Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Väntar fel kön, krossat förhållande

    Andas djupt, väldigt djupt. Din fru har krisat, rejält, så mycket att hon inte inser det själv.

    Du försöker nu göra det rätta, kontakt med psykolog (du kan ju själv gå på samtal och be om redskap hur du ska hantera situationen)
    En sak är säkert, hon kan inte adoptera bort barnet mot din vilja, eftersom ni är gifta så har ni gemensam vårdnad direkt, kan vara tryggt att veta.

    Om hon väljer att lämna barnet och familjen så kommer du fixa det, det är säkert, även om det blir tufft. Din fru riskerar däremot  att även förlora boendet för er äldsta eftersom hon är väldigt obalanserad, om hon bara får den insikten (detta ska absolut inte framföras under hot, utan en förklaring att hon, genom sitt agerande, inte bara riskerar att förlora en man och en son utan även sin dotter, eftersom hon inte hanterar detta vad man kan säga normalt). Men söker hon hjälp för denna kris, så är det bättre förutsättningar, oavsett vilket val ni tar, för henne att gå vidare.

  • sextiotalist
    Anonym (mor) skrev 2019-03-01 05:02:45 följande:

    Det kanske inte är så bra alla gånger det här nya och moderna att man får veta könet innan man knappt fattat att man är gravid!? Har sagt det många ggr. Förr i tiden så fanns inget annat att tillgå än en väninna som knöt en guldring i en tråd och lät den pendla över ens mage och beroende på åt vilket håll den svängde så kunde man GISSA kön! På den tiden så blev man ÖVERLYCKLIG när man fått sin unge och den var frisk.


    Det var många, både kvinnor och män, som blev besvikna när de fick reda på vilket kön de fick. Det finns många vittnesmål om, idag vuxna, där barn känt sig oönskade pga de har fötts med fel kön.
  • sextiotalist
    Anonym (oroligpappa) skrev 2019-09-04 22:09:46 följande:

    Hej alla som läst och intresserat sig för vårt liv. Det har varit en sådan berg och dalbana och jag har nog aldrig upplevt sådan stress. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp och kommentarer. Nu har pojken kommit i mitten av sommaren och det var en sådan kulmen. 
    Om jag ska förklara det på ett enkelt sätt så var det nästan som någon tryckte på en knapp och många av de värsta känslorna försvann hos min fru samma sekund som hon fick honom till bröstet.  Förlossningen gick relativt fort och utan komplikationer. Jag var ledig hela sommaren tillsammans med familjen och över lag hade vi en ganska mysig sommar med mycket lugn och tid för min fru att återhämta sig med allt vad en förlossning innebär. 
    För att gå lite djupare så sitter fortfarande den där avundsjukan kvar varje gång någon får en till tjej istället för en kille. Så det är något vi måste jobba på. Men det är kanske lite mer hanterbart. Nu handlar det mycket om att reparera förhållandet med. bygga upp förtroende och glädjen. Det är en bra bit kvar innan jag skulle kunna säga att vi är en familj igen. Men min fru mår så mycket bättre än innan. Hon ammar honom, är kärleksfull och berättar att han är så söt och snäll. 
    Mvc och psykolog har stöttat och följt upp och till alla som funderar på att söka hjälp så gör det, hellre det än att bara låta det gå. Ångrar inte en sekund att jag drog i det och fick med vården på vad som hände.

    Jag önskar ingen att hamna i den här sitsen och skickar varma kramar till alla föräldrar som har det svårt och kämpar.


    Fina nyheter, nu är det att hitta tillbaka till varandra igen. Det kommer gå bra. Din fru ska bara veta vilken man hon har hittat, med den empatin och den stora kärlek som du har att ge.
Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande