bara att det är familj 1 som bestämmer. Familj 2 kan ju inte göra något utan godkännande från familj 1, medan familj 1 allt för ofta kör över familj 2 i beslut genom att hota att det går ut över barnen om familj 2 inte skriver under. Familj 2 anser att barnens säkerhet och välmående är viktigare än att ta barnens parti om att ha specialkost eller klädval då familj 2 vet att det inte kommer att gå igenom ändå.

En fullmakt vet jag inte hur det skulle appliceras här eller om det är genomförbart. Men har hört att det kan vara ett alternativ.

Skulle det vara bättre om familj 2 gav upp, och istället uppmuntrade beteendet som familj 1 lever efter? Familj 2 är inte på något sätt stränga eller orimliga i sitt uppfostrande av barnen. För om man slåss, har sönder saker med avsikt, är elak, skriker så högt man kan i trappuppgånger, trycker på varenda knapp i hissen när grannarna är med i hissen osv, så får man tillsägelser och pedagogiska förklaringar på barnens nivå hur man kan bättra på beteendet. Familj 1 ger rakt ut straff och skriker, kastar saker precis som barnen gör för att visa hur illa de beter sig, vilket i sig är oerhört barnsligt i mitt anseende. Och snarare lär barnen att det är okej att man gör så när man inte får sin vilja igenom.

Familj 2 är på inga sätt exemplariska i sitt agerande i dessa situationer. Barnen har uttalat sig att de inte vill leva enligt reglerna som familj 1 bestämmer, men gör det ändå för att de är rädda för konsekvenserna och inte vill göra dem ledsna. Därför ansöker familj 2 om ensam vårdnad eller liknande så att barnen har möjlighet att påverka sina liv där de kan. Familj 2 tycker att det bästa vore om båda familjer kunde enas kring dessa typer av frågor men det går inte familj 1 med på. Så det är en svår sits.. Religionsfrihet och allt som det innebär. Är det även okej att vårdnadshavare påtvingar omyndiga sin religion och kultur mot barnens vilja? Eftersom de själva inte har rätten att sköta sådana val själva så måste vuxna ställa upp för dem. Men är barnen samtidigt rädda för att söka hjälp hos vuxna för detta så är det inte en lätt sits. Barnen skulle blåljuga i myndigheters närvaro om de insåg att familj 1 kommer att straffa dem om de säger hur de upplever situationen hos familj 1.

Nu på måndag kommer familj 1 att samtala med socionomer på familjerätten för att höra vilka alternativ som är det bästa för barnen. Och hur familj 2 rekomenderas att agera.

Om familj 2 skulle få EV så är det en start, kanske kan det fungera som en väckarklocka hos familj 1, samt ger det familj 2 möjligheten att föra barnens talan i situationer där vanligtvis underskrift från båda vårdnadshavare är ett måste. Barnen skulle inte bli tvingade att äta minus fläsk, läsa modersmål m.m. För att bryta dessa typer av överenskommelser så krävs båda föräldras samtycke. Familj 1 vägrar höra på barnens önskan och manipulerar dem att gå med på det ändå genom att hota med värre lösningar och skuldbelägga barnen för att de går emot guds vilja osv.

Minus fläsk på skoltid går som specialkost och har krävts att det lämnas in en blankett där båda föräldrarna skrivit under. Misstaget som familj 2 gör i dessa fall är att det skrivs under på grund av konsekvenserna som barnen måste uthärda på veckorna hos famil 1.

Självklart vore det en vinst för familj 2 om barnen får mer tid hos familj 2, men samtidigt så är barnen rädda för att aldrig få träffa familj 1 mer. Det är nonsens som familj 1 hotar med men barnen "vet" ju att det är familj 1 som styr och ställer, så säger de är det kommer bli så, så tro barnen stenhårt på det.

Familj 2 har satt sig själva i skiten genom att låta sig bli överkörda av familj 1. Men eftersom det har blivit allt värre för barnen under en lång tid känner familj 2 att det är dags att säga ifrån och ta barnens parti på allvar då de själva inte vågar säga ifrån. Visst... Det kommer säkert innebära en svår tid för barnen hos familj 1.

Bättre sent än aldrig?

