Varför tror ni att andra kvinnor inte verkar tycka om mig?

Tyck vad du vill. Men detta beteende känns sällan den drabbade vid.

TS - jag känner igen mig så väl!

Och med tanke på anonym(Olof):s kommentarer så kan jag garantera att jag absolut inte är någon kvinna som flirtar eller åmar mig inför män. Jag är nämligen uppvuxen med en sådan mamma och avskydde att se det. Så det är ett beteende som jag medvetet tagit avstånd ifrån själv. 

Jag har funderat väldigt mycket på det här och kommit fram till att jag är lite väl känslig som person - jag känner in och läser av andra människor mer än många andra verkar göra. Jag är inte så självcentrerad så jag märker mer av vad andra säger och hur deras kroppsspråk är t ex än sådana personer som är mer intresserade av vad de själva säger. Jag är också väldigt snabb med att tolka andras beteende och det är faktiskt först min nuvarande man som har fått mig att inse att de flesta beter sig på ett visst sätt inte för att göra det mot mig personligen utan för att för att de t ex har en dålig dag av nån anledning, inte gillar sitt jobb eller annat. Majoriteten av alla man möter i en butik är totalt ointresserade av kunden som person, eller hur? Det är en arbetsuppgift som kommer in där, som ska skötas helt enkelt. 

Men sen för min del är det så att jag har jättesvårt att få kvinnliga vänner, har alltid haft. Jag vet helt enkelt inte varför. Jag ser hur andra som är rätt elaka mot sina väninnor ändå är populära. Eller som är totalt instabila. Eller som har andra mindre smickrande egenskaper. Jag har alltid lidit av låg självkänsla, men jag ser andra som verkar ha det som ändå har en massa vänner. Så det kan inte vara någon förklaring. 

Det skulle vara kul att höra om det finns någon forskning om detta fenomen faktiskt...

Vet inte varför det blir så ibland, men jag har stött på "fenomenet" i några olika sammanhang. När jag gick i högstadiet var det en tjej i klassen som de andra tjejerna helt och hållet ignorerade, utan något egentligt skäl. Slutade med att några av oss grabbar i klassen bjöd in henne att hänga med oss, för att hon inte skulle vara helt utanför. Jag har även sett liknande beteende senare i livet på arbetsplatser, inte ofta, men det händer. Någon kvinna blir ignorerad/utanför gemenskapen helt utan någon synbar anledning. Det händer ju att någon kvinna spelar över/är taskig mot andra, men det här handlar om något annat. Sorgligt är det, och mycket märkligt.

Oj, vilken igenkänningsfaktor i detta inlägg! Jag har exakt samma problem som TS, känner ofta att kvinnlig servicepersonal ofta dissar mig och att många kvinnor verkar ha ett behov av att sätta mig på plats.

Jag har alltid jobbat i mansdominerade yrken utom när jag jobbade på intaget på psyket, men där var det 50/50.

Har pratat med en psykolog om detta och han nämner, som du skriver, att jag speglar ett manligt språk och kroppsspråk.

Många blir förvirrade när jag pratar då de försöker läsa in sånt som jag inte sagt, för "tjejer snackar alltid mellan raderna" och jag framstår som burdus som är väldigt rak och direkt i min kommunikation.

Jag är en person som är tvärt om. Jag har väldigt lätt att umgås med alla människor och funkar bra med de flesta jag möter. Det ska till mycket för att jag inte ska tycka om någon. Då måste de verkligen göra elaka saker många gånger om.

Jag får ganska lätt nya vänner och tror det beror på att jag utifrån en persons utseende kan se om vi kommer ha något gemensamt. Självklart är ju detta baserat på mina fördomar skapade av tidigare erfarenheter. Jag har helt enkelt lärt mig att tyda signaler som visar att jag och personen har gemensamma värderingar och intressen. Det är här jag tänker att problem kan uppstå. Att folk läser signaler från dig som kanske inte stämmer med den du är. 

Däremot borde det ju inte skapa animositet mot dig, utan bara ointresse. Att ogilla någon för att man inte passar ihop är ju dålig stil tycker jag!

