23 dagar sedan jag träffade min son..

Personligen låter det som att något inte stämmer i denna historia. Säger jag inte för att vara elak eller ifrågasätta utan att det svenska rättsamhället/systemet tillåter att en förälder håller kvar ett barn hemma hos sig som ska vara hos den andre föräldern i 23-30 dagar utan att varken polis eller socialtjänsten går in och hämtar barnet låter väldigt konstigt. Har sett en likande situation och där var både polis och socialjouren på väg att hämta barnet då mamman i detta fall blev skrämd och till slut sa att hon var på väg tillbaka med barnet. Och detta var inom 6 timmar.

Var på möte 7/2 på soc, då pappan lämnat in orosanmälning. 8/2 skulle min vecka börja, men fick mail om att han skulle hålla sonen. Jag har inte legat lågt direkt, jag har nog aldrig ringt runt till myndigheter så mycket som jag gjort nu för att få hem sonen. Socialtjänst, socialjour, polis, tingsrätten, skolan och advokat.

Tyvärr är det så, varsågod att ring själv & kolla.

Eftersom vi har gemensam vårdnad och en överenskommelse om växelvis boende så kan dom inte göra något. Man måste ha en verkställande dom om v-b för att dom ska kunna gå in och hämta honom.

Som jag skrev innan, socialtjänsten försöker få tag i pappan men han svarar inte/har telefonen avstängd/klickar samtalen.

Polisen var till och med hem till honom, när vi (med inrådan från soc och polis) var där och knackade på. Polisen sa ännu en gång att dom inte har några befogenheter att gå in och hämta barnet.

Jag måste sköta allt -by the book- så nu är en stämningsansökan inlämnad.

Det var det jag gjorde först. När jag kontaktade advokaten så blev det bättre och saker hände.

Stämningen lämnade min advokat in igår.

Fast, vårt umgängesschema funkade ju fram till 8/2, så vi behövde ju inget. Okej att han hade mig blockad osv, men varannan vecka funkade.

Det är mycket man måste lära sig den -hårda vägen- och det här blev väl min läxa.

Okej, det kanske hade kunnat gå snabbare, men det är svårt när man bara blir runtskickad, ska samla in bevis och få massor av olika information hur jag ska/bör göra. Hitta en bra advokat som har tid för ett möte i sin fullspäckade kalender, samtidigt som jag har ett heltidsjobb att sköta.

Men, nu blev det som det blev och saker rullar..

jag kan säga, att detta stämmer visst, att en förälder kan hålla barnet ifrån den andra, utan att någon ingriper. Har man gv så gör inte polis eller socialtjänst något! Jag är själv i samma situation, och har försökt med polis och socialtjänst. Men får bara till svar, att så länge det är gemensam vårdnad, så kan dom inte ingripa. Du kan pröva själv och ringa polisen, och fråga dom, om dom ingriper om en förälder håller barnet ifrån den andra? Så jo. Man får faktiskt ingen hjälp av samhället i sådana här fall....

Är det brottsligt? Eller blir det typ mened när man kommer till rätten?

27 dagar idag.

Överenskommelse om att jag skulle hämta sonen kl 16 idag hos pappan.

När jag kommer dit, och hans tjej ser att jag är där så drar dom ner persiennerna. Efter ett tag ser jag att persiennerna öppnades och hon tog fram mobilen och antagligen filmade mig.

(Jag gjorde inget, satt bara i bilen och väntade. Parkeringen är typ 20 meter från deras fönster.)

Efter ca 30 minuter kommer en polisbuss och polisbil. Jag går ut och pratar med dom, men dom kan inte göra något, eftersom han säger att vi inte har någon överenskommelse, trots att jag visade mailkonversationen mellan våra advokater.

Han -kanske- går med på att jag hämtar honom imorgon.

All kontakt sker via våra advokater.

Ja, min advokat vidarebefordade det mailet där överenskommelsen stod.

Pappan har gått med på att lämna sonen till mig, och han hämtar på måndag efter skolan. Min advokat skrev även att: På fredag hämtar jag igen, då min vecka börjar, och vi fortsätter med växelvis boende. Vet inte om han okat det eller inte.

Pappan bestämde även att min sambo inte får vara hemma när sonen kommer imorgon. Pappan säger nu helt plötsligt att min sambo slagit sonen, vilket aldrig hänt. Han är ledsen över hela situationen liksom. Han har ju längtat nästan lika mycket som jag, och nu kommer dessa anklagelser.

För att citera sambon: Jag vågar inte träffa honom, tänk om han ramlar ute eller nåt och får ett märke, då kommer jag bli anklagad för det också. Jag saknar honom jättemycket, men vill inte träffa honom förrän allt är utrett.

Kommer ge massor av kärlek, han kommer få bestämma mat och fredagsmys, som alltid de fredagar jag hämtar honom.

Jag kommer ju inte att sitta och oja mig eller ställa frågor. Men OM han säger något, det är då jag blir osäker.

Ska prata med advokaten idag.

Jag är bara rädd att om sambon är hemma, så kommer han ljuga ihop något och fortsätta förbjuda mig att ha sonen.

Jag hämtar sonen 17, så då är det nog inte läge för en träff hos familjerätten.

Sonen kommer ju förmodligen berätta det på måndag.

Jag vill ju bara träffa sonen, därför sprattlar jag.

Sen vill jag ju göra allt -by the book- så jag inte får massa skit sen att jag brutit mot överenskommelser osv.

Stämningsansökan är ju inne, den har fått ett målnummer så det är ju nära. Är det någon idé då att få ett fastställt umgängesschema.

Jo, men överenskommelse har vi ju nu. Jag ska hämta sonen om inte sambon kommer vara hemma.

Igår lämnade han inte sonen till mig, för dom påstod att jag hade min sambo med mig i bilen.

Polisen kollade ju i min bil att jag var själv. Dom gick in och pratade med honom, men då sa han helt plötsligt att det inte fanns någon överenskommelse.

TJUGOÅTTA DAGAR OCH SONEN ÄR HOS MIG!!!

Jag var hos advokat. Gratis rådgivning en timme. De kunde inte ta sig an detta, då det var stort. Vi har inget fastslaget i tingsrätt. Har inte ens kommit dit. Jag vet inte vad soc säger än. Har varit på två samtal där. O det pågår utredning.