Så föräldern i familj 1 ges i religionens namn frihet att utsätta sina egna barn för bestående fysiska och mentala övergrepp. Detta gör begreppet religionsfrihet märkligt då det inte alls innebär frihet för barnen. Religionsfriheten är mycket viktig men inte på bekostnad av barns rättigheter vilket också görs tydligt i Europakonventionen:

?Envar skall äga rätt till ? religionsfrihet ? med hänsyn till andra personers fri- och rättigheter.?

Om det i praktiken innebär att friheten för den ene är att få tvinga den andre, då handlar det om tvång och inget annat.

Gör jämförelsen med yttrandefrihet. Om den skulle innebära att jag får säga och tycka vad jag vill, men att jag också har rätt att tvinga andra att tycka som jag, då framgår tydligt att det inte handlar om frihet utan snarare censur, i vilket fall åsiktskontroll.

Som förälder har man stort ansvar för sina barns uppfostran. Den moraliska kompass man lägger ut blir viktig för resten av livet. Men jag anser att man som förälder också har stort ansvar att uppfostra barnen till självständiga och fritt tänkande individer som själv väljer vad den ska tycka eller tro.

Inom islam "föds man in i religionen" om fadern är muslim. Ett tvång från det att barnet tar första andetaget utanför mammans mage. Jag anser att vi alla föds som icke troende, kalla det ateister om du vill. Men det bär mig emot att man skulle födas till att vara något som kräver ett aktivt ställningstagande emot någonting, innan man ens kan tänka eller har lärt sig prata. En ateist är en icke-troende, vilket omfattar även de som ännu inte valt att tro ? nämligen ­barnen. Ordet ateist får det att låta som att vara troende vore det normala. Att tro på en religion är något man väljer att göra och barnen i denna situationen är inte troende, men tvingas ändå att leva efter religionens regler. Barn är inte onormala bara för att de är ateister, de har bara inte kunnat välja än, ändå kan barnet vara såväl döpt som omskuret och konfirmerat vid 15 års ålder, trots att många år återstår tills det blir myndigt och själv kan bestämma över skinnbiten­ i änden på snoppens ­vara eller icke vara.

Men då är det för sent.

Så om dessa barn inte vill tillhöra en religion just nu så tycker jag att det är värt att ta deras parti för att föra deras talan.

Modernålsundervisning i sig är inte övergrepp men dessa barn har svenska som modersmål. De är födda av svenska medborgare och har talat svenska i hela deras liv. Barnen ligger inte på rätt nivå för sin ålder att ens kunna mäta sig med de andra barnen som går modermålundervisningen och det har inte talats i något hem mer än något enstaka tillfällen. Nu är det såklart ingen svenska i hos familj 1 mer än förklaringar på vad som menas. Barnen uppfattar en hel del och språkutvecklingen går bra. Detta är positivt men de är fortfarande inte på rätt nivå för sin ålder.

Modersmålsläraren är en bekant till familj 1 och propsar på att även om de inte kan språket så håller hon fast vid att de klarar dig "tillräckligt bra." enligt barnen själva så förstår de inte alls skolspråket och sitter som frågetecken till den största delen. Detta vet familj 1 om och använder som manipulering där de berättar för barnen att de kommer känna sig dumma när de inte lär sig skolspråket lika bra som alla andra och att det är därför de måste stanna kvar i den undervisningen, så att de inte kommer att känna sig dumma. En sort psykisk mobbning. De retar barnen utan att de själva uppfattar det. Detta är det som gör modersnålundervisningen till osund i detta fallet.

Barnen har börjat skolka från dessa undervisningar då de dels inte fattar något samt att de hellre är ute och leker med de andra barnen på fritids. Det yngre barnet är fortfarande ung nog att den läraren hämtar barnet och drar ungen till undervisningen mot barnets vilja men det går allt som oftast bra öven om han inte alls vill eller förstår han behöver inte sitta lika länge i klassrummet som de andra eleverna för att han blir för uttråkad/rastlös och det går ut över de andra barnen. Enda anledningen till att de ens har modermål i skola idag är att familj 1 hotade familj 2 att sätta käppar i hjulen på allt och att de till slut skulle ta barnen ifrån familj 2. Eftersom det var vårdnadshavaren i familj 1 som blev utsparkad vid skiljsmässan och flyttade ifrån hemmet så stannade barnens folkbokföring kvar hos vårdnadshavaren i familj 2. För att ta sig ifrån det osäkra "gettot" och ge barnen en ny chans till att klara skolan så flyttade till slut familj 2 till en lugnare stadsdel och eftersom barnen var skrivna hos familj 2 fick de även möjlighet att byt skola. Allting fungerade bra ett tag efter flytten men har åter igen börjat spåra ur. Familj 1 propsar på ett sådant djupt hat emot familj 2 och egentligen alla icketroende/kristna. Flickan, som är äldst, har resonerat till att klasskompisar hon inte kommit bra överens med har hon frågat om de varit kristna och att det troligen är därför hon tycker de är dumma i huvudet. Sådana resonemang kommer definitivt från familj 1. De tankarna och kommentarerna är inte lika dominanta i dagsläget då flickan vacklar mycket mellan religionens vara eller icke vara. Hon själv tror inte alls på religionen men hon vill undvika bråk och utskällning från familj 1 och gör därför som de säger. Sedan såklart så ventilerar hon till familj 2 hur jobbigt det är.

