Bara för att jag är tydligt med att det inte är ok med att fråga det som TS undrar över innebär inte att jag inte är lugn, hur fick du ihop den kopplingen?
Återigen så är det fullständigt irrelevant hur du eller en kompis reagerar.
Bara för att jag är tydligt med att det inte är ok med att fråga det som TS undrar över innebär inte att jag inte är lugn, hur fick du ihop den kopplingen?
Återigen så är det fullständigt irrelevant hur du eller en kompis reagerar.
Bara för att jag är tydligt med att det inte är ok med att fråga det som TS undrar över innebär inte att jag inte är lugn, hur fick du ihop den kopplingen?
Återigen så är det fullständigt irrelevant hur du eller en kompis reagerar.
Bara för att man vill väl betyder det inte att det är okej att fråga om allting. Det är gränslöst att tränga sig på en person på det sättet och fråga om något som i många fall är väldigt privat.
Börjar personen själv öppna upp om sitt tidigare självskadebeteende och mående kan man ju fråga mer, men har personen inte gjort det är det inte speciellt smart eller omtänksamt att chansa i ett sånt läge.
Bara för att man vill väl betyder det inte att det är okej att fråga om allting. Det är gränslöst att tränga sig på en person på det sättet och fråga om något som i många fall är väldigt privat.
Börjar personen själv öppna upp om sitt tidigare självskadebeteende och mående kan man ju fråga mer, men har personen inte gjort det är det inte speciellt smart eller omtänksamt att chansa i ett sånt läge.
Det handlar inte om att jag inte respekterar vad DU anser utan om att DU måste inse att du inte utifrån dina EGNA integritetsgränser kan bemöta ANDRA på ett gränsöverskridande sätt.
Klart att du kan fråga hur din kompis mår - det är det som kompisar ska göra.
Ärren tillhör hennes förflutna och det är en svår balansgång att förmedla att hon är ok och accepterad och uppskattad precis som hon är, med ärr och allt, samtidigt som att det även är ok om hon vill ha hjälp för att saker och ting inte står rätt till och inte är ens nästan ok.
Visa att du är en bra kompis och då måste man även våga se och orka bry sig om även mörkare sidor. För en nära vän är det nästan ett måste, medan för en ytlig bekant så är det mer en varm acceptans som är passande, för vi är alla mänskliga med mer eller mindre synliga ärr.
Men var modig och våga vara hennes kompis - det finns nästan inget som är värre med mental ohälsa än det tabu som omger det.
Klart att du kan fråga hur din kompis mår - det är det som kompisar ska göra.
Ärren tillhör hennes förflutna och det är en svår balansgång att förmedla att hon är ok och accepterad och uppskattad precis som hon är, med ärr och allt, samtidigt som att det även är ok om hon vill ha hjälp för att saker och ting inte står rätt till och inte är ens nästan ok.
Visa att du är en bra kompis och då måste man även våga se och orka bry sig om även mörkare sidor. För en nära vän är det nästan ett måste, medan för en ytlig bekant så är det mer en varm acceptans som är passande, för vi är alla mänskliga med mer eller mindre synliga ärr.
Men var modig och våga vara hennes kompis - det finns nästan inget som är värre med mental ohälsa än det tabu som omger det.
Tycker absolut inte att du ska ta upp det.. Vill personen öppna upp sig för dig någon vacker dag, ja, då får hon göra det. Det finns många som skäms över sina ärr och som påminner dem om en tid då de levde i totalt mörker. Hade de kunnat hade de ju haft det ogjort.. Att någon ska komma och ifrågasätta hur personen mår pga ärren kan ju knappast vara uppskattat.
Vad ser mina ärr med stolthet.