BF december 2019
Hej! Hoppar in här. FET 18 mars testdag idag och pöussade precis:)
Inlägg från: Najo
|
-
-
Hej,
Jag skrev ett inlägg här för 1 v sedan om att jag plussade (för en vecka sedan). BF 3 dec 2019. Jag har blivit gravid samtliga 3 ggr (på första försöket med IVF). Sista gången var dock annorlunda då jag fick ett fryst embryo som blev över från andra IVF försöket 2014.
Nu när jag vetat om att jag är gravid sedan en vecka tillbaka har jag börjat oroa mig för nästa steg dvs tidigt ultraljud som ska göras 17 april (v8), att det ska finnas ett hjärta som slår. De dagar jag känner symptom (molvärk och bröst) är jag superglad men aå kommer dagar jag inte känner mkt alls. Då får jag ångest och undrar om allt avstannat där inne. Någon mer som känner som jag? Tiden mellan embryoåterföringen och testet var överjävlig men nu känner jag att det blir jobbigt igen. Jag är 44 och det är typ sista tåget för mig. Tycker också det suger att hålla graviditeten för mig själv. Vill ju bara berätta för alla om min lyckan. -
Ja det är verkligen svårt att slappna av. Ju mer tiden går desto mer har man att förlora. Har nog inte känt så mycket annorlunda med mina 2 tidigare graviditeter (brukar inte må illa) men som sagt oron finns och ibland tänker jag att jag kan inte vara gravid. Magen putar lite (är slank) men just nu får jag känna efter för att känna symptom. Har UL v8 (8+0) den 17 april hos min IVF klinik. Men har prelbokat ett tidigt vaginalt ul nästa lördag 13 april. Om det ff känns lite för lite kanske jag tar den kollen pga oron.Ingentingviktigt skrev 2019-04-06 14:51:29 följande:
Vårt barn är också beräknat till 3:e december. Min första graviditet, men vi har längtar efter barn sedan 2012 (Privat IVF blev det tillslut). Jag känner precis som dig. Symtomen kommer och går, är överlycklig när jag känner någonting. Känns som jag går på helspänn hela tiden, har läst att huvudvärk kan vara ett tecken pga hormonerna, men för mig kan det lika gärna bero på oro. Annars är det mest lukter jag känner väldigt starkt, men har inte kräkts än. Helt sjukt att både jag och sambon går runt och önskar att jag snart ska börja kräkas. Mitt ultaljud blir 18:e april. Jag har berättat för några vänner och min lillebror, då alla vet att vi haft svårt att få barn. Min sambo berättade för sin bror förra veckan och fick då kommentaren ?Det var på tiden?, trodde jag skulle explodera av ilska, han sa inte ens förlåt när han fick veta att det var IVF. Min mamma vill jag inte berätta för på telefon (hon bor långt bort), om allt går som det ska och jag kan hålla mig från att berätta, får hon veta i vecka 10. Jag tycker du borde berätta för någon vän i alla fall.
Jag önskar bara att jag kunde känna glädje istället för sån stark oro för missfall.
-
Jag har beeättat för min syster men tänker nog berätta för resten av familjen om hjärtat slår v8.
-
De synptom jag har är vattniga flytningar och molvärk (men kan ju vara lutinusen, dvs progrestoronmedicinen) ömma bröst men inte särskilt mkt. Samt att jag har lite svårare att få ner maten, tar stopp på ngt sätt som att maten rinner ner långsammare. I går hade jag ngn diffus värk i lederna (kan vara ngt annat). Sedan har jag haft ont i tandköttet som började några dagar innam jag plussade och det kommee och går som allt annat. Jag har generellt mår väldigt bra alla graviditeter. Sprang på löpbandet samma dag som vattnet gick med min förra:)
-
Exakt samma här. Skulle bryta ihop totalt hur mkt jag än förbereder mig. Kånner ju redan starkt för det lilla livet där inne. Är född 75 och oroar mig för missfallsrisken pga åldern. Framförallt missed abortion som verkar vara den vanligaste typen. Rent krasst kan det ju vara avstannat sedan flera veckor. Hur ska man kunna glädjas. Försöker verkligen men så kommer den där negativa tanken upp, "vad trodde du? Att du skulle ha sån här flyt.."Ingentingviktigt skrev 2019-04-06 16:43:13 följande:
Jag inbillar mig att det syns på min mage också, men fick mage redan av alla IVF-hormoner och så vågade jag inte simträna under den tiden heller. Inbillar mig att jag är mer hungrig också och de få gånger jag känt något som kan påminna om illamåendet har jag ätit någonting. Fast jag är inte typen som kräks så lätt heller
Jag räknar också ner dagarna till Ultaljudet. Försöker ställa in mig på dåliga besked, för att vara mentalt förbered, men kommer nog bryta ihop i vilket fall. Hoppas så att få höra ett hjärta slå och att fostret är i rätt storlek.
-
Oj vad jag känner igen mig. Har så många försök bakom mig men lyckades aldrig bli gravid själv. Skengravid ja... har också varit det flera ggr. Första ivf 2009 köpte vi ett 3-pkt men blev gravida direkt. Endast ett embryo utv sig. Andra iVF (med ny sambo) köpte vi 1 ivf men jag tror det var enda alternativet då jag hade fyllt 39 och då erbjuds inte 3-pkt. Denna gång är jag gravid med ett fryst embryo som blev över från ivf no 2. Kämpade länge innan ivf försöken. Trstade också hela 2017 (ammade dock). Nedslag månad efter månad. Svårt att fatta för ngn som aldrig vart där hur kämpigt det är. Så glad det finns hjälpmedel (ivf kliniker)för såna som oss som inte kan bli gravida annars!Ingentingviktigt skrev 2019-04-06 17:22:11 följande:
Ja, precis det jag också oror mig för, och att mensen ska hålla sig borta och kroppen luras med halvsvaga symtom. Innan jag fick reda på att jag och sambon inte kunde bli gravida, blev jag ofta skengravid dagarna innan mensen, tillslut tog jag ett test och då väl kom mensen. Nu har jag tagit 3 positiva test, men vågar inte testa mer.