Till vårdnadshavaren i familj 1 så framgick inte den religiösa ståndpunkten som dominant förrän efter att andra barnet, pojken, kom till jorden. Som om barnen var den nye profeten själv. Flickan fick inte heller samma uppmärksamhet. Det var även då det sprack föräldrarna emellan när det framgick hur hårt påtvingad religionen egentligen var i den religiösa vårdnadshavarens värld. Nu är det ombytta roller på barnens uppmärksamhet hos familj 1. Enligt familj 1 är pojken är "ett jobbigt barn" som struntar fullkomligt i religionen medan flickan numer är den som blir kuvad och manipulerad. Hon vill ju vara till lags och få den förälderns uppmärksamhet när hon i så många år har blivit ignorerad.

EV söks inte är inte pga vad familj 1 gör under deras vecka utan för vad som händer i skolan och även andra ärenden som berör barnen där båda föräldrars samtycke behövs. Det är mycket i barnens liv som kräver båda föräldrars samtycke och underskrift och det är där skon klämmer. Familj 1 motsätter sig allt som inte går enligt deras värderingar.

EV söks alltså inte för att minska umgänget utan för att möjliggöra barnens påverkan i dessa frågor.

Däremot görs även en orosanmälan angående hur barnen blir behandlade under veckorna hos familj 1. Många okontroversiella metoder som får normalt tänkande individer att rynka på pannan. Skev syn på heder och jämställdhet. Inget fysiskt men mycket psykiskt.

Familj 2 har givetvis egna regler som följs på deras veckor men reglerna innefattar inget förbud mot uttövande av religion och så är det inte heller tänkt atg vara. Det är helt upp till barnen att själva ta stånd till hurvida de vill eller inte vill leva efter de religiösa regler som familj 1 forcerar. Om det inte har framgått tidigare så vill inte barnen uttöva religionen då de inte ser sig själva som religiösa. Barnen har egentligen inget emot familj 1 men det är religion och kulturbiten de inte är överens om. Det vore oerhört osympatiskt att förbjuda religion i familj 2, precis som det är osympatiskt att tvinga barnen att följa den hos familj 1. Hurvida religion uttövas eller inte på veckor där barnen är hos familj 1 är alltså en ickefråga. Jag tycker inte att det är rättvist eller frihet att tvinga på ett synsätt för någon som inte VILL dela en sådan livsåskådning, speciellt när det gäller fantasier såsom religioner, tomtar eller troll. Vill man t.ex inte tro på tomten så ska man inte heller bli tvingad till det och inte heller straffas för att man inte tror på tomten. Samma sak gäller religioner i mitt tycke.

Familj 2 "gör som de vill" när barnen är hos dem. Inte så att det serveras fläskfile men det kan finnas baconbitar i tjockpannkaka eller som extra tillbehör till sallader osv. Ibland äts det även blandfärs och falukorv. Helt utan tvång och barnen älskar det som sagt. Barnen kan till och med efterfråga skinka på smörgåsar. Det får bara inte nämnas för familj 1 att deras religiösa regler inte efterföljs hela tiden hos familj 2 då de skulle bli mycket rasande.

