• Anonym (Taskigt läge..)

    Tror frugan ljuger för mig... Hjälp?

    Okej! Jag vill börja med att säga det att jag har alltid litat på min fruga till 100% jag har det tankesättet att om jag inte litar på någon så kan det lika gärna vara.  


    Min fruga har precis kommit hem från en resa med sina vänninor. Dom var 7st som drog iväg varav en av dom är en väldigt god barndomsvän till mig. Det var inget snack innan, utan vill dom resa och dra i sig lite drinkar så tycker jag självklart att dom ska göra det. Jag är iväg på galejj ibland och i mina ögon är det bara sunt. 


    Men nu 4 dagar efter resan har jag fått höra av min barndomsvän och frugans vännina att kanske inte allt har hänt som min fruga har återberättat resan. Tydligen har min fru haft kontakt med en man under resan dessa två träffades under dag 3 av resan och snacka lite skit med varandra på fyllan, men det visar sig att min fru har försökt bjuda med han till tjejgänget för drinkar dagen efter också, men då kände kände resten av hennes vänninor att de bara ville vara "gänget" inte behöva ha med en engelsktalande främling.


    Då hade hon mött upp han ensam, detta hände sedan de resterande 4 kvällarna. Hon kom hem och sov men vem fan vet vad som hänt när dom träffades?


    Anyway... Jag undrar hur jag ska ta upp detta utan att outa min barndomsvän och hennes vännina och utan att jag ska framstå som en svartsjuk galning. Jag menar det är väl ok att hänga lite med nån snubbe så länge inget händer, men då kanske hon borde ha nämnt det för mig?  


    Vad tycker ni jag borde göra? Vad är eran "take" på situationen? 

  • Svar på tråden Tror frugan ljuger för mig... Hjälp?
  • Anonym (sviken)

    Tack för uppdateringen!

    Jag tycker du agerat starkt och rakryggat.

    Som jag ser det har du nu två alternativ.

    1: Lämna henne och strunta i att gräva vidare. Hon har ju ändå visat vad hon går för och att hon inte är att lita på.

    2: Ge förhållandet ytterligare en chans. Det förutsätter att hon lägger alla korten på bordet. Då kan det förvisso ändå bli för mycket för att du ska vilja fortsätta relationen.

    OM ni fortsätter tror jag inte det får finnas några osäkerheter om vad som hänt. Du kommer i så fall alltid gå omkring och undra vad hon egentligen gjorde.

    Hon måste alltså ge dig hela sanningen och dessutom övertyga dig om att hon gjort det. Hon vet ju att du vet, men inte hur mycket. Du har ju redan beslagit henne med ytterligare lögner. Låt henne sväva i ovisshet om hur mycket du vet.

    Lycka till!

  • Anonym (M48)
    Anonym (man) skrev 2019-05-06 15:43:52 följande:
    Tja, om din bästa "kompis" gav dig en pungspark och sen sket dig i ansiktet när du låg och vred dig i plågor så hade du förmodligen inte heller tyckt om personen längre och valt att inte prata med personen mer.

    Vad är det du tycker är så lustigt eller märkligt?
    Hat är bitterhet. Om han hatar någon är han bitter. 
    Alldeles oavsett vilka liknelser du vill dra till med.
  • Elefantmannen2
    Anonym (Taskigt läge..) skrev 2019-05-06 16:06:10 följande:

    Hej alla! 


    Har varit lite upptagen och har inte kunnat svara på tråden senaste dagarna. Jag grävde lite djupare ner i allt detta och fick mer information av min barndomsvän. Jag tog sedan upp detta med min fru hemma, ställde henne mot väggen med allt jag visste och krävde svar. Vi kan säga så här jag fick inga tydliga svar om vad som hänt och hon förnekar det mesta men jag hör/ser på henne att hon ljuger.


    Svaren var inte i närheten av nog för att förklara vart hon varit och varför. Först försökte hon även ljuga att hon varit med en annan tjej ur gänget dessa kvällar, men det visste jag inte stämde och hon ändrade sin historia när hon förstod att jag hade viss info. 


    Jag talade om för henne att det här är oacceptabelt för mig och lämnade. Jag bor nu hos min vän och min fru är i panikläge det ska gråtas och ringas och "Du måste tro mig, det var inget" "Jag ångrar att jag ens umgicks med han osv osv." 


    Jag är ganska säker på att jag skiter i det här, jag har inget intresse av att fortsätta och försöka reparera nått med någon som jag nu anser saknar riktiga värderingar. Men jag vet inte jag ska sova här ett tag tänka på mitt  sen låta henne förklara när jag lugnat mig. Är fortfarande bara 80% säker att något har hänt mellan dem, men vill jag ha kvar någon som kan göra sånt som bara smyga med en karl bakom ryggen? 


