Surrogatmödrar

TS: Låt det vara. Infertilitet och att längta enormt efter men inte kunna få ett barn är ett fruktansvärt trauma faktiskt och en otrolig sorg som man bär varenda dag i hela sitt liv. De som inte själv fått uppleva det kan inte förstå det. Jag har varit ofrivilligt barnlös. Och varit "surrogat-"mamma". Gillar inte ordet. Det var sprunget ur min egna upplevelse och enorma längtan och smärta som jag alltså kunde förstå kvinnorna som är i den livssituationen med. Ångrar inte alls. Men givetvis är det inte en lätt sak! Det ska man ju inte inbilla sig. Och barnets rättigheter till full insikt i och information till sitt ursprung med möjlighet till kontakt i framtiden är viktigast av allt! Detta bör naturligtvis gälla även för barn som blir till av donerade ägg eller spermier! Det är inte en lätt fråga och absolut ingen självklar sak varken åt ena eller andra hållet egentligen. Så länge det inte är löpande band principer och t ex kliniker som bara vill tjäna storkovan så är det en sak mellan det tänkta barnet (barnets perspektiv!) kvinnan som vill bära barnet och föda det och kvinnan och mannen som längtar efter ett barn.