vad tror ni händer när man dör?
vad tror ni?
vad tror ni?
Jag har förlorat ett barn, och igår satt jag bredvid min mamma när hon somnade in pga cancer, några år under 70 och rätt nybliven pensionär. Jag önskar att jag kunde tro på evigt liv och att vi kommer mötas igen, men i mitt hjärta tror jag inte på själar och jag tror att livet bara upphör och tar slut. Däremot lever de kvar i mitt hjärta och i alla minnen, och det är också fint. Jag tänker på mitt barn varje dag, och kommer säkert att tänka på mamma lika mycket. Jag hoppas att jag har fel och att vi möts igen. Min mamma trodde. Hon har sagt att hon ska ta hand om sitt första barnbarn nu, och försöka vaka över de hon lämnar kvar här. Det är en fin tanke som tröstar även fast jag inte tror. En bekräftelse på hur mycket hon älskade oss alla.
menar du att levande personer genom sin energi kan få lampor att tändas och släckas? Det tvivlar jag starkt på
HELT OT men ändå i samma genre.
När jag var 15 år (70-tal) så blev mina föräldrar tok-religiösa och gick med i en Baptistförsamling. Jag blev vuxendöpt (bassäng på kapellet! ja otroligt nog så fanns där en bassäng!) jämte min lillebror som vid tillfället var FEM (5) år! Fattar inte än idag hur ngn kunde "vuxendöpa" ett så litet barn men föräldrarna tyckte ju att det var i sin ordning! Absurt.
Vad vill jag ha sagt? Jo att jag satsade ju inte på skolan ett enda dugg för Jesus skulle ju komma tillbaka RIKTIGT SNART och skapa tusenårsriket och alla kristna skulle där leva i fröjd och gamman jämte tidigare avlidna dito. IDAG ryser jag vid blotta tanken att gå omkring på "gator av guld" med släkten...........................PANIK!
zzzzzzzzzz
HELT OT men ändå i samma genre.
När jag var 15 år (70-tal) så blev mina föräldrar tok-religiösa och gick med i en Baptistförsamling. Jag blev vuxendöpt (bassäng på kapellet! ja otroligt nog så fanns där en bassäng!) jämte min lillebror som vid tillfället var FEM (5) år! Fattar inte än idag hur ngn kunde "vuxendöpa" ett så litet barn men föräldrarna tyckte ju att det var i sin ordning! Absurt.
Vad vill jag ha sagt? Jo att jag satsade ju inte på skolan ett enda dugg för Jesus skulle ju komma tillbaka RIKTIGT SNART och skapa tusenårsriket och alla kristna skulle där leva i fröjd och gamman jämte tidigare avlidna dito. IDAG ryser jag vid blotta tanken att gå omkring på "gator av guld" med släkten...........................PANIK!
Jag har en tanke som jag tänker på väldigt ofta och som jag på nåt vis tror på.. Känt så sen jag var liten.
Jag ser framför mig att man hamna på en plats som är som en grönskande äng med blommor och ett stort träd mitt i. Typ livets träd eller så. Där mår man som man gjorde när man mådde som bäst, är lycklig och man ser ut som när man var som mest nöjd med livet och när man kände sig som vackrast. Dog man t.ex när man satt i rullstol, hade cancer eller var halvsides förlamad så försvinner allt när man dör och går vidare. Där träffar man alla sina nära och kära och alla som man har ett starkt band till. Typ nåt sånt :)