• Anonym (Why)

    Socionomer ljuger och ställer diagnoser

    Anonym (Möter barnen) skrev 2019-03-16 15:56:36 följande:

    Ett annat viktigt problem I dessa diskussioner är tystnadsplikten.

    Föräldrarna kan säga precis vad som helst till media och hitta på vilka historier som helt om vad som sägs och görs från soc sida.

    Men dom som arbetar på socialen får inte försvara sig. Dom får inte ge sin historia av vad som hänt. För dom har tystnadsplikt.

    Då blir det ensidigt.

    Dessutom ser vi aldrig dom tusentals fall där socialens personal räddar livet på barn. Det händer hela tiden och varje dag. Men personalen har tystnadsplikt så dom skryter inte om det dom gör. Däremot så hör vi föräldrarna som nästan vanvårdat sina barn till dötts. Dom skriver på forum och i tidningar. Skriver sin historia och påstår sig fått sina barn stulna. Den riktiga historian är däremot skyddad och dåld bakom tystnadsplikten.


    Helt rätt att tystnadsplikten kan ställa hinder i vägen men den kan lätt hävas av personen det berör.

    Det jag kommer i kontakt med är allmänna handlingar från socialtjänst och rättsinstanser samt inspelningar gjorda i samband med besök på ex. socialkontor, så det är i det fallet inte något som tillkommit utanför.

    Socialtjänsten har många gånger bjudits in som part vid olika diskussioner i dessa ämnen men har tråkigt nog avböjt i de allra flesta fall.

    Jag är övertygad om att det finns barn som har mycket att tacka för den hjälp de fått, och jag kan förstå att det säkert kan kännas frustrerande att inte kunna förmedla det man vet.

    Min infallsvinkel är inte att det alltid är fel eller för den delen alltid rätt att barn omhändertas utan att det ska göras rätt i varje enskilt fall och det åstadkoms genom vetenskapliga utredningsmetoder.

    Det får inte vara ett lotteri om ett barn ska omhändertas eller ej.
  • Anonym (Why)
    Iarwain skrev 2019-03-16 16:04:42 följande:
    Faktagranskad;
    Vad säger disclaimern?
    Ta tillfället och kontakta Maciej Zaremba eller ansvarig utgivare på DN så får du säkert information om vad som förevarit och hur materialet har granskats och värderats.

    Är du ok med övriga källor? var det bara Maciej Zaremba som du ifrågasatte?
  • Anonym (Why)

    Då det i tråden förekommit anspelningar på trovärdigheten hos Maciej ? Zaremba samt hans relation till Dagens Nyheter kommer här DNs egen information.


    Artikelserie.Rättvisans demoner
    Bakgrund.Maciej ? Zaremba
    Maciej Zaremba är reporter på DN. Han är en av landets mest prisbelönta journalister och flera av hans tidigare reportage har uppmärksammats stort. För sin förra artikel? serie i DN Kultur, "Den olönsamma ? patienten", belönades han med Guldspade? juryns hedersomnämnande 2014. Han har även skrivit om bland annat sjuk? vården, skogen, skolan, psykvården, arbetskraftsinvandring och tvångssteriliseringar. "Rättvisans demoner" är en serie reportage om dolda drivkrafter i svensk socialförvaltning och rättsväsende. 
     
    Fakta.Litteratur och källor
    (Del 4 i reportageserien)
    Maria Eriksson: "I skuggan av Pappa. Familjerätten och hanteringen avfäders våld", Gondolins förlag 2003. Annika Rejmer, rättsociolog vid Lunds universitet, Lund, leder två projekt om barn i vårdnadskonflikter. "High-conflict families of divorce" (Vetenskapsrådet) och "Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt ? att hitta hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar" (Folkhälsoinstitutet). Hennes senaste undersökning refereras i: "Barnets rättigheter i vårdnadstvister." Stiftelsen Allmänna barnhuset 2015. För barnets ställning i vårdnadskonflikter, se även: Joanna Schiratzki: "Män i tvister om vårdnad, boende och umgänge" i SOU 2014:6, "Mäns livssituation ? makt, sårbarhet och skilda villkor". Anna Singer: "Barns rätt till två föräldrar ? en överspelad grundregel?" 2009. Juridisk Tidskrift. Stockholm, "Barnets bästa", Norstedts Juridik, 2012.

