• Anonym (ts)

    Påsklov

    Redan i oktober sa jag ifrån att nu vill jag inte att hans barn kommer hit när det bara är han och jag hemma. Vi har haft det så i flera år nu att hans barn är hos oss, han jobbar, jag är hemma, av olika anledningar, arbetslös, föräldraledig, sjukskriven. Nu pluggar jag och den här veckan är en studievecka. Hans barn har inte ens velat vara här för att han inte trivs men nu så, nu har väl pojken bråkat med sin mamma, jag förstår inte varför det har blivit så här men nu ska tydligen pojken vara här på påsklovet. Jag förstår ingenting. Om det nu är så eländigt att vara med mig, varför ska han då vara ensam med mig på påsklovet? 
    Jag sa det redan i oktober, när de åkte iväg en vecka på semester, att då vill jag att du styr upp så att jag får ha påsklovet ensam, att hans barn är hos mamman. Nu har barnet varit hos mamman mer än vanligt den här terminen. Han är äldre tonåring och har börjat bestämma mer själv. Men vad är grejen med att vara här, när bara jag är hemma, pappan jobbar. Varför vill han inte vara ensam hemma hos sin mamma? Är jag elak om jag frågar honom rakt ut?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-04-16 21:19

    Tillägg: en fråga: om vi nu bara utgår ifrån det här att jag bad pappan redan i höstas om ett byte för påskveckan, om pappan hade tagit upp det här påsklovsbytet med mamman och sonen redan i höstas: är det helt omöjligt att göra det utan att det ska ses som att sonen inte är välkommen? Betänk då anledningarna, att jag har studievecka och att det brukar bli konflikt när sonen är ledig och vi har totalt olika tidsvanor. Skulle ni tycka att det vore helt omöjligt att kunna förklara ett sådant byte för era barn?

    Om det gör någon skillnad så gör mamman byten titt som tätt. Pappan har tagit semester för att resa med sonen på några av skolloven.

  • Svar på tråden Påsklov
  • Anonym (G)
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 12:22:44 följande:

    Sluta läs då. Antingen får du försöka sätta dig in i problemet på riktigt och ärligt försöka förstå. Ska du bara in och skumläsa för att tillfredsställa någon pervers lust att oja dig över hur andra har det så är det ingen mening att du skriver här.


    Kanske Inte så konstigt att han inte är så trevlig mot dig om du är såhär otrevlig i verkligheten. Han har ju faktiskt ingen skyldighet alls att gilla dig men han har all rätt att vistas i SITT hem. Du kanske inte reflekterat över det men att han har två hem är nog inget han direkt jublar över. Det är inte jättekul att åka mellan två hem, speciellt inte om man inte känner sig välkommen.
  • Anonym (ts)
    Anonym (eee) skrev 2019-04-14 17:25:44 följande:

    Problemet här är ju din partner! Inte sonen eller hans mamma. 
    Du är den enda som kan styra över hur du vill ha ditt liv så det är bara att ta i med hårdhandskarna här, mot pappan! 


    Jo, jag försöker, och det har blivit bättre idag mot vad det var förr. Att distansera sig var något som hjälpte en del. Jag lägger mig inte i vad de gör och jag tar inte på mig att göra något för dom. Men jag bävar ändå för denna vecka. Vill inte få min nattsömn störd och få försämrad livskvalitet. Även om jag har sambon med på tåget vad gäller nattsömnen så är ju nattsömnen ändå störd när det väl händer något. Enda sättet att försäkra sig om att inte bli väckt är att hans barn är hos sin mamma på sin ledighet. Även när han har skola att gå till har han sena vanor men då finns det ändå en gräns och den står jag ut med. När han är ledig vet man aldrig vad han hittar på och när jag kommer att bli väckt.
  • Anonym (ts)
    Anonym (G) skrev 2019-04-14 17:47:13 följande:
    Kanske Inte så konstigt att han inte är så trevlig mot dig om du är såhär otrevlig i verkligheten. Han har ju faktiskt ingen skyldighet alls att gilla dig men han har all rätt att vistas i SITT hem. Du kanske inte reflekterat över det men att han har två hem är nog inget han direkt jublar över. Det är inte jättekul att åka mellan två hem, speciellt inte om man inte känner sig välkommen.
    Nej, och hans egen mamma verkar ju inte göra så att han känner sig jättevälkommen där heller.
    Nej det kan nog vara tufft att inte bara ha ett hem men det går också att utnyttja fördelar med att ha två hem. Att fly från bråk i stället för att reda ut dom, till exempel.
    Han behöver inte vara trevlig mot mig, bara han inte väcker mig. Jag har inte tänkt mig att vi ska ha det trevligt ihop, det räcker gott att samexistera. Men det är svårt att samexistera om en person måste offra sin sömn. 
  • Anonym (ts)
    Anonym (Sara) skrev 2019-04-14 17:22:21 följande:

    Det är nog svårt att fråga en spn sak utan att vara oförskämd.

    SPelar orsaken verkligen roll För dig, omständigheterna är väl de samma ävrn om du får veta skälet till tonåringens val?


    Tror du? Är det inte en rimlig fråga att ställa till en tonåring? Jag är tacksam för din feedback för jag tycker väl själv att jag borde kunna fråga men någonting håller mig också tillbaka. 

    Det vore ju trevligt att få veta orsaken, så skulle man förstå bättre varför det alltid blir så här. (Det är inte första gången som jag har haft önskemål som strulas bort.)
  • Anonym (Sara)
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 18:03:28 följande:

    Tror du? Är det inte en rimlig fråga att ställa till en tonåring? Jag är tacksam för din feedback för jag tycker väl själv att jag borde kunna fråga men någonting håller mig också tillbaka. 

