Oense om städning

Kan bara hålla med de andra.

Det har inget med trötthet att göra utan med vilken attityd man har. 

För mig är det viktigt med personligt ansvar. En del saker gör man för att man måste, inte för att man "känner" för det.
Jag ser det som en svaghet om normala, friska människor under vanliga omständigheter inte kan hålla ordning (det är min åsikt, ni behöver inte hålla med
och jag håller ett högt tempo och tycker om ordning och man mår bra av att röra på sig). 

Dessutom, om man vanligt till vardags är en ansvarsfull person så har man mera goodwill hos andra om man ibland, av någon anledning inte riktigt skulle orka. Det kan ju drabba alla.

När jag märker att jag underpresterar på ett område så försöker jag identifiera vad det är som är orsaken och komma på strategier som bidrar till att jag kan förbättra mig. Tex om jag är jättetrött så räcker det med att jag tar kanske en paus på en halvtimme, äter något och sitter ner lite, sedan orkar jag ta itu med det som måste göras.

Som jag växte upp var alla i huset uppe från 6 på morgonen vardagarna. Pappa var borta från 7 till 7 (pendling). Mamma jobbade hemma. På helgerna sov föräldrarna till max 7,30. Aldrig att vi barn fick sova halva dagen men det gjorde ju inte de heller så det respekterades ju. På helgen hjälptes alla åt även om det var mera traditionell arbetsfördelning. Men aldrig att disken stod framme efter någon måltid och vi hade inte diskmaskin till en början. Och det är avkopplande att diska så pappa brukade göra det, efter att ha varit borta 12 timmar. Det blev hans "egentid" med radion. Men vi hängde inte framför tv:n. Det var typ bollibompa och nyheterna och godnatt. 

Jag trodde förut att alla hade så ordnade liv som vi hade men nu fattar jag att det inte är så. Är mycket tacksam för min uppväxt med ordning och reda. Det grälades aldrig om sysslor och fördelning. Saker skulle göras och man hjälptes åt. 

Som andra skrev. Om du skaffar barn med den där mannen så räkna inte med att han kommer att hjälpa till med det jobbiga. 

Jag vet inte ur man citerar. 

Men jag gillar signaturen Sextiotalist. Den håller alltid en trevlig ton.

Jag förtår att mitt inlägg framstår som "jobbigt".

Jag är bipolär typ 2 och har aspergers. Så jag är ingen "super-människa" men jag anser att det är min skyldighet att se till att jag är balanserad och inte skyller mitt humör på mina diagnoser. Det är ingen carte-blanche. 

Mitt ansvar är att orka med mina barn (de bor hos pappan men vi umgås). Jag måste då dra ner på saker som kan göra att jag "faller bakom". Det är min skyldighet. Jag måste vakta noga på vad jag äter, ur jag sover och rör på mig. Och plocka undan efter mig.

Om en person lever i ett förhållande där båda är nöjda med att man diskar en gång i veckan är det väl bra men nu verkar ju TS inte nöjd. Och ni får förlåta mig men jag begriper inte hur man kan lämna disk i flera dagar. Då blir det ju MER när man tar tag i det. (Jag är INTE ironisk, jag förstår inte).

Jag har minimalt med prylar. Ser ingen mening med dem och de gör mig trött. Jag orkar inte hålla efter dem. Jag har få klädesplagg. Jag kan inte ha en massa tvätt liggandes så jag måste se vad jag kan göra för att hålla ordning på tillvaron och kläder intresserar mig inte speciellt mycket. Jag vill inte lära barnen att det är ok med disk i flera dagar och kläder slängda överallt. Så jag måste hålla min tillvaro på en nivå som gör att jag orkar med den. Jag kan inte sitta uppe på kvällen och strunta i disk och plock för om barnen kommer och saker ligger framme så blir jag stressad. De har rätt till en glad mamma så jag måste plocka undan. Och eftersom jag "småplockar" och håller igång hela tiden så behöver jag aldrig storstäda.

Jag anser ändå att en del saker gör man oavsett om man känner för det eller ej men det är nog en generationsfråga. Dagens generation skall ha ut mer av livet, allt skall vara "kul". Och man byter sällan personlighet bara för att man får barn.

Människor har i allmänhet för mycket prylar och kläder och spenderar därmed alldeles för mycket tid med att tvätta och städa. Eller så "vill/orkar" de inte plocka efter en arbetsdag för de vill göra roliare saker varje dag. Förr var helgen "rolig". Nu ska folk ha "kul" jämt. De vill "göra annat". 

Men hur fasen kan man inte orka med att ställa in ens disk i maskinen? Fast jag tycker det är jobbigt med diskmaskin. När jag levde med barnens pappa ville han köpa en till mig men jag vägrade. Jag älskar att stå och diska. Man får vara ifred, inge får störa en med annat. DET om något är egentid. Jag och disken och radion och tankarna. 

Iallafall...

Din kille är inte "trött". Han verkar tycka att du skall passa upp på honom. Det verkar ju inte som att han tycker att det kan vänta tills HAN har tid eller lust att ta reda på hans saker utan att han tycker att DU skall plocka efter honom.

Inte undra på att egoismen breder ut sig i samhället när folk inte ens vill hjälpas åt och ta ansvar hemma.