• Anonym (ts)

    Påsklov

    Redan i oktober sa jag ifrån att nu vill jag inte att hans barn kommer hit när det bara är han och jag hemma. Vi har haft det så i flera år nu att hans barn är hos oss, han jobbar, jag är hemma, av olika anledningar, arbetslös, föräldraledig, sjukskriven. Nu pluggar jag och den här veckan är en studievecka. Hans barn har inte ens velat vara här för att han inte trivs men nu så, nu har väl pojken bråkat med sin mamma, jag förstår inte varför det har blivit så här men nu ska tydligen pojken vara här på påsklovet. Jag förstår ingenting. Om det nu är så eländigt att vara med mig, varför ska han då vara ensam med mig på påsklovet? 
    Jag sa det redan i oktober, när de åkte iväg en vecka på semester, att då vill jag att du styr upp så att jag får ha påsklovet ensam, att hans barn är hos mamman. Nu har barnet varit hos mamman mer än vanligt den här terminen. Han är äldre tonåring och har börjat bestämma mer själv. Men vad är grejen med att vara här, när bara jag är hemma, pappan jobbar. Varför vill han inte vara ensam hemma hos sin mamma? Är jag elak om jag frågar honom rakt ut?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-04-16 21:19

    Tillägg: en fråga: om vi nu bara utgår ifrån det här att jag bad pappan redan i höstas om ett byte för påskveckan, om pappan hade tagit upp det här påsklovsbytet med mamman och sonen redan i höstas: är det helt omöjligt att göra det utan att det ska ses som att sonen inte är välkommen? Betänk då anledningarna, att jag har studievecka och att det brukar bli konflikt när sonen är ledig och vi har totalt olika tidsvanor. Skulle ni tycka att det vore helt omöjligt att kunna förklara ett sådant byte för era barn?

    Om det gör någon skillnad så gör mamman byten titt som tätt. Pappan har tagit semester för att resa med sonen på några av skolloven.

  • Svar på tråden Påsklov
  • Anonym (zZ)

    Om du behöver studera så är mitt tips att åka iväg till ett bibliotek ca 9-10 timmar per dag under påsk-veckan. Du får se det som arbetsdagar med lunch och lite mellanmåls-breaks.

    Barnet får väl pappan styra upp om det nu behövs.

  • Anonym (ts)
    Anonym (Sara) skrev 2019-04-14 19:22:39 följande:

    Har ni en bra relation annars så är det klart du kan fråga om han bråkat med sin mamma. Om ni har en sån relation så att ni pratar om såna saker och du är beredd att lyssna.

    Ovälkommen känner man sig väl om det känns som att du frågar för att du inte vill att han ska vara där.

    Jag förstår inte riktigt varför det är så viktigt för dig att vera varför han hellre är i ena hemmet än i andra om det inte grundar sig i nån slags oro för honom.

    Det finns väl en massa möjliga orsaker till det för övrigt. Pappan är väl hemma på kvällarna så att det är därför, han kanske vill ha omväxling bara eller säga till kompisarna att han är bortrest, eller så har ni någon rolig pryl som inte finns hos mamnan, osv. Eller så är det som du verkar gissa att han behöver komma bort från sin mamma ett tag. Inget av detta är väl fel eller särskillt konstigt?


    Bara för att man undrar betyder inte att man tänker att det är konstigt fast jo, jag tycker ju att det är konstigt att han väljer att vara ensam med mig hellre än ensam på riktigt. Det som oroar mig är risken för konflikter och om han tycker att han är så gott som ensam hemma när det "bara" är jag här.

    Du kommer med bra vinklar. Kanske inte stämmer med honom men ändå bra att se saker ur fler perspektiv.

    Oro för honom har jag inte i första hand men jag kan ju tycka att det kan vara bra att ta reda på hur saker och ting ligger till, inte minst för att det kan vara bra att ha koll på vad som rör sig i hans liv. Men jag önskar att pappan gjorde det arbetet. Ibland är det som att han tror att man tränger sig på om han skulle fråga för mycket. Jag tycker själv inte det är konstigt att man vill veta men jag känner väl inte heller att vi har den relationen för tillfället.
  • Ess
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 12:04:41 följande:
    Saken är ju den att det blir jag som får tala om för honom att plocka undan. Ibland lyckas han ju smyga ut disken och sticka innan man ens har hunnit se att han dumpat allt i diskhon.

    Jag brukar annars försöka lämna så mycket det går, så får pappan välja själv ifall han vill plocka eller säga till.
    Är han på sitt rum så gå in och säg till honom att disken ska in i maskinen.
    Har han stuckit ut så låter du det stå och säger åt honom när han kommer tillbaks igen. Gör han det inte då så får pappan ta det, och du har en fullt rimlig anledning till att han inte får va där när bara du är hemma.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 19:41:13 följande:

    Bara för att man undrar betyder inte att man tänker att det är konstigt fast jo, jag tycker ju att det är konstigt att han väljer att vara ensam med mig hellre än ensam på riktigt. Det som oroar mig är risken för konflikter och om han tycker att han är så gott som ensam hemma när det "bara" är jag här.

    Du kommer med bra vinklar. Kanske inte stämmer med honom men ändå bra att se saker ur fler perspektiv.

    Oro för honom har jag inte i första hand men jag kan ju tycka att det kan vara bra att ta reda på hur saker och ting ligger till, inte minst för att det kan vara bra att ha koll på vad som rör sig i hans liv. Men jag önskar att pappan gjorde det arbetet. Ibland är det som att han tror att man tränger sig på om han skulle fråga för mycket. Jag tycker själv inte det är konstigt att man vill veta men jag känner väl inte heller att vi har den relationen för tillfället.