    Materialet till artikeln består av samtliga handlingar i ärendet: socialtjänstens och sjukvårdens journaler, utredningar och domar.
  • Anonym (Why)
    Iarwain skrev 2019-03-17 11:58:18 följande:
    Jag skrev ju uttryckligen att jag inte har problem med honom.
    Det är du som drar för långt gående slutsatser, beroende på okunskap.
    Intressant då du ägnat dina inlägg 107 115 118 124 127 131 132 136 till att på olika sätt ifrågasätta Maciej Zaremba trovärdighet det är först i ditt inlägg 141 som du skriver att du  "inte har problem med honom"
  • Anonym (Why)
    Iarwain skrev 2019-03-17 12:42:30 följande:
    107, 115: Det är skrivet som ett inlägg på kulturdebatt och det är författaren med stor säkerhet fullt medveten om. Det är du som för fel i att tro att det är något annat.

    118, 124, 127, 131, 136: Ingen kommentar om författarerns kompetens eller trovärdighet, utan din kunskap.

    132: Nämner jag ju uttryckligen att " säkert mycket kunnig och den kan mycket väl vara 100% sann och korrekt"., men ifrågasätter din kunskap i att förstå vad som är vad.
    (Ska tillägga att jag nu snokat fram en PDF med fullständiga artikeln.

    Slutligen;
    Vad säger disclaimern?
    Det går inte att diskutera med sådana som du.
    Så vad har varit ditt syfte med dina inlägg 107 115 118 124 127 131 132 136 ?

    Du är väldigt duktigt på att spotta ur dig saker, men inte speciellt duktig på att påvisa belägg för dina uttryck, och så fort du blir synad som kommer din standard kommentar "Det går inte att diskutera med sådana som du" och det kanske är så för dig att du inte klara en diskussion när du möter motstånd inte bara kan raljera med din egna åsikt.

    Jag överlåter till läsarna som säkert har en bra förmåga att själv gör en bedömning om hur det förhåller sig.
  • Anonym (Why)
    I reportageserien rättvisans demoner frilägger DN:s Maciej Zaremba det svenska rättssystemets och socialtjänstens dolda drivkrafter.

    Del 4 Därför levde lögnerna om 
    Julias pappa, nedan några korta utdrag ur reportaget.
    Vore det inte för allt lidande som de åstadkommer borde personer som Thomas Quick välkomnas av varje rättsordning. De begåvade mytomanerna gör faktiskt stor nytta. Man kunde säga att de provtrycker rättsstaten, så det ihåliga brister och fördomar tränger ur tapeterna.
     
    Därför skall jag nu berätta en liten historia, lika osannolik som den om Thomas Quick men ? skulle jag vilja påstå ? lika lärorik. Det finns fler likheter.

    När historien börjar bor Britta och Adam tillsammans och de har ett barn, Julia.
    Julia är två år när Britta far i väg med henne för att hälsa på mormor, som bor i X-stad, i en annan del av Sverige. Därefter är de försvunna. Brittas mobil är död. När Adam ringer svärmodern lägger hon på luren. Det går två månader innan han får veta var de finns och vad som hänt.

    I X-stad går Britta till polisen och säger att hon är på flykt undan Adam, som hotat att röva bort barnet från henne. Adam är kriminell, våldsam, han missbrukar sprit och spel. Britta och dottern beviljas omedelbart boende i ett kvinnohus på skyddad adress. Där kommer de att stanna i ett år. På uppmaning av socialtjänsten ansöker hon om ensam vårdnad och besöksförbud för pappan. Det beviljas inte.

    Att Julia lider kan ingen tvivla på. Fyraåringen får panikanfall bara hon hör ordet "pappa", tappar kontroll över tarm och blåsa, sover på Lergigan, plågas av mardrömmar, skyr andra barn och klarar sig inte en minut utan sin mor. "Pappa slår mig", kan flickan säga plötsligt, utan att någon frågat.Det händer att hon sedan vänder sig till mamman: "Vad var det mer jag skulle säga?" På socialtjänsten är man förfärad över att ett trauma kan ge besvär så långt efteråt. Det har ju nästan gått två år sedan hon varit ensam med Adam.
    Låt mig nu göra en lång historia kort. Tre månader senare är Julias symtom borta. Nej, det var inte en terapeut som botade henne. Det hade ingen terapeut kunnat göra. Det krävdes ett mirakel.

    Miraklet uppträdde i gestalt av Adams nya ombud. En advokat från Stockholm, som en gång verkat som åklagare. Hon börjar granska vartenda intyg i detta ärende. Här skriver psykologen att barnet utsatts för hot om våld. Hur vet hon det? Där säger socionomen att hon är rädd för att Adam 
    skall döda henne. När har han sagt det?

