Ditt livs största ledsamhet

Att jag inte kan få barn eller kommer att ha haft ett förhållande.

Med all respekt för din sorg. Känner du verkligen att du inte hade fött dem om du vetat?

Ja det är så tungt. Förstår inte att det ska vara så svårt att sätta dom i första hand, alltid. Ja vi lever ihop men detta har gjort att alla känslor från min sida har försvunnit. Du då?

Jag lämnade för sju månader sedan och separarede samtidigt. Skilsmässan går snart igenom. Vill du skilja dig?

Ja. De utsätts för så mycket smärta genom att ha en förälder som ständigt sviker, bråkar, skäller, förstör. De är alldeles för värdefulla för att behöva leva det livet. Jag skäms över mitt dåliga omdöme och att jag trodde att genom att älska skulle jag kunna göra en annan människa hel och kapabel.

Mina barn är små ännu, men den äldre av dem visar redan tydliga tecken på ångest.

Tänker på det väldigt ofta. Känns som att vi hade haft det bättre själva jag och barnen. Men steget är så svårt att ta. Vill ju så gärna ha den kärnfamilj jag själv inte fick när jag var liten :(.

Jag är själv uppvuxen i en härlig och ärlig kärnfamilj. Det hjälpte nog mig att ta steget; jag insåg att det jag hade med mitt ex bara var skit i jämförelse. Jag är ganska ung ännu och det känns som att livet har gått mig förbi på något sätt, att allt det där magiska i familjen inte var för mig. Och det känns så orättvist.

Förstår dig precis. Starkt av dig i alla fall att ta dig ur situationen, även om livet inte blev som du önskade. Ni får det helt säkert bättre själva du och barnen.