Sambo otrogen med kollega

Jag läste nyligen att ungefär 20% av de förhållanden där otrohet förekommit spricker på grund av det(hittar inte länken nu). 80% går alltså vidare. Det rimmar ganska illa med den här typen av forum där en väldigt hög andel råder de bedragna att dra fortare än kvickt. Baserat på väldigt lite dessutom. 

Om man läser olika råd från relationsexperter visar det sig att väldigt många förhållanden faktiskt stärks när man går igenom en gemensam kris. 
Och nu menar jag inte att man ska stanna kvar i ett trasigt förhållande till varje pris!

En sak jag inte förstår i de här trådarna är:
Man skriver att man litar på sin partner till 100%. Men samtidigt kollar man loggar hos telefonbolaget, telefoner, sociala media eller till och med spionprogram i datorn och GPS-loggar som jag läste i den här tråden. 
Då litar man INTE på sin partner. Då är man svartsjuk, kontrollerande och misstänksam.
Precis som de flesta "kände på sig", "anade" otrohet känner man såklart av att ens partner inte litar på en. Man märker att de kollar telefoner och annat. Jag har själv varit väldigt svartsjuk som ung och upplevt att tilliten saknas i andra förhållanden. 
Jag tänker aldrig mer leva med någon som känner att de måste kontrollera alla mina steg. Och ofta dra in omgivningen i sitt "detektivarbete". Det är ett sjukt beteende. 
Ett beteende som ofta driver partnern mot en känsla av frihet. I många fall tänker människor att om man redan är dömd på förhand kan man ju lika gärna utföra handlingen man redan döms för dagligen. 

Uttrycket "en gång otrogen, alltid otrogen" stämmer absolut inte. Folk lär sig av sina misstag. 

Jag läste nyligen att ungefär 20% av de förhållanden där otrohet förekommit spricker på grund av det(hittar inte länken nu). 80% går alltså vidare. Det rimmar ganska illa med den här typen av forum där en väldigt hög andel råder de bedragna att dra fortare än kvickt. Baserat på väldigt lite dessutom. 
Om man läser olika råd från relationsexperter visar det sig att väldigt många förhållanden faktiskt stärks när man går igenom en gemensam kris. 
Och nu menar jag inte att man ska stanna kvar i ett trasigt förhållande till varje pris!

Exakt. Jag håller med om ditt resonemang.
Jag läste bara siffran, som sagt. Att den är korrekt svär jag inte på. Men när jag funderade på det och konstaterade hur många par jag känner till där otrohet inträffat känns det ganska rimligt. 
De par som kämpat vidare och separerat efter ett par år har inte handlat om otroheten eller tillit utan andra grejer som gör så att par separerar vanligtvis.

Och gällande det meddelandet som skickades ut till alla:

När jag var ung och väldigt svartsjuk satt jag hemma och byggde upp scenarion om vad min dåvarande flickvän pysslade med när hon inte var hemma. Alla män hon pratade om(chefer, kollegor, bekanta osv) hade hon minsann flörtat med eller till och med knullat. Det gick bara runt i huvudet. 
Vid ett tillfälle mailade jag henne och några andra från ett anonymt konto: Ungefär: "Jag vet vad ni sysslar med. Dålig stil att gå bakom ryggen på era partners. /En som vet"
Jag trodde ju såklart att jag alltid lade band på mig och att tjejen inte hade en aning om min svartsjuka. Trots att jag bad henne sminka sig mindre, klä sig i byxor i stället för kjolar och hundra andra kontrollerande klassiker.
Hon kom hem direkt och sa att någon sjuk jävel hade mailat henne och några till. 
Det tog två dagar innan hon listade ut att det var jag.
Hon stack inom kort. Det gjorde hon rätt i!

Gick nästan omgående till terapi för att göra något åt det och är nästan tvärtemot svartsjuk i dagens läge. Trygg i mig själv. Inser att jag inte kan kontrollera partners och andra människor. Om de vill göra något gör dem det. Fast chansen minskar om de har en stark partner som litar på dem.

En sak jag inte förstår i de här trådarna är:
Man skriver att man litar på sin partner till 100%. Men samtidigt kollar man loggar hos telefonbolaget, telefoner, sociala media eller till och med spionprogram i datorn och GPS-loggar som jag läste i den här tråden. 
Då litar man INTE på sin partner. Då är man svartsjuk, kontrollerande och misstänksam.
Precis som de flesta "kände på sig", "anade" otrohet känner man såklart av att ens partner inte litar på en. Man märker att de kollar telefoner och annat. Jag har själv varit väldigt svartsjuk som ung och upplevt att tilliten saknas i andra förhållanden. 
Jag tänker aldrig mer leva med någon som känner att de måste kontrollera alla mina steg. Och ofta dra in omgivningen i sitt "detektivarbete". Det är ett sjukt beteende. 
Ett beteende som ofta driver partnern mot en känsla av frihet. I många fall tänker människor att om man redan är dömd på förhand kan man ju lika gärna utföra handlingen man redan döms för dagligen. 

Uttrycket "en gång otrogen, alltid otrogen" stämmer absolut inte. Folk lär sig av sina misstag. 

Jag läste nyligen att ungefär 20% av de förhållanden där otrohet förekommit spricker på grund av det(hittar inte länken nu). 80% går alltså vidare. Det rimmar ganska illa med den här typen av forum där en väldigt hög andel råder de bedragna att dra fortare än kvickt. Baserat på väldigt lite dessutom. 
Om man läser olika råd från relationsexperter visar det sig att väldigt många förhållanden faktiskt stärks när man går igenom en gemensam kris. 
Och nu menar jag inte att man ska stanna kvar i ett trasigt förhållande till varje pris!