Intressant! Utifrån utseende? Det förklarar faktiskt endel för mig nu de senaste åren om andra bedömer mig så...jag har en jobbig period med nära anhörig som aldrig verkar ta slut och är helt slut. Hel och ren är det som gäller för mitt utseende nu, mer avancerat än så förmår jag inte. Men jag ÄR inte sådan som jag ser ut egentligen. Äsch så tråkigt att tänka på att folk tror att jag är en annan än den jag själv tycker att jag är.

Jag köper inte det här med att du, eller andra, är "för snygga". Det känns som en go to-hypotes man drar till med för att lägga felet hos andra. Jag tror inte ens man ska se på fenomenet som att det är "fel" på någon, snarare att det är något som är inkompatibelt. Tänk på, ju mindre det har med ditt utseende att göra, desto större möjligheter har du att göra något åt det, om du skulle vara intresserad av det.

Själv reflekterar jag över att vissa kvinnor har ett väldigt avståndstagande kroppsspråk. Typ som att "jag är bättre än dig och jag vet om det". Kanske har du det? Jag tror de flesta som har det inte ens vet om det eller tänker på det. Det har med hållning, mur man för sig och hur man betonar saker att göra. Väldigt subtila rörelser.

Hypotesen om att vissa som umgåtts mycket med andra könet också har anammat en viss stil som passar det känns också rimligt. Inte på det sätt du, rätt sarkastiskt, säger, utan snarare att beter sig på ett sätt som passar det umgänget. Jag tror också det är en bidragande orsak till att många homosexuella män har problem med andra män men hur lätt som helst att umgås med tjejer. De hamnar liksom i uncanny valley vad gäller icke-verbal kommunikation.

Det finns ny forskning som visar att vi människor i stor utsträckning missbedömer vad andra människor egentligen tycker om oss. Ofta tror vi att andra tycker mindre om oss än vad de faktiskt gör. Det är för att vi feltolkar signaler, och läser in saker som inte finns. Om vi upplever oss dissade kan vi i sin tur skicka motsvarande signaler tillbaka och så blir det en ond cirkel, fast det egentligen bara är en feltolkning.

Själv tycker jag väldigt sällan illa om människor jag möter, de allra flesta är vänliga. Däremot är jag introvert och kan ibland upplevas som "ointresserad" av andra, fast det inte alls är meningen. Jag har bara en förmåga att gå in i mig själv i tid och otid för att samla tankar och energi. Det kan då hända att jag missar hälsa på något vid kaffeautomaten vilket i sin tur kan skicka felaktiga signaler.

Det jag vill säga är att allt inte är som vi uppfattar det. Det är våra hjärnspöken som ställer till det ibland och vi misstolkar situationer. Däremot är den systematiska utfrysningen som nämns i tråden något helt annat, när en hel grupp människor exkluderar enskild individ. Det är ju ren mobbing.

Jag sa aldrig att du hade sagt det. Jag bara reflekterade över att den hypotesen ofta kommer upp och det känns som ett lite för, tja, bekvämt svar.

Nej, precis, det är svårt att veta själv hur man är mot folk och om ens beteende förändras beroende på vilka man umgås med, om man känner dem bra eller inte osv. 

Givetvis finns det individvariationer hos alla grupper, men ibland är det tydligt om någon är homosexuell eller inte. Fenomenet "gaydar" är ju inte helt ogrundat, utan något är det i beteendet som gör att vissa homosexuella män går att identifiera som just det, bara på sättet de för sig och talar.

Angående det sista så var det precis det jag menade, men formulerade mig inte så tydligt. Inte att homosexuella män stör sig på andra män, utan att heterosexuella män stör sig på homosexuella män, vilket skapar problem för de homosexuella. Dvs, homosexuella män har problem med andra män. Men jag ser att det kommer tolkas som du gör det nu när jag läser det själv.

Jag gissar att du inte är så trevlig som du själv tror, kanske utstrålar du en falsk trevlighet?

Folk vill gärna få det till att kvinnor generellt har en negativ inställning till snygga kvinnor pga utseendet. Jag tror inte alls på det. Det är ju snarare så att snygga människor är mer ytliga och själva sätter sig i den situationen genom sitt beteende. 

Jag har gått från ful till hyfsat snygg, och oj vad mycket trevligare "det snygga folket" är nu.