ordet ''bebis''
Föräldrar säger de mest märkliga saker!
* Pratar om sig själv i tredje person:
"Kom till pappa!"
"Nu ska mamma åka till jobbet."
Istället för det mer normala:
"Kom till mej! "
"Nu ska jag åka till jobbet."
* Använder diminutivändelser dvs sådant som ska få något att låta litet och gulligt:
Nu ska pappa duka fram mellis.
(Mellanmål heter det väl?)
Nu ska mamma köra Lisa till föris.
(Förskolan? Dagis och lekis är totalförbjudna! Låt oss använda Föris istället?!?)
För att inte tala om alla som envisas med att prata med "bebisröst":
åååhhh va dutti bebis eee, äta maten
Istället för att konstatera: Oj, vad du var hungrig idag. Då smakade väl maten extra bra?
Eller något liknande...
Men bland det konstigaste är ändå att så många envisas med att säga vad man INTE ska göra, istället för att säga vad man ska göra, när det sällan brukar fungera utan uppmaning om önskvärt beteende:
Sluta sparka med fötterna! (Borde kanske säga: Håll fötterna stilla)
Sluta skrika. (Prata tystare)
Kasta inte papper på golvet (Kasta papper i papperskorgen)
Att prata om sig själv i tredje person är för att möta barnet på den plats han eller hon befinner sig i sin utveckling. Fram till treårsåldern ungefär så förstår inte barnet att man kan säga "jag" om sig själv, "du" till någon osv. Det handlar om hjärnans mognad, och som förälder skulle man försvåra och förvirra barnet om man använde "du" och "jag"!
Det finns en utvecklingsmässig poäng med "bebisröst" också. Det hjälper barnet att förstå när de blir tilltalade. Eftersom deras språk ännu inte är så utvecklat så "försvinner" lätt information om man skulle prata med dem med "normal" röst. Genom att ändra tonfall så uppfattar barnet att man pratar med dem. Även förenklingar av språket behövs för att små barn ska uppfatta och förstå, eftersom informationen "försvinner" i mer komplicerade meningar.
Återigen finns det en utvecklingsmässig poäng med att korrigera först. Det verkar som om du har dåliga kunskaper kring barns utveckling. "Man måste kunna krypa innan man kan gå" är ett uttryck som passar in ovanligt bra i sammanhanget. Du verkar förutsätta att barn, och barns hjärnor, bara är en miniversion av vuxna, och det är inte sant.