    Är detta för att jag alltid haft 0% svartsjuka, jag litar på allt hon gjort och aldrig ens haft tanken på att vara svartsjuk eller tro nått sånt om henne, jag anser det är härligt att slippa sånt skitdrama men kanske hon tycker jag ska vara lite svartis så hon får känslan att jag är rädd att nån ska ta henne från mig? Känna sig åtrod, trodde jag vissade dessa känslor på andra sätt men vem vet. 


    Jag vet inte.


    Vad tror ni? 


    Det fetade tror jag inte på. Att ge en partner utrymme och tillit ger inte anledning till att söka sig någon annanstans, tvärtom. Min uppfattning är att det är raka motsatsen som gäller.


    Hon kanske inte själv kan förklara eller ens vet vad som drev henne. 


    Jag tror att det är bra att du markerade. Nu får hon ta sig en rejäl funderare på vad som hände och konsekvenserna av sitt handlande. Och du får göra detsamma. Oftast är ett sådant här scenario ett vägskäl i ett förhållande. 


    Lycka till! Vore kul med en update på detta om några månader.

  • Anonym (sviken)
    Anonym (M48) skrev 2019-05-06 16:28:17 följande:

    Hat är bitterhet. Om han hatar någon är han bitter. 

    Alldeles oavsett vilka liknelser du vill dra till med.


    Jag tycker inte det är så enkelt som att påstå någon är bitter för att man hatar en person.

    Om man blivit utsatt för något som man absolut inte kan förlåta kan man väl säga att man hatar den personen eller åtminstone de handlingar den utfört. Men det innebär väl knappast att man är bitter per definition. I min värld är man bitter om allt man gör, tycker och tänker påverkas av nån sorts negativ energi och att man liksom ältar orsaken. Så är det verkligen inte i mitt fall. Jag har valt att lägga det som har med min fd frus lögner åt sidan i mitt medvetande. Jag tänker nästan aldrig på henne mer. Men förlåta det hon gjort finns inte på kartan.

    Jag är lycklig, glad och mår alldeles utmärkt numera.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (man) skrev 2019-05-06 16:20:47 följande:
    Jag tror att du redan vet svaret på din egen fråga.. du skriver ju själv att du inte kan leva med någon som går bakom din rygg och du skriver ju själv att du ser på henne att hon ljuger, där har du väl ditt svar?

    Sen är det ju ganska naturligt att tveka och känna sig osäker på sitt val, men det är väl bara naturligt efter att ha levt med någon en längre tid. Det tar ett tag att göra om den bild man har av någon.

    PS!Din fru kommer försöka peta på alla nerver hon kan för att försöka få dig att tveka. Ge dig inte in i en sån katt och råtta lek. När hon säger "du måste tro mig" så svarar du "nej det måste jag inte, jag tror du ljuger och tills du kan BEVISA motsatsen så är det det som gäller". 
    Det konstiga tycker jag att hon trots allt agerat så öppet som hon gjort inför tjejgänget och din barndomskompis. Hon måste ju varit medveten om att detta skulle komma fram på ett eller annat sätt.
    Var allting bra mellan er innan hon åkte?
  • Anonym (FYI)
    Elefantmannen2 skrev 2019-05-06 16:40:18 följande:

    Det fetade tror jag inte på. Att ge en partner utrymme och tillit ger inte anledning till att söka sig någon annanstans, tvärtom. Min uppfattning är att det är raka motsatsen som gäller.


    Hon kanske inte själv kan förklara eller ens vet vad som drev henne. 


    Jag tror att det är bra att du markerade. Nu får hon ta sig en rejäl funderare på vad som hände och konsekvenserna av sitt handlande. Och du får göra detsamma. Oftast är ett sådant här scenario ett vägskäl i ett förhållande. 


    Lycka till! Vore kul med en update på detta om några månader.


    Varför skulle man inte kunna vara helt utan svartsjuka i ett förhållande, men ändå bli förbannad när partnern sviker en och visar att hen inte var vad man trodde eller litade på?
  • Anonym (M48)
    Anonym (sviken) skrev 2019-05-06 16:52:09 följande:
    Jag tycker inte det är så enkelt som att påstå någon är bitter för att man hatar en person.

    Om man blivit utsatt för något som man absolut inte kan förlåta kan man väl säga att man hatar den personen eller åtminstone de handlingar den utfört. Men det innebär väl knappast att man är bitter per definition. I min värld är man bitter om allt man gör, tycker och tänker påverkas av nån sorts negativ energi och att man liksom ältar orsaken. Så är det verkligen inte i mitt fall. Jag har valt att lägga det som har med min fd frus lögner åt sidan i mitt medvetande. Jag tänker nästan aldrig på henne mer. Men förlåta det hon gjort finns inte på kartan.