Flickan får mer ansvar hos familj 2 och har även nyligen fått egen nyckel så att hon kan gå hem själv efter skola istället för att stanna på fritids om hon vill. Med ett sådant ansvar har hon växt mycket som person och har även fått tillåtelse att gå hem till familj 2 efter skoltid under veckorna som barnen är hos familj 1. Familj 2 bor bara ett par minuter gångväg från skolan medan familj 1 bor på bussavstånd. Och barnen blir hämtade först kl 18 från fritids under familj 1 veckor. Så familj 2 såg det som en bra lösning att flickan hade tillgång till nyckel. Då kunde hon ta mat om hon var hungrig och göra läxor i fred. Detta fungerade bara i ett par dagar dock eftersom familj 1 fick höra att flickan ätit billys panpizza efter skolan hos familj 2, och då fick hon en rejäl utskällning och blev inlåst på rummet hos familj 1. Sedan dess får inte flickan gå hem till familj 2 efter skoltid under veckorna hos familj 1. Familj 1 hämtar istället barnen direkt efter skolan och lämnar av dem hemma hos sig, och sedan åker den vuxne tillbaka till jobbet. Det hade varit en fin gest att för barnens skull att hämta dem tidigare om det tillhörde det normala, men familj 1 har inte hämtat barnen tidigt mer än en handfull gånger på flera år. Men så fort de hade tillåtelse att gå hem till familj 2 efter skolan så blev det ändring på den rutinen. Familj 1 vill helst inte lära barnen att ta bussen själv då barnen har hotat med att de ska rymma hem till familj 2 när det varit storbråk. Så detta är deras lösning.

Det jobbiga för barnen är att det ibland bubblar upp en rädsla för vad som kan hända ifall någon ser dem äta t.ex. fläsk eller bada i bikini istället för heltäckande baddräkt. Så ibland väljer barnen att följa de religiösa reglerna även hos familj 2, utav ren rädsla. Familj 2 tvingar inte barnen att på något sätt avsäga sig en religionsuppfattning om de känner att de "måste" följa reglerna för att undvika bråk hemma hos familj 1, men familj 2 förklarar även att de inte ska behöva vara rädda samt att familj 2 alltid kommer att finnas där för dem. Att barnen har fri vilja att tro på vad de vill. Vill barnen tro på islam, kristendom, stjärnorna eller på "något" eller inget alls, så är det helt okej att göra det. Familj 2 dömer ingen för att vara religiös eller ha en tro. Det är inte livsåskådningen som avgör hurvida en person är god eller inte. Däremot ska religion inte tvingas på någon som inte vill vara delaktig i det tänket, barn som vuxen spelar ingen roll.

Barnen är hårt hållna på religionsbiten. Det är den enda "lagen" som ska följas. Resten struntar familj 1 blankt i. Barnen ska enligt familj 1 uppfostra varandra, se om varandra medan de vuxna sitter och ungås med andra vuxna. Barnen är barn och behöver inte uppassas sålänge som de följer koranens regler.

Familj 2 respekterar familj 1s religion. Det innebär inte att barnen är tvingade till att äta fläskkött hos familj 2 bara för att det finns som tillval. Familj 2 serverar inte hela måltider byggda på fläsk. Att välja bort mat utan läkarintyg dvs på grund av en religiös åsikt eller personlig värdering är inget som ska anpassas efter. Barnen kanske inte gillar fisk, ändå serveras det. Barnen kanske vill vara vegetarianer en period men det innebär inte att barnen får vegetarisk mat varje måltid. De kanske får 1-2 måltider per vecka som familj 2 kör helt vegetariskt. Men i detta fallet vill barnen inte alltid äta fläsk på grund av att de får skäll av den andra familjen. Det är inget tvång att de ska äta fläskbitarna i tjockpannkakan och det är ofta det görs en plåt helt utan. Men när de väl äter fläsk så älskar de det. Varför ska familj 2 inte tillåta barnen att äta något de älskar bara för att deras andra familj säger att de hamnar i helvetet om de gör det?.. Struntprat.

Barnen ber om skinka för att de vill ha det. De är modiga men väldigt ofta bubblar rädslan fram hos barnen och det kan vara i samband med att barnen hämtas/lämnas osv eller om familjerna möts ute på stan och så. Där är det familj 2 märker barnens rädsla som starkast. Familj 1 har lurat i barnen att de vuxna och allah håller koll på allt de gör från stjärnorna så att de inte ska våga bryta mot guds regler.

