Vara ihop med en Asperger-tjej
För- och nackdelar?
För- och nackdelar?
Jag har Aspergers och levt med min man flera år.
Svårt att svara ur hans perspektiv men jag kan tänka mig att det jobbigaste är att jag oroar mig för saker som kan tyckas vara bagateller. Jag ältar mycket och vill prata om samma problem fast han vill komma vidare och finna en lösning.
Jag har tummen mitt i handen och han stör sig på att jag har svårt att följa instruktioner. Han gör typ allt praktiskt här hemma. Om jag ringer och frågar hur man tex ska fylla på spolarvätska så måste han upprepa samma sak för jag fattar trögt.
Läser man på familjeliv har varannan diagnos, Asperger är en ovanlig diagnos med ett brett spann.de få jag mött i jobb (boendestöd) pratade monotont och nonstop om sina intressen fanns ingen känsla för när det räckte. De var aningens fyrkantiga och behövde hjälp med att styra upp varenda moment för dagen, hjälp med agenda planering detaljstyrt. Var annars härliga människor men kan tänka mig att det kan vara påfrestande för motpart i en relation.
Läser man på familjeliv har varannan diagnos, Asperger är en ovanlig diagnos med ett brett spann.de få jag mött i jobb (boendestöd) pratade monotont och nonstop om sina intressen fanns ingen känsla för när det räckte. De var aningens fyrkantiga och behövde hjälp med att styra upp varenda moment för dagen, hjälp med agenda planering detaljstyrt. Var annars härliga människor men kan tänka mig att det kan vara påfrestande för motpart i en relation.
Läser man på familjeliv har varannan diagnos, Asperger är en ovanlig diagnos med ett brett spann.de få jag mött i jobb (boendestöd) pratade monotont och nonstop om sina intressen fanns ingen känsla för när det räckte. De var aningens fyrkantiga och behövde hjälp med att styra upp varenda moment för dagen, hjälp med agenda planering detaljstyrt. Var annars härliga människor men kan tänka mig att det kan vara påfrestande för motpart i en relation.
Vilka träffsäkra uttryck! Kognitiv och affektiv empati, det förklarar faktiskt fenomenet. Jag har saknat tydliga begrepp för det.
Ibland tänker jag att jag är som ett barn i min empatiska förmåga. Ett snällt litet barn som vill rädda insekter ur vattenpölarna och blåsa på kompisens skrubbsår, men som fortfarande inte förstår att människor blir ledsna även över sånt som inte gör fysiskt ont. Som blir förvirrad och orolig av att se ledsna vuxna utan att förstå sammanhanget. Empatin finns där, men den är konkret, fysisk och ganska omogen.
Det är förstås en överdrift. Jag har ju inte totalt stannat i den empatiska utvecklingen vid tre års ålder. En viss överlappning och automatisering finns förstås. Men ändå. Lite åt det hållet. Jag haltar mig framåt, kan man väl säga.
Det är inte alls ett par procent, det handlar om några promille, ca fyra promille.
Källa: bokstavsdiagnoser.se/aspergers-syndrom/
Det är nog fler. Jag sökte hjälp pga problem i vuxen ålder. Hade jag inte själv misstänkt Asperger hade jag nog inte fått veta det. Finns nog ett stort mörkertal.
Läser man på familjeliv har varannan diagnos, Asperger är en ovanlig diagnos med ett brett spann.de få jag mött i jobb (boendestöd) pratade monotont och nonstop om sina intressen fanns ingen känsla för när det räckte. De var aningens fyrkantiga och behövde hjälp med att styra upp varenda moment för dagen, hjälp med agenda planering detaljstyrt. Var annars härliga människor men kan tänka mig att det kan vara påfrestande för motpart i en relation.