Uppstart IVF våren 2019
Det här har känts som en otroligt lång vecka. Kunde knappt sova mellan söndag och måndag pga äggutplock. Jag hade förberett mig på att det skulle göra ont, men antagligen tog morfinet väldigt bra på mig för jag kände bara stickningar i början. Dagen efter grät jag av glädje över att hela 6 ägg var befruktade. Sen läste jag nog för mycket i olika trådar här på Familjeliv, då jag ii natt också har legat vaken av oro.
Sen kom vi till IVF-mottagningen och satt i väntrummet och höll tummarna för att i alla fall ett ägg skulle vara befruktat. Så kom läkaren in med ett papper där jag såg siffrorna ?6? och ?1?. Så jag tänkte ?jaha, 6 befruktade, skönt att i alla fall ett överlevde för insättning?. Men istället säger läkaren idag ska de sätta i ett jättefint embryo, ett lika fint ligger i frysen och de andra fyra bestämmer de hur de ska göra med imorgon. Redan där började tårarna rinna. Sen att få se ägget föras tillbaka var en helt otroligt upplevelse.
Jag känner mig samtidigt väldigt naiv, tacksam och glad, även om jag och sambon drömt om det här i flera år, är det ändå vårt första försök. Jag hade verkligen förberett mig på det absolut värsta och så har vi än så länge bara fått positiva besked. Nu ska jag försöka att hålla oron borta i de drygt 2 veckorna innan testdagens.
Ska börja med sprutor nu i veckan. Känns väldigt nervöst. Hoppas så att det ska gå bra!