Familj 1 bor inte i ett fasansfullt område. Det är bara lite mer likt ett ghetto och hög invandrarkultur och gäng. Inte ett ställe man vill gå själv igenom mitt i natten helt enkelt men ändå är det inte ett fasansfullt område. Familj 2 behövde större boende så att barnen dels kunde få egna rum. Skolan sköttes inte och de var mobbade av andra invandrare som ansåg att barnen var alldeles för svenska. Det flyttades inte långt men då både dagis, skola och även vänner till familj 1 föreslog att låta barnen byta skola då den nya skolan anses vara avsevärt mycket bättre rent utbildningsmässigt. Ändå var det en väldans kamp familjerna emellan och enda kravet på att barnen skulle byta skola var att de skulle få modersmålsundervisning i nya skolan. Annars skulle bytet inte godkännas osv enligt familj 1.

Familj 2 respekterar att familj 1 lever enligt en religion men det innebör inte att familj 2 lever efter samma religion. Barnen ser sig inte som religionsuttövare tillsammans med familj 2, men de är livrädda att familj 1 ska få reda på det då konsekvenserna upplevs som hemska av barnen. Trots detta så bryter barnen mer än gärna de religiösa reglerna som tvingas att följas hos familj 2. Bara för att familj 1 anser att barnen ska följa koranens regler på heltid så betyder inte att familj 2 bryr sig om det eftersom barnen själva inte vill leva så. Barnen tycker att det är mycket skönare och lugnare hos familj 2 eftersom vi inte bråkar som familj 1 gör. Hur illa barnen än mår så kan familj 2 inte styra hur det görs i familj 1. Det som familj 2 vill är att hjälpa få igenom barnens önskan då de inte har rätt att föra egen talan. Modersmålundervisningen är inte fel i sig. Familj 2 uppmanar barnen att sköta skolan men då modersmål är en frivillig kurs som barnen inte har rätt kunskapskrav för att ens vara på samt att barnen "hatar" de övriga eleverna som går modersmål, som retas för att de inte förstår osv. Det är mobbning och modersmålläraren gör inget enligt barnen. Ska man i dessa lägen ignorera barnens önskan? Skulle du tvinga dina barn att gå i dans bara för att du anser att det är bra att kunna? Om barnen blir retade där av de övriga barnen och de absolut inte vill eller kan dansa? Baletten är lika frivilligt som modersmålundervisning. Vill de senare i livet läsa "skolarabiska" så kan de göra det då. Nu vill de absolut inte gå den undervisningen. Är det rätt att tvinga dem bara för att någon anser att de kommer känna sig dumma om de inte förstår arabiska? "alla andra" kan ju arabiska enligt familj 1.

Familj 2 kan inte hjälpa barnen att avsluta en sådan kurs utan egen vårdnad eller en fullmakt. Men för att familj 1 ska skriva en fullmakt kräver att de godkänner att barnen får sluta. Det får de inte göra och kommer med fler hotelser att om barnen slutar arabiska i skolan så tar familj in barnen på en arabisk skola. Detta kan de självklart inte göra utan godkännande från familj 2 men barnen är så rädda att familj 1 faktiskt ska få igenom en sådan sak att de inte vågar säga ifrån.

Familj 1 har inte godkänt sammarbetsamtal och en fullmakt lät inte som en bra idé tyckte familjerätten. Att få igenom en fullmakt krävs just sammarbete vårdnadshavare emellan, dvs att familj 1 aktivt tillåter familj 2 att på egen hand sköta aktuella frågor som berör barnen i speciella situationer. Familj 2 letar nu ombud för att ansöka i syfte för att driva vårdnadstvisten. Allt enligt familjerättens rekomendationer efter samtal med dem igår.

Det lär märkas framöver vilken bevisning som finns. Vi kan ana att utredningen samt skola kommer att kunna intyga många delar då familj 2 har god dialog med lärare osv sedan finns även vittnen till hotelser från familj 1 gentemot familj 2. Inga brott mot familj 2 men definitivt hotelser och kontrollbehov, såsom att jaga rätt på grannar och besökare till familj 2 och fråga ut dem grundligt gällande avsikt till besöket och påhoppsfrågor mot granne om sexuellt intresse gentemot vårdnadshavaren i familj 2 existerar. Det finns även sparade konversationer med hotfulla och aggressiva kommentarer från familj 1. Så att familj 1 kommer att anses som olämpliga vårdnadshavare är familj 2 inte så osäkra på.