    Om han är i sena tonåren borde du väl kunna prata med honom om de delar som du oroar dig för att det ska bli konflikter kring under veckan?

    Tala om för honom att du studerar hemifrån och att det till exempel inte funkar med hög musik osv eller att han har ljud för sig på natten som väcker dig (vilket jag har för mig att du skrev).

    Om du vill och ni båda är hemma om dagarna kan ni ju göra ett gemensamt matschema under veckan, att ni tex lagar mat och diskar efter maten varannan lunch.

    Dvs att du lyfter de tankar du har med honom i förväg så att ni tillsammans kan hitta en lösning för det.
  • Orkide
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 12:22:44 följande:

    Sluta läs då. Antingen får du försöka sätta dig in i problemet på riktigt och ärligt försöka förstå. Ska du bara in och skumläsa för att tillfredsställa någon pervers lust att oja dig över hur andra har det så är det ingen mening att du skriver här.


    Men du är problemet! Låt barnet vara där han vill vara, han är stor nog och borde inte behöva vänta till rätt vecka för att vara hemma hos sig där hans pappa bor!
  • Ess
    Orkide skrev 2019-04-15 06:30:53 följande:

    Men du är problemet! Låt barnet vara där han vill vara, han är stor nog och borde inte behöva vänta till rätt vecka för att vara hemma hos sig där hans pappa bor!


    Det är inte ts som är problemet när killen är totalcurlad och skiter i att visa hänsyn och plocka undan efter sig. Då är ts i sin fulla rätt att säga nej till att han kommer när inte föräldern är där och kan ta hand om honom.
  • Anonym (ts)
    Ess skrev 2019-04-14 19:38:33 följande:
    Jag tycker du kan ställa frågan om han vägrar plocka undan efter sig eller när han stör dig på natten och du säger till honom, om han då skiter totalt i vad du säger. 
    Fråga då varför han överhuvudtaget kommer när bara du är hemma, och att om han ska bära sig åt så här så får han packa sina saker imorgon bitti och åka hem till sin mamma och komma tillbaks när pappan är hemma.

    Ja, den tanken har jag haft. Om konflikterna börjar torna upp sig så känns det befogat att fråga. Är det lättare att vara med mig eftersom han tror att jag ändå inte kommer att våga tjata på honom, jämfört med en mamma som tjatar hela tiden. Jag hoppas att det inte kommer dithän. 
    Han har blivit förvarnad om att han måste visa hänsyn och det kan hända att han faktiskt tar det på allvar. Det tråkiga är ju att inte veta. Hade han stannat hos sin mamma så hade jag ju inte ens behövt fundera på det. Nu är det som att man måste vara beredd på allt som kan uppstå. Och med tanke på att jag förutsåg det här redan i höstas så känns det kymigt att det inte kunde ha tagits på allvar. Jag har vid flertalet tillfällen tagit hand om våra små barn medan han har åkt iväg med sin son. Det kan jag på något sätt ta eftersom relationerna inte har varit så bra men någon gång tycker jag att jag skulle få förhandla mig till något för min egen del. Jag reser inte bort och lämnar honom ensam med barnen, det enda jag har bett om är att slippa konflikter den här veckan. Och mina studier är ju faktiskt något som kommer att gynna alla så hur svårt hade det varit av min sambo att försöka byta den här veckan, särskilt om han hade gått ut med det redan i höstas när jag tog upp det första gången. 
    Min sambo har känt sig obekväm att ta upp det här med sin son för han tycker att det får det att framstå som att han inte är välkommen. Jag har väldigt svårt att se det, med tanke på alla konflikter som har uppstått när han har varit ledig och haft ännu senare vanor, hur svårt hade det varit att förklara det för sonen och åtminstone kolla vad sonen själv tycker. För det går ju att framställa det som något positivt också, att om han stannar hos mamman så får han ju faktiskt vara själv på dagarna. Om sonen inte hade tyckt om att vara själv så hade han fått redan på det. Men att inte ens våga föra fram förslaget, jag har så svårt att förstå det.

  • korngryn

    Varför skulle du vara hemma? Du skriver ju att det är studievecka (självstudier antar jag?) då är det meningen att man ska plugga. Se till att vara borta från hemmet minst lika mycket som din man. Antingen på högskolan, eller på ett bibliotek. Om det är en utbildning med låga krav där du inte fyller ut hela dagarna pluggar du extra så du ligger lite före när nästa kurs börjar.

    Varför har inte pappan tagit ledigt, han måste väl ha vetat att det förekommer påsklov varje år?

  • korngryn
    Anonym (Malus) skrev 2019-04-13 21:09:08 följande:

    Jag förstår dig till 100%.

    Det du kan göra är att isolera dig, låt den halvvuxna sonen klara sig själv. Se bara till att det finns mat. Det är allt som eventuellt kan krävas av dig.

    Om ens det.

    Du har inget som helst ansvar för en nästan vuxen styvson.


    Varför i hela fridens namn skulle det vara hennes ansvar att se till att det finns mat? Till en äldre tonåring som inte ens är hennes egen?

    Mat ordnar man själv i övre tonåren (i nedre tonåren också för den delen) klarar inte killen det får hans pappa stanna hemma och mata lillponken.

    TS pluggar, det är det hon ska lägga sin tid på. Inte att curla två vuxna män.
  • korngryn
    Anonym (ts) skrev 2019-04-14 14:31:36 följande:

    Inte så schysst att lämna sambon ensam med våra två små barn. Jag kommer att lämna och hämta barnen. Åker jag iväg så får han sköta den biten, och allt annat kring barnen själv.


    Ja och? Så är det att vara förälder. Misstänker att han är så curlad att han aldrig tagit föräldraansvar fullt ut en hel vecka, men nu kan det ju vara dags att pröva sina vingar.
Svar på tråden Påsklov