Tror min fru har 30-årskris
När känslorna svalnar så börjar man störa sig på den andra. Så är det alltid.
Jag tycker att du ska försöka backa lite. Håll dig sval.
Inlägg från: bullen1984
|
-
-
Bra med träningen! Kanske ska du börja träffa lite kompisar /kollegor på helger, försöka rida ut stormen. Det kan vara en tillfällig svacka men det kan även vara att hon kommer vilja gå, tror iaf inte att du ska förminska hennes sätt till att vara en 30 årskris. Förstår hur totalt vidrigt det måste vara.Anonym (väldigt orolig) skrev 2019-03-30 07:30:46 följande:Jag håller med. De flesta killar börjar jaga henne i en sån här situation. Jag har hållt avstånd, men ändå visat stöd så något mitt emellan. Däremot så har det här tärt på mig rejält så jag har trappat upp min träning rejält. Hon märker ju antagligen att det har med situationen att göra eftersom jag gick från att träna 3 gånger i veckan till att följa en strikt kostplan och träna ibland två gånger om dagen. Jag kan inte göra något annat. Träningen är det enda som ger någon slags mental ro. För första gången i mitt liv börjar jag få magrutor. Men det vet hon förstås inte eftersom hon inte sett mig naken på två månader.
Hade en svacka med min man för några år sedan, vi gick som två spöken i några månader, slutade pussas, kramas skicka sms. Det var hemskt, att bara gå och vänta på att han ska ta första steget till en separation.
Det vände som tur är.. men jag vet hur det känns. -
Mina känslor hade inte svalnat men jag trodde hans hade. Han var dålig på att bekräfta mig och verkade irriterad när jag närmade mig, så jag slutade med allt. Pussas hej och hej då, spontant krama, lägga mig bredvid, säga snälla saker och jag älskar dig, och eftersom han aldrig gjorde sådant så blev det liksom ingenting.Anonym (väldigt orolig) skrev 2019-03-30 07:56:34 följande:Tack för tipsen! Det är just det jag gör, jag träffar mina vänner på lördagar när hon är ute. Men då måste jag fråga dig - vad gjorde så att det vände för dig och din man? Hur gick det till? Det ger mig hopp...Och varför väntade du på att han skulle ta steget till separation? Var det inte dina känslor som hade svalnat?Anonym (väldigt orolig) skrev 2019-03-30 07:54:46 följande:
Tack för tipsen! Det är just det jag gör, jag träffar mina vänner på lördagar när hon är ute. Men då måste jag fråga dig - vad gjorde så att det vände för dig och din man? Hur gick det till? Det ger mig hopp...
Mådde skit men vande mig sedan.
En dag sade jag att antingen går vi isär eller så får vi börja uppskatta varandra, för rätt som det är så dyker någon upp som visar någon av oss uppskattning och då kommer det bli mer intressant. Då höll han med, han hade nog blivit rätt paff av att jag som annars är väldigt kärleksfull bara slutade med allt, men eftersom han själv prompt vägrat bekräfta mig så kunde han ju inte be om det själv.
Det tog några vändor och en dag fick han ett rejält utbrott på mig och sade elaka saker, då bestämde jag mig för att lämna. Jag är hellre ensam än olycklig i en relation. Då damp poletten ned för honom helt och hållet och efter det har han vart den mest kärleksfulla, han har helt vänt och vi är genuint lyckliga.