    När advokaten forskat färdigt upptäcker hon en märklig sak: Samtliga intyg om Adams farlighet (från kvinnohus, psykolog, polis, åklagare, socialtjänst) har en och samma källa: Britta. Hennes ord är hela bevisningen i detta mål, som nu pågått i två år.
    www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-levde-lognerna-om-julias-pappa/
  • Anonym (Why)

    larwain lägg av med din nedsättande och värdelösa retorik, du kommer inte att nå framgång med den.

  • Anonym (Why)
    Pope Joan II skrev 2019-03-17 14:13:10 följande:

    Är det rättvist att säga att du samtidigt tycker att det omhändertas för många och för få barn i Sverige? Och att samtliga insatser (eller brist på) är felaktiga och därtill utförda av yrkesgrupper som har en otillräcklig höjd på utbildning?


    Det är kvalitén som brister, detta är inte en kvantitetsfråga där det handlar om en viss kvot som ska eller inte ska omhändertas.

    Det handlar om att brister i hanteringen gör att socialtjänsten missar där det behövs insatser samtidigt som man gör insatser som inte det finns grund till.

    Inom ex. polisen använder sig utredare av vetenskapliga utredningsmetoder för att säkerställa kvalitén detta är något som saknas inom socialtjänsten där man helt och hållet förlitar sig på ett tyckande och en åsikt detta har gjort processen att hanteringen blir helt rättsosäker.

    Om du ex. lyssnar på inslaget från SR Ekot så framgår det hur utredningen färgas och förvanskas till syfte att Tingsrätten ska fatta ett annat beslut än vad de annars skulle göra. Därtill så har handläggare på socialtjänsten uttalat sig i frågor som ligger långt utanför dennes kompetensområde.

    Beträffande utbildningen så skiljer den sig från lärosäte till lärosäte men generellt så saknas adekvat utbildning när det gäller områden som ex. barn och barns utveckling respektive behov, psykologi och utredningsteknik för att nämna några viktiga områden. En utredare inom socialtjänsten kan vara en socionom men på många förvaltningar ställs inte ens det kravet utan det kan gå bra med vilken högskoleutbildning som helst.

    Jag skulle önska att vi någon gång i framtiden kunde få en rättssäker socialtjänst som arbetar för barn och familjers bästa vilket tyvärr inte riktigt är vad vi har idag. Sedan finns det naturligtvis riktiga bra personer som gör en god insats men det uppväger tyvärr inte bristerna. 
  • Anonym (Why)
    Iarwain skrev 2019-03-17 13:43:33 följande:
    Den är inte menad att vara nedlåtande, men det är svårt att på annat sätt framföra att du har fel och inte kan tolka texter.

    Om du uppfattar den som nedlåtande är nog för att tills du börjar svara på raka frågor så kommer jag upprepa dom.
    Annars kommer man inte vidare i en diskussion.
    Du kan börja med att förklara och styrka dina påståenden beträffande 

    "Du är oärlig i din diskussion angående hur processen fungerar."

    samt

    "Du är oärlig i din diskussion angående vad myndighetsutövande är."

    Sedan tycker jag du kan ta och läsa igenom forumreglerna
  • Anonym (Why)
    Pope Joan II skrev 2019-03-17 14:41:11 följande:
    Så länge det är människor som utför arbetsuppgifter, uppdrag, utredningar och vad det nu kan handla om kommer det alltid att finnas risker för att något missas, missförstås, uppsåtligt negligeras och mycket mer. Det begås misstag inom polismyndigheten också, ibland med väldigt tragiska följder. 

    Jag delar förstås uppfattningen att det ska ställas mycket höga krav på socialtjänsten och de som arbetar inom den samt på tillsynsmyndigheten inom berörd sektor, och det finns ingen som helst anledning för dem att slå sig till ro och vara nöjda, men med det sagt så får man nog också försöka ha realistiska förväntningar på något som är mycket svårt att hantera. 
    Du har så rätt det du skriver och refererar till att det är människor inte någon med övernaturliga krafter eller så, detta är extremt svårt arbete och då behöver det finnas bra grund att luta sig emot och det saknas idag.

    Det brister på många områden men det som skiljer detta är att det finns inget kvalitetssystem att luta sig emot (BBiC finns som ett försök från Socialstyrelsen, men används till stora delar bara för att påvisa en fin logotyp).

    Vi förtjänar en bättre kvalité, vi förtjänar att barn inte far illa i systemet, vi förtjänar att man inte kastar bort miljontals kronor på utredningar där det räckt med lite vetenskapligutredning och några möten för att reda ut/lösa problemen.

     
Svar på tråden Socionomer ljuger och ställer diagnoser