Abort, känslomässigt förstörd

Åh vad fint! Lugn i kroppen är ett så bra tecken! Vad mysigt att du laddat ner appen också. Många kramar till dig!

Oj, va skönt att höra/läsa! Va fint det där sista du skrev var, om att man inte ångrar de barn man fått. Roligt med preglife, den tycker jag också mycket om. Den är en mysig följeslagare när man har en bulle i ugnen. Och vet du vad: Grattis! :) (Det tycker jag verkligen du förtjänar att höra/läsa, efter berg-o-dal-banan du gått igenom;))

Anonym (Lina): Hur är det med dig? Är det verkligen något du måste göra om du inte vill? Fokusera på vad DU vill.

Åååh va kul! Grattis till er <3

Det är helt normalt. Vi är liksom inte gjorda för att göra oss av med graviditeter. Set går helt emot naturen. Det är ett trauma du gått igenom och du får räkna med en sorgeprocess. Du kanske kan tala med en kurator för att få stöd.

Tack för gratulationerna :)

Det har lugnat sig och han börjar smälta det känns det som. Antar att jag ringer till jobbet på måndag och förklarar situationen.

Har redan fått ett nytt jobberbjudande som jag kan ha även om jag är gravid så jag antar att det är meningen ;)

Tänk att det kunde lösa sig såhär. Magiskt!

Åh, vad bra att du behåller! Det hade jag missat. Stort grattis!

Oj ja verkligen meningen med ett annat jobb. Så bra!! Hoppas mannen fortsätter växa i beslutet, och att om han vacklar till, att ni lika lungt kan mötas och prata om olika rädslor. Även med en solklart önskad Graviditet kan det ju komma stunder när man blir rädd och undrar vad man har gett sig in på och hur det ska bli.

Grattis! Så underbart att höra!!

[quote=79490574][quote-nick]Anonym (Maja) skrev 2019-03-07 23:36:33 följande:[/quote-nick]Anonym (Lina): Hur är det med dig? Är det verkligen något du måste göra om du inte vill? Fokusera på vad DU vill.[/

Jag har gått på abortrådgivning men jag blev inte klokare av det. Jag mår dåligt över att ta ett beslut. Och egentligen vet jag inte vad JAG vill.

Åh vad jobbigt. Hur går tankarna, om du vill dela? Väldigt tråkigt att höra att du blir pressad till ett beslut och måste vara jobbigt att även vara osäker själv i det.

Hej Lina! Skönt att höra från dig, jag har tänkt så mycket på dig. Jag är själv i vecka 20 med en liten sparkig flicka som kom som en överraskning men en positiv sådan, så tankarna går mycket kring detta med barn och graviditeter. Sedan tidigare finns en liten som förberett mig på utmaningarna med ungar (dom utmaningarna går att överleva) men också visat hur mycket barnen berikar livet. 
Mhansen (TS) skrev att hon hört någon stans att "man inte ångrar de barn man fått, bara dem man aldrig gett liv" och det stämmer nog tror jag. Men det är klart att verkligheten i livet kan vara väldigt komplex och tuff ibland. 

Vet ju inte hur din situation ser ut alls. Kanske har du barn redan och vet allt det där. I ditt inlägg uttryckte du en sådan sorg, att du blir tvingad (av någon?) och berättade att aborten skulle ske så sent som i vecka 18 vilket i sig låter väldigt tufft. Mitt intryck var att du nog inte egentligen ville göra detta men att du blir pressad av någon, när det du skulle behöva är stöd och support i graviditeten. Vet ju själv hur sårbar man kan känna sig när man är gravid... men det var lite svårt att avgöra utifrån det du skrev. Om du känner att det kan hjälpa dig, så dela med dig här. Det finns nog flera som läst ditt inlägg och som tänker på dig och vill stötta dig.

Mitt främsta råd är i alla fall att ingen kan kräva en abort från dig (om nu någon gör det) och är det så att det är en man som pressar dig till detta, så kom ihåg att han inte vet och aldrig kommer att veta vad varken en graviditet eller en abort innebär för kvinnan. Han kanske tror att allt bara går att göra ogjort men så enkelt är det ju inte för den som går igenom processerna i sin egen kropp.

Hej Maja!

Pappan till barnet vill absolut inte ta något som helst ansvar, han vill att jag ska skriva fader okänd. Jag har barn sedan tidigare som jag har varannan vecka. Jag fick reda på denna graviditet väldigt sent.

Jag reser mycket i jobbet och gör det varannan vecka då jag inte har dom andra barnen. Det som jag tänker mycket på är att om jag blir ensamstående med detta barn så måste jag byta jobb också.

Det är tufft att bli helt ensam med ett barn, även om jag vet att jag skulle klara av det så känns det ändå svårt.

Kanske tar pappan ansvar senare men just nu ser han inget annat alternativ än abort.

I vecka 18 är det ännu svårare, jag känner t om sprattel i magen ibland. Nu har jag inte många dagar på mig, imorgon har jag en tid till att ta första abortpillret, och det känns som jag ska kräkas av tanken.

Oj, vilken hemsk situation! Jättedåligt av pappan oavsett om hans situation också är svår, känner ju inte till den. 

Det låter väldigt jobbigt och det är ju ditt liv och du som får parera svårigheter som uppkommer. Tror dock att ett barn man fått kommer att kännas som en viktigare del av ens liv än det jobb man har för tillfälle om säg tio år. Det faktum att du blir illamående av blotta tanken på att ta de där pillren säger nog endel om vad som känns minst rätt också. Samtidigt är det ju lätt för mig att säga... men du verkar så olycklig av tanken på att ta pillren! Fattar dock att allt känns väldigt överväldigande och tufft nu.

Stor kram hur det än blir

Hej Maja!

Det tog tid att ta beslutet, fick prata med psykolog och läkare och sedan fick jag komma tillbaka några timmar senare. Det var mycket funderingar under dagen men tillslut tog jag tabletten. Jag kände mig både lättad och fruktansvärt sorgsen efteråt. Denna tablett avbryter inte graviditeten och jag kan t om ångra mig fortfarande.

Det är först på onsdag som jag tar dom slutgiltiga tabletterna som blir aborten.

Du har rätt i att man aldrig ångrar ett barn men då jag inte är så ung längre, har flera barn sen tidigare och inte har ett fast förhållande så känns det som att jag ändå tog rätt beslut. Men det är ändå en stor sorg i mitt hjärta just nu. Jag kommer behöva stor stöttning av mina nära ett tag framöver.

Tack för kramen!

Kram Lina

Hej Lina! Jag har tänkt så mycket på dig hela dagen. Hoppas verkligen att du kan få stöd hur det än blir.
Det är ditt liv och ditt beslut. Samtidigt var det här ett mycket sorgligt besked. Du är osäker in i det sista och jag tänker att har man starka tvivel ska man för sin egen skull inte göra abort. Varje barn man får är ju också unikt. Fast jag förstår du vägt mycket fram och tillbaka redan och bara du vet vad som blir bäst. Hoppas du får det bra vad som än händer!