    Jag är lycklig, glad och mår alldeles utmärkt numera.
    Ok. Då tänker vi olika. För mig är det så enkelt att definiera bitterhet. Om du inte kan förlåta och släppa hennes beteende trots att du gått vidare och är lycklig. tom. hatar ältar du och är bitter. Skriver man inlägg fokuserat på det år senare ältar man. Vilket är ok. Man får vara bitter. Jag reagerade på att du skrev motsatser(som jag ser det) i samma inlägg, inget annat. 
    Klart du tänker på henne när du skriver ett inlägg om henne och hennes beteende. 
  • Elefantmannen2
    Anonym (FYI) skrev 2019-05-06 17:27:24 följande:
    Varför skulle man inte kunna vara helt utan svartsjuka i ett förhållande, men ändå bli förbannad när partnern sviker en och visar att hen inte var vad man trodde eller litade på?

    Varför väljer du att läsa något annat än det jag skrivit? Står det i det du understrukit? Nej, det gör det inte. 

    Det är ett svar på det jag fetade i TS text:
    "Är detta för att jag alltid haft 0% svartsjuka, jag litar på allt hon gjort och aldrig ens haft tanken på att vara svartsjuk eller tro nått sånt om henne, jag anser det är härligt att slippa sånt skitdrama men kanske hon tycker jag ska vara lite svartis så hon får känslan att jag är rädd att nån ska ta henne från mig?"


    Jag skriver då:
    "
    Det fetade tror jag inte på. Att ge en partner utrymme och tillit ger inte anledning till att söka sig någon annanstans, tvärtom. Min uppfattning är att det är raka motsatsen som gäller."
    Alltså att svartsjuka och kontroll är den största anledningen till att folk är otrogna, inte att man visar tillit och utrymme. 
    Inget, inte en rad, om att man inte får känna sig sviken och förbannad. 


    Har du egentligen något att tillföra? Modus operandi är att missuppfatta och ifrågasätta din egen tolkning utan eget resonemang. 


    Troll.

  • Anonym (VS)
    Anonym (Taskigt läge..) skrev 2019-05-06 16:06:10 följande:

    Hej alla! 


    Har varit lite upptagen och har inte kunnat svara på tråden senaste dagarna. Jag grävde lite djupare ner i allt detta och fick mer information av min barndomsvän. Jag tog sedan upp detta med min fru hemma, ställde henne mot väggen med allt jag visste och krävde svar. Vi kan säga så här jag fick inga tydliga svar om vad som hänt och hon förnekar det mesta men jag hör/ser på henne att hon ljuger.


    Svaren var inte i närheten av nog för att förklara vart hon varit och varför. Först försökte hon även ljuga att hon varit med en annan tjej ur gänget dessa kvällar, men det visste jag inte stämde och hon ändrade sin historia när hon förstod att jag hade viss info. 


    Jag talade om för henne att det här är oacceptabelt för mig och lämnade. Jag bor nu hos min vän och min fru är i panikläge det ska gråtas och ringas och "Du måste tro mig, det var inget" "Jag ångrar att jag ens umgicks med han osv osv." 


    Jag är ganska säker på att jag skiter i det här, jag har inget intresse av att fortsätta och försöka reparera nått med någon som jag nu anser saknar riktiga värderingar. Men jag vet inte jag ska sova här ett tag tänka på mitt  sen låta henne förklara när jag lugnat mig. Är fortfarande bara 80% säker att något har hänt mellan dem, men vill jag ha kvar någon som kan göra sånt som bara smyga med en karl bakom ryggen? 


    Är detta för att jag alltid haft 0% svartsjuka, jag litar på allt hon gjort och aldrig ens haft tanken på att vara svartsjuk eller tro nått sånt om henne, jag anser det är härligt att slippa sånt skitdrama men kanske hon tycker jag ska vara lite svartis så hon får känslan att jag är rädd att nån ska ta henne från mig? Känna sig åtrod, trodde jag vissade dessa känslor på andra sätt men vem vet. 


    Jag vet inte.


    Vad tror ni? 


    Starkt av dig att konfrontera och dessutom vara konsekvent och flytta ut till en vän några dagar. Då visar du att du inte tolererar falskt beteende och lögner.

    Uppenbarligen har du ju inte fått reda på hela sanningen och hon verkar ju leta sig fram med alternativa sanningar, dvs. ge dig så mycket info som hon tror behövs för att göra dig lugn....utan att berätta allt.
    Ett beteende som i sig är en stark varningssignal om att hon vet att hon gjort något väldigt dumt och svekfullt.

    Vad som händer nu är ju upp till dig. Ingen vet om du kommer att få hela sanningen, och om jag tolkar dina ord rätt så spelar det inte så stor roll längre, allt förtroende är förbrukat.

    Du är ju dock inte särskilt gammal än, och om jag förstått det rätt så har ni inga barn.
    Finns ju då fantastiska förutsättningar för att skaffa sig ett nytt liv och ge dig själv chansen att omge dig med människor som respekterar dig och som du kan lita fullt ut på.

    Kämpa vidare och stå på dig!
     
Svar på tråden Tror frugan ljuger för mig... Hjälp?