Umgänget kommer givetvis att diskuteras grundligt när det väl kommer till den biten. Även om det inte är målet för familj 2 kan det komma till att bli ett ändrat umgänge till exempelvis varannan helg hos familj 1 om tredje part anser vara en lämplig lösning. Detta kommer troligtvis inte att accepteras av barnen då de är partiska till båda föräldrar. Det hör ju till normen att det är så och helt rätt enligt mitt tycke. Men samtidigt ser familj 2 hur dåligt barnen mår hos familj 1 och hur rädda barnen är för familj 1 på veckorna hos familj 2. Det behöver ju inte per automatik att barnen inte älskar sin vårdnadshavare, oavsett hur skev syn på omvårdnaden är i den familjen.

Men att gå emot barnens vilja och minska umgänget för barnens bästa kommer att vara svårt om det finns behov för det. Men fasonerna som familj 1 håller på med måste ändras på något sätt. Kanske blir hela grejen en väckarklocka för dem att börja sammarbeta igen och ta bättre hand om barnen. Det vore ju den bästa lösningen helt klart. Dock osannolikt.

Nej, jag personligen tror inte att familj 1 kommer att ändra på sig. Men man kan ju alltid hoppas att de gör det för barnens skull. Ändrar de inte på sig så låter det som ett ganska lätt fall för juristen. Efter samtal med socialtjänsten idag så tyckte de verkligen att det fanns underlag för en orosanmälan. Men det kommer innebära att familj 1 samtycker till stödet då det inte är ett akut ärende för att soc ska kunna jobba i vår situation. I den juridiska biten finns det redan nu underlag för att familj 2 skulle med all sannolikhet få egen vårdnad, ökat umgänge samt boende. Barnen skulle troligen inte tycka det var rättvist och agera ut mot familj 2 till en början då detta inte var ett okänt fenomen där en myndighet kommer in och avgör om barnen bör träffa sin förälder eller inte. Men soc förklarade det bra att sånt löser sig med tiden. Det viktigaste är att barnen är skyddade från våld i hemmet. Att barnen bär vittne till fysiskt våld, oavsett grad, mellan de vuxna i familj 1 är jämförbart med att familj 1 fysiskt skulle misshandla barnen. Så bara den biten uttöver allt annat lag lade fram till soc var underlag nog till att "skydda barnen" från att ändra umgänget med familj 1. Speciellt när ena barnet har påvisat ett självskadebeteende och ticks där han slår sig själv i huvudet. Men då barnen faktiskt ibland ser fram emot att träffa den familjen så är det inget akut ärende för barnens skull, och de avrådde familj 2 att ta barnen direkt om inget annat uppstår, utan låta processen gå den normala vägen genom anmälan osv istället för att nyttja rättsystemet för att skydda barnen med en akut insats.

En uppdatering:

Familj 1 har nu avstått från att närvara vid 2st utvecklingsamtal för barnen på skolan. Ena samtalet var ämnat just för att läraren och även rektorn som satt med på det mötet skulle förklara läget för vårdnadshavaren i familj 1. Att barnen inte uppfyller de krav som krävs för att fortsätta modermålsundervisningen och situationen är som den är att den utbildningen skulle omedelbart avslutas. Men de kan ju inte göra detta utan det krävs båda föräldrars godkännande så därför behövde de prata med familj 1 om detta.

Familj 1 undviker kontakten med skolan nu verkar det.

Det var även kallat till möte med soc där familj 1 avbokade deras närvaro i sista sekund, men de skulle ha mötet nästa dag, utan vårdnadshavaren i familj 2 närvarande. Om det mötet blev av vet vi inte ännu. Men nu har barnen gått över till familj 1 och familj 2 kommer att höra av sig till barnen under veckan då de själva inte får ringa till familj 2 under veckorna hos familj 1.

Mötet som familj 2 hade med jurist gick som väntat. Det är ett otroligt svårt läge då det på papper ser ut som att allting fungerar bra och ett känsligt ämne att söka ensam vårdnad för att familj 2 lever efter en känslig religion. Att familj 1 avstått från utvecklingsamtal och om familj 1 npgonsin aktivt säger nej till att ena barnet får hjälp av bup eller försvårar hjälp av bup kommer att göra fallet än mer klart. Juristen föreslog att stämningsansökan skulle vänta tills det är klart med socs utredning om den dras igång.