    Det vore ju trevligt att få veta orsaken, så skulle man förstå bättre varför det alltid blir så här. (Det är inte första gången som jag har haft önskemål som strulas bort.)


    Det beror väl på hur bra relation du och bonusen har och hur socialt kompetent du är. Om du lyckas ställs den frågan så att den ställs ur bonusens perspektiv och det inte finns någon som helst anklagelse i frågan eller att frågan får honom att känna sig ovälkommen i sitt hem, så kan du ju ställa frågan.
  • Anonym (ts)
    Anonym (Sara) skrev 2019-04-14 18:16:31 följande:
    Det beror väl på hur bra relation du och bonusen har och hur socialt kompetent du är. Om du lyckas ställs den frågan så att den ställs ur bonusens perspektiv och det inte finns någon som helst anklagelse i frågan eller att frågan får honom att känna sig ovälkommen i sitt hem, så kan du ju ställa frågan.
    Ja, det är ju det som är svårt. Men att jag inte är så förtjust i att han ska vara ensam hemma med mig kan väl knappast komma som en överraskning. Men jag kan ju undra ur perspektivet att jag själv har varit tonåring och att jag har svårt att förstå varför han inte hellre vill vara ensam hemma på dagarna. Okej, om det hade varit en förälder hemma, men ensam med mig? Hur tänker du att man skulle kunna känna sig ovälkommen? Hur skulle frågan ställas för att det skulle låta som en anklagelse? 
    Jag kan ju också undra om han har bråkat med sin mamma och att det är det som gör att han fick så bråttom därifrån. Det måste väl vara okej att undra?
  • Anonym (Sara)
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 19:07:17 följande:

    Ja, det är ju det som är svårt. Men att jag inte är så förtjust i att han ska vara ensam hemma med mig kan väl knappast komma som en överraskning. Men jag kan ju undra ur perspektivet att jag själv har varit tonåring och att jag har svårt att förstå varför han inte hellre vill vara ensam hemma på dagarna. Okej, om det hade varit en förälder hemma, men ensam med mig? Hur tänker du att man skulle kunna känna sig ovälkommen? Hur skulle frågan ställas för att det skulle låta som en anklagelse? 

    Jag kan ju också undra om han har bråkat med sin mamma och att det är det som gör att han fick så bråttom därifrån. Det måste väl vara okej att undra?


    Har ni en bra relation annars så är det klart du kan fråga om han bråkat med sin mamma. Om ni har en sån relation så att ni pratar om såna saker och du är beredd att lyssna.

    Ovälkommen känner man sig väl om det känns som att du frågar för att du inte vill att han ska vara där.

    Jag förstår inte riktigt varför det är så viktigt för dig att vera varför han hellre är i ena hemmet än i andra om det inte grundar sig i nån slags oro för honom.

    Det finns väl en massa möjliga orsaker till det för övrigt. Pappan är väl hemma på kvällarna så att det är därför, han kanske vill ha omväxling bara eller säga till kompisarna att han är bortrest, eller så har ni någon rolig pryl som inte finns hos mamnan, osv. Eller så är det som du verkar gissa att han behöver komma bort från sin mamma ett tag. Inget av detta är väl fel eller särskillt konstigt?
  • Ess
    Anonym (G) skrev 2019-04-14 17:47:13 följande:
    Kanske Inte så konstigt att han inte är så trevlig mot dig om du är såhär otrevlig i verkligheten. Han har ju faktiskt ingen skyldighet alls att gilla dig men han har all rätt att vistas i SITT hem. Du kanske inte reflekterat över det men att han har två hem är nog inget han direkt jublar över. Det är inte jättekul att åka mellan två hem, speciellt inte om man inte känner sig välkommen.
    Om han inte känner sig välkommen och ts är så hemsk, varför vilja komma dit utanför ordinarie umgänge?
  • Ess
    Anonym (eee) skrev 2019-04-14 17:25:44 följande:

    Problemet här är ju din partner! Inte sonen eller hans mamma. 
    Du är den enda som kan styra över hur du vill ha ditt liv så det är bara att ta i med hårdhandskarna här, mot pappan! 


    Det är klart att sonen är en del av problemet när han är så pass gammal och inte kan varken uppföra sig som folk och visa hänsyn eller ens plocka undan efter sig.
    Ju äldre man blir ju mer eget ansvar har man för hur man framstår för andra människor. 
  • Ess
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 19:07:17 följande:
    Ja, det är ju det som är svårt. Men att jag inte är så förtjust i att han ska vara ensam hemma med mig kan väl knappast komma som en överraskning. Men jag kan ju undra ur perspektivet att jag själv har varit tonåring och att jag har svårt att förstå varför han inte hellre vill vara ensam hemma på dagarna. Okej, om det hade varit en förälder hemma, men ensam med mig? Hur tänker du att man skulle kunna känna sig ovälkommen? Hur skulle frågan ställas för att det skulle låta som en anklagelse? 
    Jag kan ju också undra om han har bråkat med sin mamma och att det är det som gör att han fick så bråttom därifrån. Det måste väl vara okej att undra?
    Jag tycker du kan ställa frågan om han vägrar plocka undan efter sig eller när han stör dig på natten och du säger till honom, om han då skiter totalt i vad du säger. 
    Fråga då varför han överhuvudtaget kommer när bara du är hemma, och att om han ska bära sig åt så här så får han packa sina saker imorgon bitti och åka hem till sin mamma och komma tillbaks när pappan är hemma.
Svar på tråden Påsklov