Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

Men du kan radera bilder och konversationer mellan er. Både i telefonen och på sociala medier.

Annars lär du bara sitta och titta på bilderna och det ni skrivit till varandra och börja bygga upp luftslott igen.

Gör inte så mot dig själv.

Ja,då har du verkligen lyckats sylta in dig i en riktig knipa,måste jag säga.

Jag vet att du inte är släkt med dem. Du är hans sambos vän. Och det är illa nog.

Han kan gott få vara obekväm!!! Han vet ju var du står och har gjort sitt val... Han borde skämmas! Kanske inte för sitt val men för sitt handlande. Precis som jag borde... Precis som jag gör! Ändå är jag inte beredd att bara radera allt samtidigt som det hugger i mig när jag läser vad vi skrivit till varandra och kollar på bilder vi skickat.

"Han ska inte få en enda smula av kakan längre." Så bra uttryckt!!! Önskar jag var lika stark som dig :) Den här mannen vet också att jag älskar honom och skulle gå genom eld för honom och han vet också att jag tycker att handling säger mer än ord (också något ni lärt mig gäller extremt bra i den här situationen)! Jag är nu säker på att han älskar mig men inte kommer lämna sin familj för mig! Det för ont samtidigt som jag i och med det förstår att jag måste bryta och gå vidare...

Vi är involverade både genom släkt och vänner så att ta bort på fb och ibsta funkar inte, inte heller att minska kontakten mer än jag redan gjort.

Men varför messar du och träffar honom öht om du sen mår skit över det?

Du skriver "men jag har inget val än att hålla honom på så långt mentalt avstånd som möjligt"... men ändå väljer du att messa med honom och träffa honom? Hur går det ihop?

Du skriver "been there", men det låter som att du fortfarande är där fast kanske inte i lika hög utsträckning som tidigare?

Ok, så det är enbart arbetsrelaterad kommunikation och umgänge?

Det är väl en av anledningarna till varför så många företag avråder från att inleda romantiska relationer med kollegor, det funkar säkert bra så länge det pågår, men när det spricker så kan det ställa till det ganska bra.

På mitt tidigare jobb inledde två gifta kollegor en affär, alla visste vad som pågick ink chefen, men ingen ville lägga sig i. Det kom fram och kvinnans man kom till jobbet och skällde ut både kollegan och chefen som tillåtit det pågå. Han meddelade oxå kollegans fru om vad som pågått. Det slutade med att han och kvinnan skildes och den manliga kollegan bytte jobb för att bli förlåten av sin fru. Även de skildes något år senare.

Jag raderar minsta lilla vi skriver till varandra nu. Det gäller bara korta meningar om dag och tid men det viktiga för mig är att det inte får finnas nån messengerkonversation alls. För då kan jag tex gå in och se när han var aktiv senast. Jag är allt annat än stark, men jag har inget val än att hålla honom på så långt mentalt avstånd som möjligt. När jag släpper honom för nära mår jag bara skit.

Träffade honom igår kväll igen, bara han och jag. Tillät mig själv att sätta på musik som jag förknippar med honom när jag åkte hem. Mådde såklart skit och grät i bilen. Men min terapeut säger att jag måste tillåta mig själv att få pysa ibland. För annars är risken att jag exploderar.

Jag vet att det är magiskt att läsa allt fint man skrivit till varandra. Men som du själv säger så hugger det i dig när du gör det. Ta ur den där kniven så snart du kan. För din skull. Det är ett självplågeri och ett självskadebeteende att fortsätta. Been there... Och om du är arg på honom, låt honom veta det. Skrik i en kudde. Det gar jag gjort och det är otroligt befriande.

Jag hatar den här situationen. Jag älskar honom på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt. Och jag är så in i helvete förbannad på hans bekvämlighet och feghet.

Du kan avfölja honom på insta, det märker ingen annan än du.