Anonym (oroligpappa) skrev 2019-03-19 13:35:56 följande:
Tack för dina råd. Ja det har inte blivit bättre. Inte sämre heller men någonstans är det inte hållbart att vänta ut det. Senast nämnde min fru att hon håller på att leta en lägenhet. Jag vet inte längre vad som är sanning eller inte. Jag tror inte hon kommer skada någon. Absolut inte sin dotter. Däremot skulle jag ju inte lita helt vad det gäller sonen då men känns inte som det gått så långt än. har inte sett något självskadebeteende än.
Ser man det som en vanlig skilsmässa är det ju inget konstigt att hon vill flytta o skiljas mm om man nu ska gå isär men med tanke på hur allting är så känns det lite fel. Ja menar alla ni som kommenterat och hjälpt till att tänka visar ju på att det inte är helt normalt beteende. Hade dock varit lättare om hon hade brutit ihop helt och man hade kunnat ta henne till vården på det sättet än om man ska försöka övertyga henne om det.
Jag tycker synd om er båda. Människor får konstiga tankar och känslor ibland som man fastnar i. Ingen kan hjälpa det.
Men om du pratar framtid med henne: en framtid där du tar ansvar för sonen helt. Du planerar vilket namn som blir bäst, du köper lite bebiskläder, du förbereder babysängen, ansöker om föräldraledigt och så glädjer du dig åt det kommande barnet på ett lugnt och stillsamt sätt. Så kanske hon känner sig trygg med att du tar ansvar för barnet? Så kanske hon kan komma ifrån sina paniktankar om hur hemskt allt kommer att kännas när sonen kommer, för det kommer ju inte kännas hemskt eftersom du tar hand om allt?