Varför är barn så otacksamma?

En bidragande orsak är sannolikt att många föräldrar idag är slöa och frånvarande i sin uppfostran och många ger sina barn nästan allt de vill ha, utan att barnen behöver anstränga sig ett dugg.

Min egen erfarenhet av detta är en sådan enkel sak som att ha bott på två olika ställen. På plats A hade barnen enbart dyra märkeskläder, de dyraste cyklarna, alltid senaste mobilen och spelkonsollen etc. Jag hade som ensamstående inte möjlighet att ge mina barn dessa saker. Barnen där satt i regel hemma och spelade när föräldrarna jobbade. När ett av mina barn hade kalas ordnade jag program för 1,5/2 timmar och tänkte att barnen kunde leka fritt i 30 min innan föräldrarna hämtade. Dessa barn satt och klagade högljutt av tristess, en del satt och lekte med sina mobiler och andra vankade runt och visste inte vad de skulle ta sig till. Dessa barn var då 7-8 år och kunde inte leka eller sysselsätta sig i 30 minuter. De tog moloket emot den enorma godispåsen jag gav dem när föräldrarna hämtade och traskade iväg utan ett ord.

Flyttade senare till plats B. Där var det inte lika noggrant med varken kläder eller cyklar. Inga dyra mobiler syntes heller till. Barnen lekte ute mycket och mina barn behövde bara hoppa på cykeln och ta en kort sväng för att hitta någon att leka med. De lekte i parker, hoppade hage eller rep, klättrade i träd och hoppade på stenar. Hade ångest inför det första barnkalaset efter erfarenheten från kalaset på plats A. Barnen anlände och gav sina presenter. De hade en egen lek för hur öppnandet skulle gå till och hade väldigt roligt. När presenterna var öppnade försvann alla barnen in på dotterns rum och började leka. De lyssnade på musik och dansade tillsammans under skratt och glatt tjoande. Efter fikat klädde de på sig och gick ut för att leka i trädgården. Alla var väldigt glada och tackade så hjärtligt för både det fina kalaset (som de själva hade gjort till en rolig upplevelse) och var enormt glada över godispåsen och ballongen de fick med sig när de cyklade hem. Jag blev väldigt chockad över hur stor skillnaden var på dessa barn och barnen på plats A! Vi bor kvar på plats B och inget har förändrats såhär flera år senare. Barnen är ute och leker varje dag, ofta flera timmar åt gången, och de är både väluppfostrade, tacksamma och lyckliga individer. Sådana barn jag vill att mina egna barn ska växa upp och umgås med.

Intressant att få läsa om någon med motsatt erfarenhet. Tack för att du delade med dig! Kanske vi i tråden, med gemensamma krafter, lyckas lösa detta mysterium. Eller så får vi helt enkelt inse att det finns alla typer av människor i varje samhällsklass