BF december 2019
Stort Grattis till plusset!!
Här kan vi som har bf i december 2019 följas åt <3
Välkomna :)
Stort Grattis till plusset!!
Här kan vi som har bf i december 2019 följas åt <3
Välkomna :)
Hej!
Får man gnälla här utan att kliva någon på tårna? För jag behöver det....jag mår så J*VLA illa! Jag VET att det är normalt (har 3 barn) men just nu känner jag: "hur ska jag stå ut?". VI har så många kalas med släktträffar och jag vill bara gömma mig. Studerar på heltid och orkar inte ens öppna en bok....ibland får jag hemska tankar....att detta var ett misstag, att jag är för gammal. Finns det någon annan som känner så här?
Antagligen blir det bättre efter v.12, men det känns långt dit just nu.
Tack!
Skönt att höra
. Jag börjar alltid må illa i v.7 (tänker på dig nu) så du kanske känner av det snart du med, men hoppas du isf lyckas njuta av semestern ändå. Jag har sluppit på illa hela graviditeterna, måste vara hemskt jobbigt. Och hoppas jag slipper denna gång med.
Har lite ångest över att jag inte känner mig gravid. Har ömma bröst fortfarande och ibland molvärk och så klart trött, hungrig och kissnödig hela tiden men skulle önska jag mådde illa eller nåt mer konkret symptom. Vi båda är så oroliga för missfall och speciellt pappan då jag har syskon som har dött pga komplikationer med min mammas graviditet. Ni som har fått göra tidigt VUL, hur bar ni er åt för att få tid? Bokade ni på privat klinik? Är ju bara i 5+4 så jag antar att man kanske inte ens kan se något men det skulle lätta så mycket på våran oro att få se hjärtat slå, även om det inte är någon garanti.
Skulle också vilja vara med i Facebook-gruppen men hittar inte den man ska söka på...
FACEBOOK-gruppen.... 
Vill nån mer gå med i FB-gruppen, PM:a era namn och gärna en beskrivning av profilbild - utfall ni har ett vanligt namn.. (så slipper jag skicka stalkiga vänförfrågningar till fel personer, hehe. Det är först när vi är "vänner" som jag kan göra inbjudan i vår grupp :)
Vi ses där!
Kramar 
Hej!
Får man gnälla här utan att kliva någon på tårna? För jag behöver det....jag mår så J*VLA illa! Jag VET att det är normalt (har 3 barn) men just nu känner jag: "hur ska jag stå ut?". VI har så många kalas med släktträffar och jag vill bara gömma mig. Studerar på heltid och orkar inte ens öppna en bok....ibland får jag hemska tankar....att detta var ett misstag, att jag är för gammal. Finns det någon annan som känner så här?
Antagligen blir det bättre efter v.12, men det känns långt dit just nu.
Så otroligt lättat. Vi var på tidigt ultaljud idag. Trodde stt jag skulle kräkas av nervositet hela morgonen. Sen när vi väl fick se embryot på skärmen kunde jag inte hålla mig från att börja gråta. 12 mm och ett hjärta som slog i 150. Är i vecka 8 (7+2). Läkaren som gjorde Ultaljudet påstod att när vi tagit oss så långt och det ser så fint ut är risken för missfall ?bara? 3-4% kommande veckor. Det känns som om jag äntligen kan andas ut lite.
När har ni börjat få starka symptom? Jag går in i vecka 6 imorgon och det enda jag känt av än så länge är lite lätt illamående till och från, samt väldigt svag molvärk just i början när jag plussade, inget nu. Förra graviditeten (som slutade i MA) hade jag stark molvärk i flera veckor från samma dag jag plussade och mådde lätt illa, trött hela tiden, fick otroligt ömma bröst (kunde knappt ha på en bh) och huvudvärk. Så orolig över att jag inte känner starkare nu, men kanske är tidigt ännu?
När har ni börjat få starka symptom? Jag går in i vecka 6 imorgon och det enda jag känt av än så länge är lite lätt illamående till och från, samt väldigt svag molvärk just i början när jag plussade, inget nu. Förra graviditeten (som slutade i MA) hade jag stark molvärk i flera veckor från samma dag jag plussade och mådde lätt illa, trött hela tiden, fick otroligt ömma bröst (kunde knappt ha på en bh) och huvudvärk. Så orolig över att jag inte känner starkare nu, men kanske är tidigt ännu?
Hej!
Får man gnälla här utan att kliva någon på tårna? För jag behöver det....jag mår så J*VLA illa! Jag VET att det är normalt (har 3 barn) men just nu känner jag: "hur ska jag stå ut?". VI har så många kalas med släktträffar och jag vill bara gömma mig. Studerar på heltid och orkar inte ens öppna en bok....ibland får jag hemska tankar....att detta var ett misstag, att jag är för gammal. Finns det någon annan som känner så här?
Antagligen blir det bättre efter v.12, men det känns långt dit just nu.