Men hur kommer det sig att ni springer på varandra dagligen om ni inte jobbar ihop eller bor grannar? Barn i samma klass?
Vad är det som gör att ni "måste" ses? Bor ni grannar eller jobbar ihop eller så?
Det känns mest som att han är obekväm med situationen. Stundtals är det en stor elefant i rummet men jag kör stenhård fasad och då vågar han inte säga nåt misstänker jag. Skönt att inte prata om "det" eftersom jag mår så dåligt av det och det är han extremt väl medveten om. Men samtidigt blir jag så förbannad på att han inte frågar hur jag egentligen mår. Han fattar att jag håller en fasad, han är ju inte dum i huvudet. Strax innan jag bestämde mig för att bryta kontakten hade vi två väldigt långa samtal om oss då jag storgrät hela tiden. Han vet att jag älskar honom och är beredd att lämna min man. Men eftersom han inte tänker lämna sin fru är leken för hans del över. Han ska inte få en enda smula av kakan längre.
Utan att avslöja för mkt, varför måste ni träffas så ofta? Går det att göra nåt alls för att minska kontakten? Jag vet att det blir lättare om ni ses så lite det bara är möjligt. Avfölj på fb, ta bort från Instagram. Radera allt i telefonen för att slippa påminnas av honom. Sms och messengerkonversationer, bilder, vad som helst. Allt för att skydda dig själv mot smärtan.
Kram!
Fast är man involverad genom släkt o vänner träffas man inte dagligen naturligt. Det är nått du döljer för oss.
Men du kan radera bilder och konversationer mellan er. Både i telefonen och på sociala medier.
Annars lär du bara sitta och titta på bilderna och det ni skrivit till varandra och börja bygga upp luftslott igen.
Gör inte så mot dig själv.
Ja,då har du verkligen lyckats sylta in dig i en riktig knipa,måste jag säga.
Jag vet att du inte är släkt med dem. Du är hans sambos vän. Och det är illa nog.
Jag raderar minsta lilla vi skriver till varandra nu. Det gäller bara korta meningar om dag och tid men det viktiga för mig är att det inte får finnas nån messengerkonversation alls. För då kan jag tex gå in och se när han var aktiv senast. Jag är allt annat än stark, men jag har inget val än att hålla honom på så långt mentalt avstånd som möjligt. När jag släpper honom för nära mår jag bara skit.
Träffade honom igår kväll igen, bara han och jag. Tillät mig själv att sätta på musik som jag förknippar med honom när jag åkte hem. Mådde såklart skit och grät i bilen. Men min terapeut säger att jag måste tillåta mig själv att få pysa ibland. För annars är risken att jag exploderar.
Jag vet att det är magiskt att läsa allt fint man skrivit till varandra. Men som du själv säger så hugger det i dig när du gör det. Ta ur den där kniven så snart du kan. För din skull. Det är ett självplågeri och ett självskadebeteende att fortsätta. Been there... Och om du är arg på honom, låt honom veta det. Skrik i en kudde. Det gar jag gjort och det är otroligt befriande.
Jag hatar den här situationen. Jag älskar honom på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt. Och jag är så in i helvete förbannad på hans bekvämlighet och feghet.
Du kan avfölja honom på insta, det märker ingen annan än du.
Just därför borde du gå till en samtalsterapeut för att få hjälp att komma vidare.
För du borde verkligen radera allt som har med honom att göra.
Frågan är om du verkligen vill det,eller om du vill hänga kvar vid minsta lilla halmstrå om att det kanske kan bli ni.Lite mer än så kanske...
Och det kommer du aldrig bli så länge du väljer att fortsätta träffa honom. Det är ju som en alkis som säger, "nån gång ska jag bli nykter serru.... nä nu tar vi ett glas till, skål på dig!"
Det är väl klart att nykterheten kommer bara vara en dröm så länge personen inte aktivt börjar GÖRA något åt det.
Men jag förstår inte vad det är du försöker hänga dig fast vid? Han har ju varit tydlig med att han inte kommer att lämna sin familj för din skull.
Förlåt om jag är hård nu. Men för honom är du bara något spännande vid sidan av.
Jag tycker du ska göra det du själv skrev nu. kasta bort allt som har med er att göra. Så länge du fortsätter ha kontakt med honom,läsa era konversationer och kolla när han är aktiv på sociala medier så kommer du aldrig att kunna komma vidare. Tro mig!
Du gör det bara svårare för dig själv.
Jag förstår inte varför du inte vill gå och prata med en terapeut?
Jag tror att det skulle göra dig gott. Och en terapeut kan,och får,inte sitta och moralisera.
Då är det ju mer moraliseringar här i så fall.
Har du lyckats avfölja honom (och henne) som du sa? Vad har han och du för slags kommunikation nu? Eller snarare, vad har han för kommunikation?