Skilda världar och utsatta barn. (religion)
Hej!
Jag försöker vara så opartisk som möjligt i denna tråd och framföra fakta snarare än egna åsikter eller värderingar.
Jag kommer att för enkelhetens skull benämna familjerna i tråden som familj 1 kontra familj 2.
Nedan föjer lite bakgrund men jag pekar även ut problematiken.
Jag undrar om ensam vårdnad är den enda "fajten" som är värd att ta nuläget? Eller om man kanske kan lösa det med en fullmakt?
Hur skulle det gå tillväga tror ni? Spekulera fritt och kom med åsikter och egna värderingar kring allt och jag svarar på det jag kan när ni ställer frågor.
Bakgrund:
Två skiljda föräldrar med gemensam vårdnad om 2 barn (8 år och 11 år) med vv boende. Båda föräldrar har nya partners som är delaktiga och tar god hand om barnen. Barnen trivs mer eller mindre i båda hem trots att familj 1 stundvis lever i hårda konflikter som går ut över barnen psykiskt och i familj 2 slits barnen från en påtvingad verklighet till att få bygga egen identitet och får mer eget ansvar i den utsträckning som dessa barn klarar av. Detta medför ju också problematik då barnen slits mellan dessa två skilda världar som de båda individuellt tycker om att leva i. Det är blandningen som orsakar problem.
Barnen skulle troligtvis kunna leva helt bekymmerfritt i antingen ena eller andra familjehemmet, helt utan andra familjens delaktighet i barnens liv, men barnen vill inte bo hos bara ena föräldern och föräldrarna vill självklart inte heller släppa taget om sina barn.
Barnen bryr sig egentligen inte om själva levnadsätten men offentligt följer de oftast reglerna som familj 1 påtvingar även under veckorna de är hos familj 2 då de får utskällning av familj 1 om de inte följer deras levnadssätt. Familj 2 tvingar inte barnen att efterleva de reglar som familj 1 anser att man ska följa utan låter barnen välja själva från fall till fall hur de vill göra.
Problematiken:
Sammarbete mellan vårdnadshavarna i frågor som berör barnen är i de allra flesta fall hopplösa.
Familj 2 har i stor utsträckning god kommunikation med barnen i frågor som berör dem och gör barnen delaktiga till att påverka deras liv. Familj 1 är mer konservativ och sätter sig på tvären gällande det mesta som de anser gå emot deras synsätt och levnadsvanor samt påpekar att det inte är barnen som bestämmer i deras familj. Så gott som alla tvister som uppstår mellan vårdnadshavarna tar familj 1 ut över barnen psykiskt med utskällningar, hotelser och tvång. Detta leder till att för barnens kortsiktiga välmående så har familj 2 accepterat vissa val som gått emot deras samt barnens egna viljor för att barnen inte ska få ta konsekvenserna hos familj 1.
Denna typen av tvister är tydligt ohälsosam för barnen och har den senaste tiden uppstått allt oftare samt att den familj 1 har allt oftare utnyttjat denna metod genom att skuldbelägga barnen för allt som händer under veckorna när barnen är hos familj 2 hem för att få sin vilja igenom.
I hopp om att få ett slut på denna typen av tvister där barnen blir utsatta, är det intressant för familj 2 med en ansökan om ensam vårdnad. Ett annat alternativ är någon form utav fullmakt som ger familj 2 bestämmanderätt utan att ta ifrån allt ansvar från familj 1.
Hur går en sådan fullmakt till och tror ni att det skulle hjälpa att få igenom en sådan? Eller är ensam vårdnad det bättre alternativet?
Om man objektifierar familjerna är båda vårdnadshavare skyldiga till barnens utsatthet. Barnen mår ju inte dåligt utav själva livsåskådningarna i familjerna och de har egentligen inget emot att leva mer eller mindre enligt ena familjens synsätt. Barnen finner sig i att det är på ett visst sätt hos familj 1 och ett annat sätt hos familj 2. Det är tvisterna som uppstår när familj 2 försöker stå upp för barnens egna fria vilja som får barnen att må dåligt.
Vi kan utgå från att familj 1 inte kommer att acceptera denna typen utav förändring eller ändra sitt synsätt om barnens delaktighet i beslut m.m. Så någon form utav rättslig lösning skulle behövas för att ge barnen rätt där.
Ska då den andra familj 2 istället försöka skona barnen från dessa situationer genom att vara mer bemötesgående och hjälpa till att på ett pedagogiskt sätt övertyga barnen att det är bäst att göra som familj 1 säger trots att varken familj 2 eller barnen tycker det är rätt sätt? . Barnen accepterar ju att leva så när de bor hos familj 1 även om de inte vill. Så det kanske är bäst att bara låta det vara istället för att ta fajten för barnens rättighet?