Ett gudasänt missfall?

Jag beklagar, båda delarna.

Och jag förstår din känsla av svek.

För att säkerställa att det var ett missfall och att allt kommit ut?

Har själv behövt skrapa vid tre tillfällen efter missfall på sjukhus för att det fanns kvar rester i mig, jävligt obehagligt och hade varit direkt farligt om jag inte hade kollat upp det.

Varför väljer du att negligera TS sorg över sitt missfall?

Hoppas att folk rycker på axlarna åt dig och ditt förlorade ?lilla embryo? om du själv någon gång får ett missfall. Inte för att jag önskar någon människa något ont men folk bör bemötas på samma sätt som de bemöter andra.

Tack ni som har svarat med vänlighet och förståelse. Jag vaknar idag med en överväldigande känsla av sorg över så många saker. Jag har vänt ut och in på mig själv för att barnet ska känna sig älskat av mig, att inget mellan henne och pappan ska förändras bara för att jag är med i bilden.

Men jag är med i bilden. Det är inte varje dag man får ett missfall. Jag är inte en person som kräver och kräver. Jag vill bara bli sedd någon gång. Att jag är vuxen betyder inte att jag måste klara allt själv. Jag förstår inte ens varför man ska ha ett förhållande om man ändå blir ensam i de mörkaste stunderna i ens liv. Jag har funderat hela natten. Vad vinner jag på det här förhållandet? Varför ska jag slita ont men aldrig kunna räkna med hjälp och stöd när mitt liv rasar? Jag skrev inte under något avtal på att bli lämnad ensam i kriser. Om detta är vad det innebär att vara bonusförälder då är det inget för mig. Nä. Någon måtta får det vara. För dottern hade det betytt en eller två dagar färre med sin far. Men för mig har detta blivit ett svek som jag aldrig kommer att kunna förlåta och något som jag förmodligen som gammal gumma kommer att se tillbaka på med bitterhet om jag stannar.

Tack än en gång alla ni som gett mig tröst och berättat era historier. Jag började gråta när jag läste era vänliga ord. I övrigt är jag bara avstängd.

Exakt!

Ni måste kommunicera. Han kan inte gissa att du behöver stöd när han inte förstår hur hårt något tog/tar på dig. Du kan inte lägga hela skulden på honom för att detta blivit så stort. Det (konstaterande?) missfallet är givetvis jobbigt men jag tror de flesta här försöker förstå men samtidigt om detta är en enstaka händelse i förhållandet så låter det inte förstöra allt. Många män har svårt att få ihop att de ska bli pappa, det är overkligt även för mammor ibland så tidigt. Finns t.om fåniga talesätt om att "kvinnor blir mamma när de känner barnet, män blir pappa när han får barnet i sina armar" typ. Jättefånigt men meningen med mina ord är att han kan ha svårt att relatera till vad du går igenom. Han fattade antagligen inte att du genomgick en riktig kris.

Är ju nå fel på dig som kallar ett ev missfall "gudasänt". OAVSETT omständigheter.

Är ju nå fel på dig som kallar ett ev missfall "gudasänt". OAVSETT omständigheter.

Ett missfall för någon som har blivit våldtagen OCH gravid, då är ett missfall gudasänt.

Var det ett missfall eller bara en mellanblödning Ts?