Anonym (Korkad) skrev 2019-07-02 08:55:13 följande:
Anonym (Yup) skrev 2019-06-29 22:00:32 följande:
Hej TS!
Jag skrev i den här tråden då den var ganska nystartad och beskrev då att jag var i en liknande situation med den enda skillnaden att både han och jag är gifta med barn. Jag har följt tråden hela tiden och har sett hur du mår och vill bara berätta för dig hur jag har gjort.
Jag mådde tillslut så vidrigt dåligt av situationen att jag höll på att explodera. Jag förstod att det bara fanns en enda sak att göra för att JAG skulle må bra. Jag vägrade låta mig utnyttjas känslomässigt av X längre. Jag hade kommit till insikten att den enda som kan göra något åt situationen är jag och ingen annan. Jag var beredd att ge upp mitt äktenskap, men för honom har jag bara varit en leksak, ett tidsfördriv och jag hatar det. HATAR. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men har nu sagt upp bekantskapen med honom. Det gör så ont, så vidrigt jävla fruktansvärt ont. Men jag vet att det är enda sättet att komma till rätta med problemet. Min man och jag har tack vare det kommit varandra lite närmare och jag har i dagsläget inga planer på att lämna honom. Kanske jag lämnar honom om 2 år, kanske om 5 år eller inte alls. Men just nu måste jag må bra, iaf så bra det går.
Jag har raderat X ur mitt liv så mycket det går men eftersom vi har så många gemensamma vänner kan jag inte ta bort honom på facebook då folk skulle börja undra. Det enda jag kan göra där är att avfölja honom för att slippa se hans inlägg. Första 2 veckorna fick jag total panik i kroppen så fort jag påmindes om honom. Det kändes som att nån skar en kniv i mig. Nu känns inte kniven lika ofta även om jag vill lägga mig ner och gråta lite då och då. Men jag är fullständigt livrädd inför att träffa honom igen vilket jag oundvikligen kommer att göra pga div saker. Fullständigt livrädd för att alla känslor ska blossa upp till max igen.
Det jag vill säga iaf... För din skull, inte för någon annans skull. Tillåt honom inte att utnyttja dig mer. X och jag höll också på i ett år tills jag sa stopp. Jag hade gått in i väggen mentalt om jag hade fortsatt hoppas lika intensivt som jag gjorde. Jag VET att det känns omöjligt. jag var nyss där själv. Känslorna är som en drog i kroppen och man tar allt man kan få för att man så gärna vill. Kroppen och själen skriker efter den andre men till slut mår man bara dåligt av det. Då är det inte värt det längre. Jag tänker på X flera gånger om dagen och sörjer det som aldrig blev. Jag är livrädd för att känna så resten av livet, att jag hela livet ska längta efter honom och älska honom. Men jag vill avsluta med att skriva ett citat ur Martina Haags bok Det är något som inte stämmer. Även om hennes bok inte handlar om det vi är med om finns det mycket man kan känna igen sig i. Jag rekommenderar dig även att kolla på filmen Broarna i Madison County.
"Jag vill berätta att man klarar sig fastän man faller tusen meter i sorg. Att man tror att man ska dö, men man överlever. Jag hade behövt höra det hundratals gånger. Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut. Även om man dör ganska mycket på vägen."
All styrka till dig!
Åh så strongt av dig, kämpa på! Mår du inte bra av det så är det inget att hålla fast vid... Jag tror att jag kommer att fundera på hur framtiden med den här mannen skulle kunna se ut, dagligen. Jag älskar honom och trots att han har känslor för mig så är de för familjelivet större. Men vem vet hur det ser ut längre fram??? Jag håller fast vid nåt litet obefintligt hopp eftersom jag vet att det här är mannen jag letat efter, han är perfekt för mig! Tyvärr måste jag lägga honom åt sidan för han är upptagen och precis som alla här skrivit så långa gånger så snackar han bara skit, annars hade han såklart redan lämnat! Det får väl ta den tid det tar antar jag men jag måste över honom!
Jag förstår att du inte lämnar din man, kul att läsa att ni har det bättre nu!!! Förstår också att du väljer att inte berätta om det som varit, det hade inte jag heller gjort!
Lycka till med din fortsatta kamp!!!!! Kram
Jag håller med Molly, du har ju tappat kontakten med verkligheten helt och hållet och lever i en låtsasvärld. Din besatthet av den där snubben är på en sjuklig nivå och du behöver hjälp, på riktigt !!!
1) Du är helt övertygad om att han känner som du gör, men verkligheten säger något annat
2) Du tror att han är perfekt för dig, men fattar inte att en man som sviker sin fru och barn med frugans väninna inte är perfekt för någon för att han inte bryr sig om någon annan än sig själv och kommer göra likadan mot dig som mot frun.
3) Du säger att han bara snackar skit (ljuger för dig) men tycker ändå han är perfekt för dig, inser du inte hur sjukt det är?
4) Sluta hyckla, både du och YUP vet att den enda anledningen att ni inte berättar något för den drabbade är för att ni vill skydda er själva, punkt slut. Det är riktigt jävla lågt att först svika/bedra någon och sen dessutom använda personen som en dålig ursäkt för sin egen egoism och feghet. Förstår att det säkert känns skönt att försöka se sig själv som en hjälte som stoiskt offrar sig för andras bästa, men det är bara rent skitsnack och riktigt lågt.