För några veckor sedan trodde vi aldrig att vi skulle kunna bli gravida och kliniken råde oss till att bara köpa ett IVF-försök då det var så osäkert på hur det hela skulle gå. Men vi sa för oss själva att om ett embryo växte till sig som det skulle och gick att återinföra skulle vi kunde lägga alla sparpengar på försök för att bli gravida. Så blev vi istället gravida på det första försöket och allt jag kunde tänka vad ?Varför gick det så bra, när kommer bakslaget??.
-
Hej, måste fråga dig en sak som tagit fler gravtest. Det här är inte likt mig men jag överväger att ta gravtest för att konfirmera tt jag ff har hcg i kroppen. Aldrig gjort så tidigare, men nu har jag börjat noja då jag tycker brösten ömmar mindre. Jag har dock molvärk i livmodern. Ser att det finns gravtest med veckoindikator. Har du kört det? Och i sånt fall funkar det/tillförlitligt?Ingentingviktigt skrev 2019-04-06 17:22:11 följande:
Ja, precis det jag också oror mig för, och att mensen ska hålla sig borta och kroppen luras med halvsvaga symtom. Innan jag fick reda på att jag och sambon inte kunde bli gravida, blev jag ofta skengravid dagarna innan mensen, tillslut tog jag ett test och då väl kom mensen. Nu har jag tagit 3 positiva test, men vågar inte testa mer.
För några veckor sedan trodde vi aldrig att vi skulle kunna bli gravida och kliniken råde oss till att bara köpa ett IVF-försök då det var så osäkert på hur det hela skulle gå. Men vi sa för oss själva att om ett embryo växte till sig som det skulle och gick att återinföra skulle vi kunde lägga alla sparpengar på försök för att bli gravida. Så blev vi istället gravida på det första försöket och allt jag kunde tänka vad ?Varför gick det så bra, när kommer bakslaget??.
-
Ok jag förstår. Har haft rätt lugnt med brösten sista dagarna jag mer. Känner väl ngt mer i dag, mest upp emot armhålorna. Köpte ett digitalt och testade (plus) vilket eg inte säger mkt mer än att det finns hcg i kroppen. Men tar det som positivt. I v 6 (vi befinner oss ju på exakt samma dag) ökar progrestoronet rätt mkt har jag läst. Jag tänker att hormonerna ändras lite olika från dag till dag och vecka till vecka och det är ju även kombinationen av hormoner som påverkar kroppen också. Att det varierar med symptom är nog inget jättekonstigt. Vissa blir illamående av progrestoron vissa inte. Jag har aldrig mått särskilt illa i mina graviditeter. Man får hålla tummarna och hoppas på ett livskraftigt embryo som är genetiskt intakt. Hänger nog mest på det.Ingentingviktigt skrev 2019-04-07 10:25:48 följande:
Det var ett sånt test som var mitt första test. Tog ett sånt test 13 dagar efter äggutplock på ruvdag8 med ett 5 dagars. Då visade testet 1-2 veckor. Sen nästa dag tog jag ett vanligt test som gav ett rätt tydligt streck och 3 dagar senare tog jag ett till vanligt som gav ett starkare streck. Jag är orolig för att det ska stå fel siffror. Har läst att såna test kan visa fel, och att det inte behöver betyda att graviditeten stannat av.
Mina bröst har knappt ömmat på ett dygn nu. Det är fortsatt större än de brukar vara och jag ser blodådror, men har kunnat sova på mage i natt utan problem. Känner mest bara svanksmärta nu.
-
Ok jag förstår. Har haft rätt lugnt med brösten sista dagarna jag mer. Känner väl ngt mer i dag, mest upp emot armhålorna. Köpte ett digitalt och testade (plus) vilket eg inte säger mkt mer än att det finns hcg i kroppen. Men tar det som positivt. I v 6 (vi befinner oss ju på exakt samma dag) ökar progrestoronet rätt mkt har jag läst. Jag tänker att hormonerna ändras lite olika från dag till dag och vecka till vecka och det är ju även kombinationen av hormoner som påverkar kroppen också. Att det varierar med symptom är nog inget jättekonstigt. Vissa blir illamående av progrestoron vissa inte. Jag har aldrig mått särskilt illa i mina graviditeter. Man får hålla tummarna och hoppas på ett livskraftigt embryo som är genetiskt intakt. Hänger nog mest på det.Ingentingviktigt skrev 2019-04-07 10:25:48 följande:
Det var ett sånt test som var mitt första test. Tog ett sånt test 13 dagar efter äggutplock på ruvdag8 med ett 5 dagars. Då visade testet 1-2 veckor. Sen nästa dag tog jag ett vanligt test som gav ett rätt tydligt streck och 3 dagar senare tog jag ett till vanligt som gav ett starkare streck. Jag är orolig för att det ska stå fel siffror. Har läst att såna test kan visa fel, och att det inte behöver betyda att graviditeten stannat av.
Mina bröst har knappt ömmat på ett dygn nu. Det är fortsatt större än de brukar vara och jag ser blodådror, men har kunnat sova på mage i natt utan problem. Känner mest bara svanksmärta nu.