Ditt livs största ledsamhet

Att jag inte kan få barn. Jag vet att det är för att jag är överviktig men jag vet inte hur jag ska vända det. Jag vill ha hjälp men vet inte vart jag ska vända mig.

Just nu är det en extra stor sorg eftersom tre av mina fyra bästa vänner är gravida och den fjärde har en ettåring. Jag får ångest när de skriver att de vill träffas. Då har jag avbokat och sagt att jag är sjuk för jag vet att det bara kommer pratas graviditeter och barn. I hela mitt liv har jag velat bli en ung mamma, alltså få barn innan jag är 25. Nu är jag snart 30.

Utan tvekan mitt ex som personlighetsförändrades helt efter många fina år tillsammans. Detta är utan tvekan mitt livs största sorg och det jag har svårast att förlika mig med. Jag sörjer och saknar den jag gifte mig med. Den jag skilde mig från var en helt annan person.

Att en människa försvunnit som person men ändå finns kvar som människa men som en helt annan person inuti är så svårt. Människan står där framför mig. Kropp, ansikte, ögon, röst, gester. Allt yttre är rätt. Men allt inre är fel. Orden som kommer ut är fel, budskapet är fel, värderingar, prioriteringar, samhällssyn, människosyn, handlingar... allt är fel. Två personligheter i samma kropp.

Att jag genom uppfostran, upplevelser i familjen när jag växte upp, och personlighet antar jag, varit så rädd för livet. Detta har lett till att jag dragit mig för sociala kontakter, låtit alla vänskaper rinna ut i sanden. Att jag inte vågade känna efter vad jag ville göra med mitt liv. Har eg många intressen, men yrket blev ett tryggt akademiskt yrke. För det kändes säkrast. Livet handlade bara om det på nåt sätt, överleva. Nu är det för sent, jag har fått kroniska sjukdomar med mkt smärta och sjukhusvistelse.
Försöker lära mitt barnannorlunda.

Att jag inte bodde kvar och  avslutade studierna,pga detta har jag levt olyckligt med en partner som är egoistisk och nedlåtande.

Jag hade helt klart ångrat att jag inte tagit tag i mina problem med fysisk beröring. Jag älskar min sambo och av någon anledning älskar han mig med, men han har nog aldrig fått den uppskattning av mig som han förtjänar. Han gillar att kramas och vara fysiskt nära, vilket jag sedan barnsben alltid haft svårt för och tycker är överflödigt. Jag kramas och gosar såklart, men det sker extremt sällan på eget initiativ.

Ångrar även att jag tog mig an tre problemkatter. De har tagit så mycket energi och tid från oss som familj och de kommer förmodligen att fortsätta skapa mycket frustration i många år framöver.

Samma här. Jag gifte mej med en man som inte finns längre. En man som var snäll, rolig och satte mej främst. Dom sista åren förändrades han till någon jag inte kände. Han gick in i den berömda väggen och stängde ute mej. Det fanns inget sätt att nå fram till honom. Hans nya guru blev hans psykolog. Allt hon sa var lag. Han skulle hitta sej själv och där ingick inte hans familj.

Nu när jag träffar honom är det som att möta en främling. Skalet av honom är detsamma, men den jag pratar med är en utomjording. Den här varianten av honom vill jag inte ens umgås med. Det svåra är att förstå vad som hände. Saknar honom och hatar den han blivit.

Den här frågan är enkel att svara på för mig.

Att min son inte fick leva hela sitt liv utan dog i förtid. 

Allt annat bleknar i jämförelse. 

Att jag inte fick mitt så efterlängtade tredje barn! Jag älskar mina två och är förstås oändligt lycklig över dem men att alltid ha sett framför sig att ha tre barn (stor familj) och så blev det inte så, är jobbigt. Det kommer jag nog sörja resten av mitt liv. 

Att jag aldrig fick uppleva kärlek, förhållande eller sex.

Med den tid kvar läkarna gett mig nu lär det aldrig hända heller.

Att jag inte kan ge mitt barn några syskon. Än är det dock inte försent så jag har inte gett upp, men förutsättningarna ser dåliga ut.

Att jag själv växte upp utan mor- eller farföräldrar eller kusiner eller hyfsat jämnåriga syskon känns också dystert och något jag saknat själv, därför svider det extra hårt att mitt barn hamnat i nästan samma sits pga dödsfall och annat tråkigt i släkten