Familj 1* lever efter känslig religion var det tänkt att stå :)

Barnens pappa är muslimsk invandrare, men önskade leva mer västerländskt. Kunde knappt ett enda ord svenska men träffade en svensk tjej. Han lärde sig svenska och pratade svenska efter något år. Första barnet föds och det pratas svenska i hemmet, utom vid utländska besökare. Pappan har blivit svensk medborgare och sp fortsätts det. Det pratas mestadels svenska i hemmet och barnen lär sig ytterst lite arabiska. Andra barnet föds, en pojk, och det pratas fortfarande svenska. Föräldrarna separerar flera år senare och det pratas fortfarande svenska i båda hemmen med barnen. Mamman är helsvensk och skaffar sig en pojkvän efter nästan 3 år sedan skiljsmässan. Då ger pappan upp att försöka få tillbaka mamman till sina barn och gifter sig bara någon månad senare med sin kusin från hemlandet som är nästan hälften så gammal som honom. Det är då som pappan i familj 1 vänder allt och tvingar på barnen att leva mer strikt efter islam mot deras vilja. Det är inte fel att lära sig fler språk men barnen har inte erfordelig kunskap i språket för att hänga med på lektionerna. Barnen vill inte heller gå på lektionerna då de ofta blir retade av de andra för att de inte förstår. Släng in lite koncentrationssvårigheter och hypersensivitet och nedsatt impulskontroll på yngsta barnet, så är det inte en god idé att fortsötta. Rektorn förklarade även att barnen borde avsluta sina studier i hemspråket direkt då situationen enligt lärarna själva är unik. Annars brukar eventuell språkutbildning uppmuntras precis som du säger. Det är arabiskaläraren och barnens pappa (familj 1) som uppmuntrar samt tvingar barnen mot deras vilja att fortsätta. Det är inte bara så att barnen bara tycker det är tråkigt utan det är psykisk mobbning att ha dem kvar i hemspråk för just detta fallet. Skolan får inte avsluta en hemspråksutbildning bara sådör, men i detta fallet rekommenderar de att detta bör göras omgående. Familj 1 motsätter sig detta beslutet mot alla rekommendationer.

Hade det enbart varit hemspråksutbildningen som varit tokigt hade det inte funnits mycket underlag för att ta dessa steg men det är så mycket mer än så, och det är en ohållbar vardag för barnen som pågått alldeles för länge redan.

Det är bekräftat att det kommer bli en utredning då familj 1 nekade till att barnen bevittnade våld i deras hem och visade ingen förståelse till andra påståenden och yngsta barnets problematik. Samt att pappan agerade exakt som mamman meddelat att han kommer att göra på mötet.

Det har även kallats till möte från fritidspersonal för yngsta barnet där hans problematik skulle diskuteras men där avstod familj 1 åter igen från att närvara. Så familj 2 kommer nu att åter igen ta kontakt med bup för att ta sig vidare där då handläggaren som sagt att denne skulle skicka remiss till läkare. När familj 2 pratade med bup tidigare denna veckan så fanns det inga anteckningar om att det skickats en remiss än. Handläggaren är tyvärr sjuk så det får vänta till nästa vecka.

Uppdatering. Utredningen hos socialen är klar och lite väntat så ledde den inte till någon åtgärd. Barnen har haft det riktigt bra under utredningens tid som vi misstänkte och det är ju bra. Nu är som sagt utredningen avslutad och redan samma vecka har familj 1 hotat med att de ska ta barnen över jul mot barnens vilja. Allt för att familj 2 insåg att det är onödigt att skolka från skolan de sista dagarna som är kvar. Familj 1 hade som önskemål att fira avslutningen på ramadan och att barnen inte ska behöva gå i skolan då. Det var sagt att familj 1 fick ha barnen nu över helgen och fira trots att det var familj 2 som hade hand om barnen den veckan. Men det skulle ändras till vardagar utan att meddela skolan. De skulle ta sjukledigt, inga problem tyckte familj 1. Efter mycket tjat så gick ändå familj 2 med på att de tar måndagen ledigt. Men att i fortsättningen ska sånt bestämmas i förtid. Då ville familj 1 ta barnen över 2 skoldagar och sjukanmäla dem så att de fick fira hela festen, på rätt dag, (nu på tisdag). Detta sa familj 2 nej till och då blev familj 2 vrång och hotade att de skulle ta barnen över jul, som nu råkar infalla på deras vecka. De ställde in helgens firande helt och barnen fick inte följa med dit.

Så ja.. Det var som tur var en smskonversation så det kommer ju skickas till soc igen och den är väldigt till familj 1s fördel. Får se vart det tar vägen.