Väntar en pojke - oväntad ångest
Jag kände likadant när jag väntade min pojke. Jag har också bara systrar. Det tog ganska lång tid att komma över. Hela graviditeten kändes bara helt poänglös, för jag skulle ju "bara" ha en pojke. Som någon ovan hjälpte det att tänka på pappan, som är lugn och trygg och precis som en man ska vara. Och jag samlade på goda mor-son förhållanden: alla mödrar som verkade vara nära sina söner och trivas tillsammans frågade jag mer om och tänkte att så kan det bli för mig med.
Såklart är min son den finaste. Han är humoristisk, klok snäll, busig och rolig och inte alls"en pojke" (som om alla pojkar är likadana) utan just sig själv.